Nu jävlar våra vänner!
Nu är det nära.

Ett inlägg till och sen är det över. Loppuun, the end, finito, ende, slutet, över.
Vad har vi lärt oss av veckan? Inte mycket kanske. Förutom att det finns många roliga gif’s. Vad vi mest av allt ville få fram var ungefär att det går att jobba ihop, det är inte så svårt. Även att vad du än vill göra, gör det! (Inom lagens eller civil olydnads gränser) Och dessutom att det finns så jävla mycket schyssta människor som gör så jävla schyssta grejer där ute! Följ dem! Stötta dem! Stötta oss i vårt konstnärliga arbete! Köp inte en jävla tavla på IKEA som finns på tusen andra ställen. Köp en av oss istället! Stötta unga och gamla och underbara kulturutövare! Men var finns de? Vart börjar man? Det kanske ni undrar?

LÅT OSS HJÄLPA VARANDRA!

Erika Fridén och är ungefär världens bästa guldsmed och jobbar både konceptuellt och kommersiellt. Hon har sin ateljé i Lidköping och henne hittar man här och här.

Fredrik Holm kan inte bestämma sig och pratar med människor som hittat sitt kall i livet i podden Kallprat. Den hittar ni här.

Ellen Alström är bosatt i Göteborg och är vår fina vän. Hon är nyutexaminerad från HDK och hittar på balla grejer med fantastiska MAKTERNA. Vill ni se vad Ellen håller på med? Kolla här. Och MAKTERNA då? De finns här.

Kulturungdom är en ideell förening verksam inom Västa Götalansregionen. Deras uppgift är att vara support till ung kultur och unga kulturutövare. Har du en idé? Maila dem omedelbart!

Terese Martinsson är redaktör i föreningen Avant magasin, en kulturförening som gör en tidning, ordnar klubbar och andra feta grejer. De älskar också ”oetablerade” kulturmänniskor. Kolla in Terese Avant här! Och här.

Living Room Gigs är inspirerade av trenden med konserter i hemmamiljö som leder till nya möten mellan musiker och publik. De jobbar med att erbjuda en scen till oetablerade artister i Göteborgsområdet.

Calle Krantz är illustratör och serietecknare gör politisk satir (och lite annat) med sin fantastiska serie Eviggeten. Kolla in!

Malin Ahlin är också illustratör och har hittils illustrerat tre böcker. Som inte det var nog har hon illustrerat och skrivit Månulvarna. Har du barn? Köp! Har du inga barn? Köp Månulvarna ändå. Den är hur bra som helst och kan hjälpa Malin ge ut fler av sina böcker!

Linus Andersson är en annan av raddan av kompisar. Han är tatueringslärlingen med en otrolig konstnärlig begåvning. Han jobbar på Magic Man Tattoo and Art och hans skisser och tatueringar kan man kolla på hans Insta.

Moa Anderson är punkaren som älskar tanter! Tyvärr hittar vi ingen hemsida till henne men hon ställde precis ut i VOLYM på Skövde Kulturhus. Läs om detta här. Och ni vet vad de säger… GOOGLE IS YOUR FRIEND!

Pysselprinsessan Klara Sjöblom har kommit på den briljanta idén att *insert kvinnligt könsorgan för er som är känsliga* kan ju bli fett fina örhängen! Sen dess har många former, färger och storlekar skapats, och de väntar nu på att få pryda just dig! Besök och köp här!

Kenneth Hedlund är den goa göbben och stylisten som har jobbat med både det ena och det andra. Stort och smått! Kenneth hittar ni här.

Henning Cedmar Brandstedt är frilansade illustratör och har stor erfarenhet inom yrket! Han har gjort allt från att illustrera böcker för barn till att utsmycka bibliotek. Henning hittar ni här!

OCH SIST MEN INTE MINST!
Har ni inte tröttnat på oss än? Vi är ju (nästan) underbarast av alla!
Oss hittar ni här och här. Vi brukar lägga upp bilder på måleriet på Instagram med, men då får ni leva med selfies och bilder på hundar också. Här är Jåannas och här är Julias.

Våra vänner som vi tappat bort någonstans på vägen under tiden vi komponerat detta. FÖRLÅT! Kommentera nedanför här om ni också vill dela med er av hur balla ni är.

Och med det säger vi tack och hej och support your local kulturutövare!

