Senaste veckan innebar en stor dos bakande till gårdagens danskväll. Riktigt roligt, var länge sedan jag storbakade! Det härliga med att baka till danskvällar tycker jag dels är att man kan pröva nya recept (massa feedback, plus att man inte behöver äta allt själv eller slänga det om det blev mindre lyckat ;) ) och dels att det ger tillfällen att plocka fram de där recepten man sällan gör för att de tar tid, eller för att kakorna inte är lämpliga att frysa. Så är det med Mandelbakelserna jag fick från mor min, goda, lätta med inte så bra att frysa. Eftersom de nu är så försvinnade goda och så trevliga att göra så tänkte jag dela med mig av receptet till er!

För 25 kakor:

200 g mandelmassa

2 ägg

50 g smält smör

2 msk vetemjöl

Rivet skal från 1/2 citron.

Riv ner mandelmassan i en stor bunke. Rör ner övriga ingredienser med en gaffel el dyl. Pytsa ut i 25 st småbrödsformar, grädda i 200 grader i 10 min (de ska få pyttelite färg, inte bli bruna).

Medans de gräddas, hacka 100g blockchoklad. När kakorna är klara fördelas chokladen på de fortfarande varma kakorna, så den smälter. Rör runt chokladen (t ex med spetsen på en tesked) på varje kaka så den flyter ut och täcker kakan. Låt svalna utan handduk, ställ en stund i kylen så att chokladen verkligen stelnar. Servera och njut! Ett tips om man gör dubbel sats är att pytsa ut all smet innan man börjar grädda kakorna, annars kan det bli knepigt att hinna att fixa chokladen.

Dansmässigt, så var gårdagen en riktig hit! Harlem Hot Shots, en av världens bästa lindyhop dansgrupper, var i stan och lyckades få tid till att hålla en workshop med lokala lindyföreningens instruktörer. Så roligt och så givande! Både massa bra att tänka på vad gäller vår egen dans, men sen pratade vi även om utlärning och ledarrollen. Nu gäller det att tänka till och inkorporera detta i min egen undervisning och dans innan jag tappar det! Socialdansen på kvällen var även den trevlig, otroligt mycket folk och bra band. Är du nån gång i Umeå och vill dansa, titta in på swingum.se för danskvällar och kurser =)

Jag hade inte dansat på 3 månader pga skador så idag är jag klart mör i kroppen. Har dock framgångsrikt tröstat mig med rester från gårdagens fika, samt stora mängder te. Perfekt söndag, med andra ord.

Det här avslutar min bloggvecka, så tack för mig! Fortsättning på kapp-historien kommer på min blogg swinginvintage.blogspot.com. Den blev ju inte klar denna vecka… För mycket bullbakande =)

Hälsningar / Erika

När man syr efter ett vintagemönster så finns det en rad saker att förhålla sig till, både praktiska och estetiska. Vad kan man ändra och fortfarande hävda att det är en återskapad stil och när blir det vintageinspirerat? För något måste man ofta ändra, t ex förutsätter klänningsmönster att man har en helt annan typ av underkläder än vi är vara vid numera, så bystveck måste riktas om, midjan läggas ut, livet kortas av etc. Såvida man inte använder korsett och bulletpoint-bh såklart =)

T ex det här tjusiga mönstret kräver underkläder à la 50-tal eller mönsterändringar:

Bilden hämtad här http://www.etsy.com/listing/45629234/40s-simplicity-2879-inverted-pleat-midi?ref=sr_gallery_11&ga_search_query=40s+vintage+pattern+dress&ga_search_type=vintage&ga_facet=vintage

Jag tänker som så att jag glatt kan ändra ovanstående områden så länge jag håller mig inom den tidstypiska estetiken och ser till att betoningen på plagget inte ändras, så att plagget följer de skönhetsideal man då siktade mot. Däremot skulle jag personligen t ex inte korta av ett 5o-talsmönster för en festklänning el dyl till knä-längd.

