Hej alla! Det ska bli väldigt spännande att blogga här på Kravallslöjd en vecka =) Jag tänkte börja med att visa er mitt nuvarande syprojekt, en kappa efter ett Voguemönster från 1952.

Idén föddes för över 1,5 år sedan, jag ville ha en kappa men hittade inget jag fastnade för i butikerna. Så jag tänkte ”Jag syr en kappa! Hur svårt kan det vara?”. Med tanke på att jag när jag väl fick mönstret inte ens förstod vad de olika mönsterdelarna var till för så borde jag ha insett att det var betydligt svårare än jag trott, men jag fortsatte glatt. Jag läste bloggar, böcker, läste sömnadsbeskrivningen hundrafemtioelva gånger och i höstas tyckte jag att jag var redo att börja sy.

Det har längs vägen visat sig vara en mängd detaljer som jag inte haft en aning om, och även om det utan tvekan varit mitt mest segdragna projekt hittills så har jag lärt mig enormt mycket. Här kommer några smakprov på sömnadstekniker och detaljer som var nya för mig:

Vem hade kunnat tro att ludden på yllet krävde att alla mönsterdelar lades åt samma håll? Det har aldrig spelat någon roll för medeltidssömnaden… Jag fick köpa till 1,5 m, så det är inte alla delar ni ser här ovan.

Passpoalerade knapphål var nytt för mig. Var lite pilligt, men inte omöjligt. Nästa gång kommer jag dock att tråckla för hand, blev märken som var svåra att få bort.

Allt med vattulinet var nytt. Att förbereda det, tråckla fast det, sy fast bandet bakom sylinjen, pikering etc. Men det var himla skoj, och inte alls så tidskrävande som jag fruktat, gjorde allt på en helg.

Eg inget nytt att ylle krymper med ånga, men det är ändå något magiskt över en rynkig fåll (kjolen är nästan halvcirkelformad, så mycket tyg att hålla in) som helt plötsligt ligger slätt! Titta noga ovan, fållen på högersidan är ångpressad, den till vänster inte. Lärde mig något fiffigt: lägg en bit papper mellan fåll och kappa så blir det inte avtryck på rätan. Så enkelt!

Och här ungefär är jag nu, fickorna ska sys ihop invändigt, ärmarna fållas och fodret sättas i (fodret är ihopsytt, med sig självt och med mellanfodret). Det var förresten första gången jag gjorde ett belägg också…

Det svåraste med det här har definitivt varit pressningen. Att få detta tjocka ylle slätt och platt utan pressmärken, det är inte lätt. Det har varit kul med all handsömnad, och trevligt att få arbeta i så bra material. Älskar ylle i allmänhet och det från Handelsgillet i synnerhet!

Vi får se, jag hoppas att kunna visa ett färdigt plagg innan veckan är slut, men det beror på hur livet i övrigt faller sig. Nu har ju min tidsplan spruckit med sisådär 6 månader, och t o m här i Norrland är det vårväder och vinterkappor bör läggas undan, inte färdigställas. Jag är dock helt övertygad om att det blir vinter igen =)

/Erika