Puss!
Julia och Jåanna

Så, nu har vi berättat lite hemlisar om hur vi jobbar och hur vi bråkar.
Men vi lovade ju att vi skulle prata lite om Avtryck också.

Vi lovade kanske en himla mycket i början av veckan men nu blev det ju som det blev!
Nåväl, Avtryck! Nu kör vi!

På något sätt skulle vårt arbete under Almedalsveckan redovisas. Vi redovisade ju delvis genom våra verk (som ni fick se i onsdags) men trots det ville vi göra någonting mer med dem. Vi satte oss ner med Kulturungdom och sedmera Skövde Kulturhus och – för att göra en lång historia kort – utformade vi idéen till Avtryck Festival. En festival, evenamangstivoli och kreativ plats som skulle ge ungdomar en plats att ge sina politiska intryck, uttryck, påtryck och avtryck på. Även om ungdomar ofta intresserar sig för politik och säger vad de tycker tyckte vi att det inte fanns någon direkt samlande arena att göra det på. Därför skapade vi Avtryck Festival! Tanken med Avtryck Festival var också att skapa en plats där partipolitiken inte var välkommen, för den är vi ju alla trötta på vid det här laget.

Nej men allvarligt. Om vi stannar upp och tänker efter lite så är ju politik så mycket mer än bara partipolitik. Det finns ju politik i allt vi gör. Vi andas politik och allt vi bestämmer oss för att göra är politik. Även om det handlar om att rädda valar ute på haven eller klättra på hustak (läs; parkour). Alla dessa människor ville vi samla på något sätt och det var också det vi gjorde. Det såg ut ungefär såhär:

Förutom Avtryck Festival blev konceptet Avtryck någonting som Kulturungdom snappade upp och som har rullat vidare. Innan Avtryck Festival ägde rum i slutet av augusti fanns Avtryck på Göteborgskalaset. Där visades verk av andra unga konstnärer upp och man kunde komma och hänga på workshops. Här är lite därifrån:

Sådär!
Det var Avtryck! Hoppas vi fick med allt. Kan ju säga direkt att vi inte fick det. Vill ni se vad som hänt under Avtrycks gång kan ni kolla in det här eller gå in här och helt enkelt söka på Avtryck! Vi har ju naturligtvis också glömt nämna en massa människor som har varit delaktiga i festivalen och Avtryck överlag. Men nämner vi inte så många så klämmer vi förhoppningsvis ingen. Ni som hjälpte till vet vilka ni är och fina är ni ju, fina människor. Tack!

Detta var allt för idag, ut och GÖR NÅTT nu!
Hörs imorgon!

Puss!
Julia och Jåanna

”GOOD COP, BAD COP”
Eftersom vi inte alls är speciellt lika i sättet så går vi hem hos de flesta människor, eller någon av oss går hem i alla fall. Den som inte gillar Jåannas personlighet gillar Julias och så vidare. Detta har vi uppmärksammat och satt ”i system” när vi träffar nya arbetsgivare eller samarbetspartners.
Ofta vet ingen av oss vilken roll vi har förrän vi sitter i konferensrummet och ibland kan även viss förvirring i rollerna uppstå för oss också. Du har säkert hört talas om tekniken ”good cop, bad cop”, eller ”hård och trevlig tekniken” som vi kallar den. Den går för oss ut på att vi turas om med att ta rollen som den trevliga av oss eller den pushiga. För om vi båda är trevliga blir vi lätt överkörda av starka viljor och är vi båda för pushiga är det lätt att folk backar. Vi antar våra attityder och går in i ett rum och förhandlar oss fram till vad vi kommit överens om innan. Syftet med ”hård men trevlig tekniken” är att kasta situationen ur spel och dra fördel av detta.

MAKTENS KORRIDORER
Det kan vara klurigt att deala med andra människor. Speciellt människor som sitter i en maktposition där de suttit länge och som är vana att få som de vill. Därför är det första vi gör att kasta dem ur den positionen med lite ambivalens (good cop-bad cop/trevlig-pushig). Man får inte vara blyg, utan gå in med attityden att sätta hårt mot hårt. Viktiga läxor när man arbetar som konstnär eller annan kulturutövare är att:
– Alltid ta skäligt betalt för arbete du utför.
– Inte låta någon annan överta kontrollen över din idé eller vision.

