Det är rätt att göra uppror! Eller…

Written by Gabrielle. Posted in Gabrielle Bräuner

Idag är det tack och lov korrekt att vara etiskt tänkande. Ja, det är snudd på lite trendigt.
Å det behövs verkligen! Tänk när vi tyckte att slit å släng- eran var helt absurd. Slit å släng… idag kan jag ju i och för sig tycka att det låter vettigt. SLIT och sedan SLÄNG. Hur skulle vi formulera det idag? Köp å släng? För inte är det fråga om att slita ut innan vi köper nytt? Idag köper vi nya vitvaror för att de gamla helt enkelt är otrendiga. Inte uttjänta. Befängt!!
Men, det är svårt.
På slutet av 60-talet, gjordes det revolt! Inom många branscher, men framför allt i min egen bransch, klädindustrin. Då var man emot hela haute couture branschen och man vill störta Paris som modestad. London med Carnaby Street blev snabbt en konkurrent.
I Sverige bidrog klädfirman Mah-Jong starkast. Nytt tänk, nya färger, nya former. Och väldigt politiskt! Man ville förmedla något, inte bara profitera. Mah-Jong ville att alla skulle ha råd att gå i schyssta, sköna kläder. Man ville massproducera (med tillverkning i Sverige, det här var då hela den svenska teko-industrin höll på att falla ihop), så att man kunde nå ut till så många som möjligt.
Mycket hände samtidigt på 60-talet. Kvinnorna frigjorde sig och konsten gjorde sig tillgänglig för alla. Med mera!! Då skulle man ha varit med!!
Jag saknar tänket som fanns då, i dagens konst/mode/design värld!
Men, som sagt, det är svårt! Tiderna förändras ju också. ”Våga väga massproducerat” skriver jag själv på www.laikadesign.se. Helt tvärtemot Mah-Jong idealet. Efter ca 30-40 års hyper massproduktion utan något som helst ansvar, längtar man ju igen efter det mer genuina, unika. Jag som då producerar barnkläder, tycket att det är viktigt att barn kan få känna sig unika. Alla behöver ju inte se ut som om dom är stöpta i samma form. MEN, inte till vilket pris som helst!!! I vår strävan att få vara oss själva och låta våra barn skapa en egen stil, så har vi blivit lite blinda..tycker jag. Vi handlar kläder som aldrig förr!! Dyra kläder! Ingen fråga om slit å släng här inte! Vi vill vara unika och vi vill att våra barns kläder ska vara präglade utav vår egen stil. Genom våra barn kan vi visa andra vilka vi är.
Och var står jag då. Vad säger det om mig? Jag som gärna vill vara lite anarkist. Göra uppror! Nä, jag är tyvärr lite splittrad. Visst är det kul med kläder och mode! Visst vill jag att mina barn ska få ha kul kläder. (En viktig parantes dock; barnkläder måste först och främst vara sköna. Sen tycker jag att dom måste få ha en viss barnslighet över sig. Hur ofta har man inte sett små tjejer stå å hacka tänder på skolgården, i en allt för tunn, kort men ack så trendig liten jacka á la Paris Hilton?)
Barnklädes anarkism?
Ett av mina första laikaplagg jag gjorde vara en tröja med ett stort anarkist-a på framsidan och på baksidan stod det : POWER TO THE PEOPLE! Jag fegade tyvärr lite, och lät inte tröjan vara med i den första kollektionen, utan min son fick den. – Är det ok? Undrade sonens far. Ska oskyldiga barn bära vuxnas budskap? Tänk om han får ta emot negativ kritik utav andra vuxna, för att vi tycker att det är ok?
När det gäller just anarkistmärket…ok, något provocerande kanske, men barn är dom enda sanna anarkisterna om du frågar mig! Så, ja, jag tycket att det är ok. I min kollektion STATEMENTS ingick även fredsmärket, med PEACE textat där bak, stor röd stjärna, med LIBERTAD där bak, regnbåge, med KÄRLEK där bak, rög-gul-grön Afrikakarta, med FREEDOM därbak osv. Jag försvarar mig så här: Små budbärare, stora budskap!!
Jag accepterar att barnklädesmarknaden ser ut som den gör. Det betyder inte att jag gillar den! Men att acceptera innebär att gå vidare i aktiv handling utifrån det som faktiskt är!

