Jag går i väntans tider – tror jag.

Lämpligt nog är mina föräldrar bortresta och jag misstänker att deras får nu ska till att lamma. Eftersom jag åtagit mig att sköta om djuren medan de är borta, blir det jag som ansvarar för eventuell avkomma och dess fortsatta överlevnad. Och jag som har hemtenta…

Att ha får innebär bland annat att ha tillgång till ett berg av ull varje gång de blir klippta. Jag får lite ångest av det där berget eftersom jag inte alltid tar reda på det och gör något med det. Jag vet vad man kan använda ullen till. Det finns tusen möjligheter. Samtidigt är det något bra med det där dåliga samvetet. Det betyder nämligen att jag har insikt i vilka möjligheter vi har att använda oss av det material som finns runtomkring, bara vi vill.

Dagens skola ska verka för hållbar utveckling. Hållbar utveckling kan ju innebära en massa olika saker som ett hållbart demokratiskt och jämställt samhälle, men också att ta till vara istället för att köpa nytt. Utbildning i slöjdtekniker ger insikt i hur naturens material kan användas och tas tillvara. Många tycker kanske att slöjd är ett kostsamt och onödigt ämne men tillsammans med hemkunskap kan man skapa  gyllene tillfällen att påverka attityder om hur vi kan hushålla med våra resurser. Som alla ämnen i skolan är det upp till läraren vad man väljer att ta upp och på vilket sätt. När jag tänker tillbaka på min egen skolgång innebar syslöjdslektionen att i första hand vara tyst och i andra hand sy på symaskin och att inte göra fel. I stället kunde jag ha fått lära mig en rad olika textila tekniker och utmanas i att skapa något nytt- Det fattar man ju nu när man kan en del…  Att återknyta banden till gamla tekniker gör också att dagens ungdomar ser värdet i bevarandet av gamla mönster, material och byggnader. Nu menar jag inte att alla ska bevara det gamla och att slöjd endast handlar om att använda naturmaterial – Men det finns ett värde i att framtidens vuxna kommer att bry sig om hur och varför något är producerat.

Nu känner jag att jag varit så seriös och vuxen i mitt bloggande så jag borde väga upp den här akademiska tyngden med något trivialt… men det kommer inget.

Hör och häpna, jag ska fylla 30 i år. Inte så att jag har någon kris, men det känns ändå lite konstigt att man snart kommit till 30-års dagen fast man känner sig som 20 (och ibland 10).

Jag önskar mig i alla fall en kurs i smide för det är så coolt och som alla vet måste man börja med coola saker när man blir gammal. Jag är uppväxt på en gård med alla möjliga uthus, bland annat en bakstuga och en smedja. Jag hade en period när jag var nere i smedjan ganska ofta och bankade på lite av varje. Det var ju hur kul som helst, fast det blev inte så mycket att spara. Det skulle kännas onödigt att inte lära sig smida när man har tillgång till en alldeles egen plats med ässja och städ som bara står och väntar på en. Synd att gården inte har en keramisk verkstad med en brännugn också.

Andra saker jag vill lära mig är för tillfället: att sy utan att behöva sprätta, tålamod, nålbindning och att resa i tiden.

Hallå i stugorna.

Fast jag betvivlar att så många av er bor i stugor. Känns som mest tomtar och Petter och hans fyra getter bor i stugor.Ännu en dag till ända, nästan i alla fall. När man har småbarn tar dagen slut ganska tidigt. I gengäld börjar också nästa dag tidigt vilket har väldigt få fördelar, om ens några.

Satt på mitt pendlartåg i dag och kom att tänka på klädseln på sätena. Vem gör det tyget? Vem är den skarpa designerhjärnan bakom? Det finns två varianter av sätesklädslar : De begripliga med symmetriska mönster i enfärgade nyanser – Sen finns de obegripliga som innehåller alla färger i lådan och har ett mönster som ser ut som någon har spillt, fast på 80-talet. Kanske finns kaos-mönstret för att det inte ska synas om någon kräks på det?

Det här med symmetri i mönster är intressant tycker jag. Jag läste en mattekurs för ett tag sedan där läraren bestämt hävdade att all storslagen konst är matematik och har proportioner enligt ”Det gyllene snittet”. Visste ni förresten att spiralerna i en kotte eller i solrosens mitt, alltid är ett ”Fibonacci-tal” till antalet.

Men riktigt så enkelt som att allt som är vackert är proportionerligt och symmetriskt är det inte tycker jag. Även om vi är biologiskt programmerade att känna oss lugna, attraherade eller tillfreds när vi betraktar proportionerliga bilder, föremål eller personer, så är vi i första hand kulturella varelser. Vi låter oss inte styras av biologi i samma utsträckning som av kultur. Därför kommer vår definition av vad som är vackert, tilltalande och intressant att variera beroende på vem och utifrån vilket sammanhang det betraktas.

Personligen gillar jag asymmetri och lite fulhet. Kanske för att jag aldrig lyckas tillverka eller skapa något som är utan fel eller fulhet. Om man tar många fula och ojämna saker och ordnar dem i ett symmetriskt mönster så blir det oftast skitsnyggt. Så gör jag ofta för att få till ett bra mönster. Det finns de som hävdar att islamiska konstnärer och hantverkare alltid har minst ett avsiktligt fel i sina alster eftersom det endast är Allah som är fullkomlig i sina skapelser. Jag gillar den tanken. Det är ju världens bästa ursäkt.

Hej Kära ni.

Efter en lång dag har jag äntligen tid att sitta ner och skriva lite. Livet i Glesbygden är ibland lite hektiskt när man studerar på heltid i en stad två timmar bort. Att pendla har sina fördelar, tänkte jag för tre år sedan. Tänk så mycket man hinner på ett tåg. Kanske lära sig sticka strumpor, eller brodera något tjusigt, eller läsa all kurslitteratur så man inte behöver sitta hela kvällarna. Sanningen är att jag sover så fort jag får tillfälle. Jag blir trevligare då.

Jag är ganska lat i allmänhet faktiskt. Det kanske låter lite konstigt men ibland måste jag tvinga mig själv att göra även det jag tycker är roligt, för annars kommer jag inte igång. Just nu tvingar jag mig själv att välja vad jag ska använda för bild när jag ska göra nya tryck till våren. Jag har en vision om att hinna sy lite barnkläder till försäljning i sommar. Valet står mellan:

1. En hårig apa som äter en banan (alternativt har tappat en banan och är lite arg över hela situationen).
2. Många små hus med verkliga hälsingegårdar som förlagor
3. Runda former ( låter skittråkigt, jag vet)

I mina ögon är ju apan helt klart en vinnare. Men samtidigt kan hälsingegårdarna bli ett fint motiv för de lite mer patriotiskt sinnade och de runda formerna går ju faktiskt att använda till vuxenkläder också…