Puss,

Julia & Jåanna

Idag är det torsdag så vi tänkte ta en avstickare eftersom det är #throwbackthursday. Vi ser på konst som någonting universellt som alla mår bra av och som kan bryta kulturella gränser. Därför tycker vi inte att konsten ska vara så elitistisk som den är idag och som en förlägning av det försöker vi alltid bryta ner och sudda ut gränserna för vem konst är till för. Vi kan ju tillsammans ta en trip down memory lane och minnas när vi valde att förlägga en utställning i en skatehall delvis för att vi hade ”för dålig framförhållning” och delvis för att vi ville att våra vänner och andra kidz skulle våga komma och titta på utställningen. Vår utställning var inte till för alla redan kulturella människor utan för unga människor som kanske inte alltid vågar gå in på gallerier och utställningar för att en tänker sig att en kunskapsnivå krävs för att vara tillåten att gå in och kolla läget.

De stackars kulturella människorna reagerade ungefär såhär:

Och kidzen ungefär såhär:

Men de kulturella fina människorna kom ju ändå till oss vanliga dödliga. Inte för att vi var dödliga utan för att de var helt övertygade om att en sånn här idé måste ju komma från någon med hög utbildning. SÅ OTROLIGT POPPIGT OCH NYTÄNKANDE, WOW. Kom gjorde de, men många av dem vände på klacken och gick utan ett ord när de fick reda på att vi inte gått någon högre utbildning alls. Och detta var efter att de berömt utställningen.

Eller en annan trip, när vi ställde ut hos en gallerist som stundom hade svårt att dra folk, men när vi hade utställningen så såg galleriet mer ut som en fritidsgård än ett galleri. Vi tror helt enkelt om att det handlar mycket om att bryta ner den gamla skolan och se nya sätt att locka intresserade människor på. Att få dem att förstå att konsten inte behöver vara så elitistisk som många tror att den är. Att vara öppen och välkomnande. Och att tala ett språk som alla kan förstå.

Det är naturligtvis svårt att bryta ner tanken på att konsten är elitistisk och vi har naturligtvis inte alla svaren på den här frågan. Även om vi hade det så skulle vi nog, kanske, inte avslöja dem. Eller jo, det skulle vi. Summa sumarum är att vi tror att det är viktigt att våga testa nya saker för att locka människor till konsten. Misslyckas du är du bara en erfarenhet rikare.

Puss,
Julia och Jåanna

Nu tänkte vi snacka lite om Almedalen som sedmera blev Avtryck och Avtryck Festival. Vi hade i några tidigare projekt arbetat tillsammans med Kulturungdom (TIPS TIPS! Sök upp Kulturungdom om ni vill ha hjälp med någon idé ni har) och blev av dem 2013 tillfrågade att följa med till Almedalsveckan på Gotland (TIPS TIPS IGEN! Det växer ruccola på gatan i Visby så det är fett ovärt att köpa i affären) och för en gångs skull höll vi med Reinis.

Vi tyckte alltså att det var en bra idé. Varför Kulturungdom ville ha med oss var för att de årligen skickar dit unga kulturutövare för att se Almedalsveckan från ett annat perspektiv. Vi blev naturligtvis ditskickade för att titta på Almedalsveckan ur ett konstnärligt perspektiv. Sagt och gjort. Vi åkte båt. Det sög. Vi möttes upp av Stina från Kulturungdom i hamnen och det var bara att sätta igång. Vår plan var inte speciellt genomtänkt. Vi tänkte på människorna bakom partierna, hur riksdagspartierna inte hade varit någonting utan människor som röstar på dem och som står på barrikaderna och pratar för dem. Vilka är de? Vad gör de? Vad har de i väskan? (Som sagt; inte speciellt genomtänkt). Vi sprang helt enkelt runt i Almedalen och krävde folk på saker som de hade tillgängligt för att på något sätt påvisa den vanliga människan bakom partierna. Detta skulle vi sedan sätta ihop till skulpturer. Denna planen körde vi fortfarande på när vi kom hem. Så, vi köpte 36 kg alginat (googla) och började bråka. Planen gick åt helvete och skulpturerna såg ut som fallosar. Ny – mer genomtänkt idé – var tvungen att ta plats.