POWER TO THE PEOPLE!
And you, are you so forgetful of your past, is there no echo in your soul, of your poet´s songs, your dreamers dreams, your rebels calls!

Jag tackar för denna vecka på kravallslöjd! Hoppas att få återkomma när jag har fått snurr på hjulen igen!!

Kravallslöjd förresten…grymt bra namn!!

Tänk fel om du vill, men tänk själv!!

Respect!

Man blir glá när sola skiner!

Written by Gabrielle. Posted in Gabrielle Bräuner

Tänk vilken skillnad det gör när solen skiner!! Jag har precis varit ute å gått en 2-timmars runda vid havet. Så skönt!
Jag har lyckats dra på mig nån muskelinflammation i höften, så jag kan inte springa just nu. ”Övertränad” Hm.. döm om min förvåning… döm om min gamla gympalärares förvåning om hon fick höra att jag har sprungit sönder min höft!! Jag tillhör ( eller tillhörde) nämligen den kategori som tycker att man skulle kunna ersätta kärnkraftverk med alla joggare! Dom skulle kunna stå på ett å samma ställe å jogga å så kunde man omvandla det till el.. om ni fattar hur jag menar? Så slapp man se dessa präktiga, hurtiga varelser överallt… Idag är jag en av dem.. hua!

Det är Alla Hjärtans Dag idag….det kan man ju antingen skita i eller så kan man falla helt i gapet på alla hungriga profitörer.. eller så kan man passa på att faktiskt visa lite extra kärlek! När vi väckte ungarna i morse for dom upp som raketer!! Dom hade ritat små överraskningar å gömt lite här å där i huset och var fulla av förväntan! Jättefina teckningar med hjärtan! Tänk, så hamnade man där själv, man blir själaglad för teckningar från sina barn! Precis som ens egna föräldrar blev. Gôtt!

Igår var jag på informationsmöte på tonåringens skola. Kommunens drog och alkohol informatör var där. Intressant. En undran bara… Tidiga tecken på att din unge kan ha hamnat i ett drog beroende: godissugen… trött, snudd på apatisk.. pratar knappt… ligger mest å drar på soffan.
Eh… vilken tonåring gör INTE det?

Nä, hörrni, nu ska jag fiska upp min son Floyd ur badet (han gör sig ”alla-hjärtans-dag-fin”), sen ska vi piffa till det här hemma. Kidsen har beställt hjärtan å rosor. Det ska tydligen pyntas överallt vad jag förstår. Kan nog bli riktigt kitschigt… barn e bra på det där med kitsch…jag med om jag ska vara ärlig…

Stå på er, annars gör nån annan det!

Respect!

..om ändå hjärnan gick att pausa….