Sen så finns det så mycket mer som påverkar hur ett plagg uppfattas, resten av outfiten är såklart minst lika viktig. Det var något jag lärde mig tidigt i medeltidsföreningen: det är skodon och huvuddon som gör klädseln! Och titta bara på dessa två outfits:

En helt period kjol, men outfiten blir klart vintageinspirerad med blusen från HM och linnet som tittar fram.

Eg second hand blus och kjol (från 70-talet båda två) men hatten, minkstolan och handskarna stjäl showen, inte sant? =) Det övergripande intrycket blir en period outfit, trots tidsblandningen på kläder och accessoirer. P.S. Är inte hatten helt otrolig? =)

Det viktigaste med historiska hantverk tycker jag är att minnas att det finns inga rätt eller fel för hur period man gör en sak, det finns bara riktlinjer och definitioner man sätter upp för sig själv. Berätta gärna; när det gäller historiska hantverk, vilken inställning har just du till tidstrogenheten? Inom vilka områden anser du att du bör följa orginalet och när kan man göra förändringar men ändå kalla det återskapande?

Hej alla! Det ska bli väldigt spännande att blogga här på Kravallslöjd en vecka =) Jag tänkte börja med att visa er mitt nuvarande syprojekt, en kappa efter ett Voguemönster från 1952.

Idén föddes för över 1,5 år sedan, jag ville ha en kappa men hittade inget jag fastnade för i butikerna. Så jag tänkte ”Jag syr en kappa! Hur svårt kan det vara?”. Med tanke på att jag när jag väl fick mönstret inte ens förstod vad de olika mönsterdelarna var till för så borde jag ha insett att det var betydligt svårare än jag trott, men jag fortsatte glatt. Jag läste bloggar, böcker, läste sömnadsbeskrivningen hundrafemtioelva gånger och i höstas tyckte jag att jag var redo att börja sy.

Det har längs vägen visat sig vara en mängd detaljer som jag inte haft en aning om, och även om det utan tvekan varit mitt mest segdragna projekt hittills så har jag lärt mig enormt mycket. Här kommer några smakprov på sömnadstekniker och detaljer som var nya för mig:

Vem hade kunnat tro att ludden på yllet krävde att alla mönsterdelar lades åt samma håll? Det har aldrig spelat någon roll för medeltidssömnaden… Jag fick köpa till 1,5 m, så det är inte alla delar ni ser här ovan.

Passpoalerade knapphål var nytt för mig. Var lite pilligt, men inte omöjligt. Nästa gång kommer jag dock att tråckla för hand, blev märken som var svåra att få bort.

Allt med vattulinet var nytt. Att förbereda det, tråckla fast det, sy fast bandet bakom sylinjen, pikering etc. Men det var himla skoj, och inte alls så tidskrävande som jag fruktat, gjorde allt på en helg.

Eg inget nytt att ylle krymper med ånga, men det är ändå något magiskt över en rynkig fåll (kjolen är nästan halvcirkelformad, så mycket tyg att hålla in) som helt plötsligt ligger slätt! Titta noga ovan, fållen på högersidan är ångpressad, den till vänster inte. Lärde mig något fiffigt: lägg en bit papper mellan fåll och kappa så blir det inte avtryck på rätan. Så enkelt!

Och här ungefär är jag nu, fickorna ska sys ihop invändigt, ärmarna fållas och fodret sättas i (fodret är ihopsytt, med sig självt och med mellanfodret). Det var förresten första gången jag gjorde ett belägg också…

Det svåraste med det här har definitivt varit pressningen. Att få detta tjocka ylle slätt och platt utan pressmärken, det är inte lätt. Det har varit kul med all handsömnad, och trevligt att få arbeta i så bra material. Älskar ylle i allmänhet och det från Handelsgillet i synnerhet!

Vi får se, jag hoppas att kunna visa ett färdigt plagg innan veckan är slut, men det beror på hur livet i övrigt faller sig. Nu har ju min tidsplan spruckit med sisådär 6 månader, och t o m här i Norrland är det vårväder och vinterkappor bör läggas undan, inte färdigställas. Jag är dock helt övertygad om att det blir vinter igen =)

/Erika