När vi torkat tårarna och kammat oss satte vi oss ner och började snacka om vad politiken har gjort för intryck på oss. Vad har politiken gjort för avtryck på oss? Vad minns vi? Vilka minnesbilder finns? Vi insåg ganska snabbt att detta var en fin idé och små minnesbilder började formas. Vi insåg dock ganska snabbt att det mest var hemska saker vi mindes, Anna Lindh, Olof Palme, Sven Otto Littorin. Vi vet inte om det här säger mer om den svenska politiken eller mer om oss. Men så blev det. Vi gjorde helt enkelt små fossiler och avtryck i tiden. Minnesreliker från olika saker vi kommer ihåg. Såhär ser de ut:

Mer imorgon.

Puss,
Julia och Jåanna

Ps. Jävlas inte med Sverigedemokrater på Almedalsveckan, de blir vansinniga. Och försök inte so Gudruns läppstift. Hon blir förnärmad. ”Hur skulle det se ut resten av veckan?”

Vi tar Almedalen och Avtryck imorgon, för idag tänkte vi fortsätta på temat att jobba med andra idioter. Som oss själva. Vi får alltid mycket frågor om hur det är att jobba tillsammans med en annan konstnär. ”HUR GÖR NI, LIKSOM?” ”BRÅKAR NI ALDRIG?”

Vi kan ju säga direkt att vi bråkar ibland men att utbytet och kunskaperna vi får av varandra är värt det. Vi kan ju ta det praktiska först. Jåanna grundar ofta duken medan Julia skissar upp en grund som sedmera blir bilden, själva motivet. Sen sätter vi oss bredvid varandra och börjar måla. Lägga i oljefärg, jobbar med spraycans och oljepasteller. Den biten är inte svårare än så. Den svåra biten kommer i den känslomässiga delen av verket. Ni som någon gång gått konstskola har säkert hört uttrycker ”Kill your darlings” och det får vi jobba på varje gång vi sätter oss ner och målar. Det ligger självklart mycket prestige i det vi gör och det är ingenting vi tar lätt på men vi respekterar oftast inte varandras önskemål om att ”Snälla ändra inte det här” mest för att det faktiskt blir bättre om en av oss ändrar på det där som den andra tyckte var så fint. Det ligger helt enkelt mycket blod, svett, tårar och träning i att acceptera att någon annan kanske gör någonting bättre än du själv och att det slutgiltiga verket oftast blir bättre om du släpper vissa grejer. Oftast hamnar också arbetet med konst mellan någon slags obotlig narcissism och skitläskigt tvivel på det en gör och där komplimenterar och peppar vi varandra eftersom vi är tvärolika personligheter.

Det är helt enkelt fett nyttigt att träna i att släppa prestigen i sitt arbete och att göra det med hjälp av att jobba tillsammansn med någon annan. Att tänka mer som ett barn och att inse att om dina galna idéer bara slipas lite så kommer de bli jävligt bra. Kör bara i vind, som Jåanna brukar säga. Det är inte som att du har dödat Harry Potter.

Puss,
Julia och Jåanna

När vi först blev tillfrågade att blogga för Kravallslöjd var det första vi tänkte ”Blogga? Känns inte det jävligt 2008?” Sen tänkte vi att ”Slöjd? Det håller ju inte vi på med.” Sen tänkte vi att detta kan vara ett bra sätt att liksom spread the word, preach to the choir, ja ni fattar. Vi jobbar ju – nästan uteslutande tillsammans – så vi tänkte att vi skulle snacka lite om det här med gruppdynamik, att jobba med andra idioter. Som den läskiga konstchefen eller gamla galleristen. Vi kan lätta er med att de oftast inte är läskigare än såhär: https://www.youtube.com/watch?v=H-QVuiis0B4

Eller ännu värre, någon som klagar på allt (som Jåanna tyckte att Julia gjorde) eller att jobba med nån som går runt med livsfarlig blick och ser arg ut (som Julia tyckte att Jåanna gjorde). För det ungefär det vi tyckte om varandra, när vi tassade runt på Skövde Konstskola år 2009. Mer om det någon annan gång. Vad vi egentligen vill säga är att en läxa att lära ofta är att de som man inte tror att man går bäst ihop med är de som man har störst utbyte av. TAG LÄRDOM! Något annat vi tänkte skriva om – föutom att berätta lite om oss och vad vi håller på med – är det här med att sätta ihop ett projekt. Vi kommer ju att berätta lite om Avtryck och hur vi tog oss dit från Almedalsveckan 2013.

Men det tar vi imorgon.

Puss,
Julia och Jåanna