Written by Gabrielle. Posted in Gabrielle Bräuner

Jag brukar normalt producera en si sådär 5-10 plagg i veckan… sedan oktober -07 har jag sytt 1…e-t-t enda plagg. Wow! Vilket bloggmaterial jag sitter inne på! Jag kan ju dela upp plagget i väldigt många delar förstås, ta er med på en resa genom min dotters nya kappa, från designerstadiet till sista knappen! Det låter väl intressant?
Suck!
Livet blir märkbart grått när man inte får kreera som man brukar. Det här med att vara kreativ, det är lite utav ett gissel kan jag tycka! Jag menar, det är ju väldigt få som kan tjäna pengar på det, alltså pengar som du kan leva utav. Oftast får man jobba med nåt man kanske inte helt å hållet vill å så får man mata kreativ-tarmen om nätterna (i mitt fall). För får man inte använda sina händer blir man tokigt!
Hjärnan verkar ju heller inte villig att ta en paus… Jag ser projekt i allt, hela tiden. Idéerna bara ruschas in i huvudet på mig! Då hjälper ingen sjukskrivning i världen. ”Åh, kolla där, kolla himlen, jag måste göra en… åh kolla där då… vad sa han nu… Vad kan jag använda detta till tänk, tänk, tänk”… ja, men ni vet, man vet att det finns massa bra idé material runt om kring en hela tiden. Tänker man på det så e det ju inte särskilt konstigt om man känner sig stressad, för allt annat runt omkring en fortsätter ju ändå, nån behöver torkas i stjärten (typ en 5-åring då… ingen annan) maten luktar bränt, tonåringen har stått framför dig i en kvart och undrat vad det blir till middag (som han hade kunnat lista ut själv om han hade behagat sänka blicken ner på spisen, men en tonåring måste fråga verkar det som… Va é klockan? Finns det skinka? Va é det för väder? Frågor där svaren hade varit sååå enkla att ta reda på själv. Frågar man tonåringen om något blir svaret 99 utav 100 gånger – Vet ´nte.. så, ja, då är det ju klart att man måste fråga…), ja ni fattar! Det är sällan man bara kan få ge sig hän alla idéer man hela tiden får. Det är därför jag älskar nätterna. Ingen som stör, det är helt tyst, inga telefoner ringer, hela staden sover. Nice! Jag önskar att man bara behövde 3-4 timmars sömn per natt… tyvärr är det inte så, det vet jag ju nu. Nu har jag sett ljuset (eller kommit allt för jävla nära ljuset faktiskt, rätt in i lågan typ.. bränd kreatör luktar illa..)
Först hade jag ingen lust å blogga. – Vad ska jag blogga på en slöjdarsida för? Jag gör ju ändå inget kul just nu… eller? Men då slog det mig att, bara för att jag inte får sy (jag har min egna lilla firma, Laikadesign, där jag designar, syr å säljer barnkläder) under min sjukskrivning så har jag inte bara lagt mig ner platt på marken och kippat efter luft som en nyfångad fisk. Det kan man ju inte. Jag har faktiskt en hel del projekt på gång. T.ex. ett jättestort pärlplattekonstverk. Det innefattar 45 stycken plattor utav den större modellen, typ 20×20 cm… många pärlor blir det… Det här är lite utav ett rehab projekt som jag drog igång med ganska tidigt i sjukskrivningen, faktum är att jag helt och hållet kopierar ett verk utav Cilla Ramnek. Pinsamt egentligen, men, jag vågade liksom inte släppa kontrollen helt, för då visste jag att det fanns risk för en viss overdose! Men, man kan ju försöka lura sig själv! Cillas mönster gav mig tusen idéer! Jag skissade och lånade böcker på bibblan. Skitkul var det! Det är faktiskt hyfsat meditativt att pärla! Nu tror jag att jag har ca 10-15 olika pärlplatteprojekt på gång. Några som kan bli riktigt bra! Å jag behöver konstverk! Vårat hus är snart dubbelt så stort som det var innan. Då var det så litet att om tonårssonen tog med en kompis hem, ja, då trillade nån annan unge ut!! Nu är det så stort så vi börjar undra om vi överhuvudtaget kommer att ses på en hel dag, även om alla är hemma…
Nä, så projekterandet har jag ju faktiskt inte slutat med.
Nu är det förmiddag och barnen är på skola respektive dagis. Jag har några timmar för mig själv. Först ska jag jogga en runda, sen ska jag meditera! Å det trodde inte ens jag om mig själv!! Meditera? Jo, förstår ni. 20-25 minuter total avslappning. Jag lyssnar på ett band där en dam som låter väääldigt sömnig pratar, å så är det skön musik i bakgrunden. Man ska andas med magen. – Din andning är som en våg som rullar in och sen ut. Koncentrera dig på din andning. Du behöver inte göra nånting. Nu ska du bara sitta en stund och slappna av. Kommer det tankar å stör (jisses damen, vad tror du själv?) så bli inte stressad. Vad är det för tanke? Har du haft den förut. Säg hej till din tanke å låt den sedan passera…
Första gången jag lyssnade på mitt band satt jag med ena ögat öppet hela tiden å kikade på klockan… andra gången fick jag panik, men tredje gången, då började jag gråta… jätteobehagligt att slappna av… först… men sen, wow! Det kan ju låta hur new age-igt som helst men shit vad det hjälper! Jag rekommenderar det varmt!
Efter min lilla meditation session tänkte jag faktiskt ta tag i min nya kollektion! Jag har börjat skissa på den och har till och med klippt ut ett plagg!!! Utan att känna akut yrsel! Yes! Jag är på gång!

Respect!

P. S.
Kolla in Cilla Ramneks hemsida: Länk
Häftigt!

Thyras nya kappa!Thyras kappa, bak