Det visade sig vara svårare än planerat att blogga från London. Karaoke och god mat kom emellan.
Igår var jag på Portobello road och fyndade de här gamla broscherna bland annat. Jag får aldrig nog av gamla broscher.
Idag är min sista dag som bloggare här. Det har varit väldigt roligt att få berätta lite om hur mina tankar kring mitt arbete går.
Jag hoppas ni kikar in på min blogg, jag kommer till exempel berätta allt om min Londonresa där.
Hoppas ni får en fin söndagskväll och att ni har tyckt mina inlägg varit intressanta.

Tack tack tack och så en kram på det.

Om några timmar pyser jag till London.

Jag är så väldigt redo för en fullspäckad weekend! Kommer om allt går som planerat kunna blogga lite därifrån också så jag säger inte tack och hej här riktigt än. :-)

Ska hälsa på en vän i London som jag tänkte passa på att utnyttja som fotomodell. Tar med mig en ask smycken och hoppas vi hittar en riktigt Londonsk miljö att fota i.

Det här är nog en av de bästa grejorna med att både göra smycken och fotografera. När man kan kombinera de båda sysslorna!

På bilderna ovan är modellen en av mina bästa vänner Lisa. Hon finns ofta med på mina foton.

Ibland får jag själv ställa upp som modell. Då är det min fästman David som tagit fotona och jag som gjort efterarbetet. Som här:

Och som vanligt är det i min etsybutik ni hittar mina smycken och foton!

Nä, nu börjar det snart bli bråttom!

Som avrundning får ni här en bild rakt ner i röran på mitt skrivbord. Kreativ oordning om man ska försöka komma på nåt positivt ord för det. :-)

Och eftersom min helg redan har börjat så säger jag trevlig helg därute!

/Lotta

Hej hej!

Tänkte att jag skulle visa lite av mina största inspirationskällor. I mitt första inlägg här nämnde jag till exempel former som uppstår av ett misstag, så som skärvor.  Alla former och mönster som folk förbiser eller rent av anser vara trasigt och förstört intresserar mig.  Som klotter, repor och krossat glas. Vi ser det som vandalisering men jag undrar om det inte fanns andra sätt att se på det. På platser där tråkig stadsplanering, ful arkitektur och enkla lösningar gett oss betong, raka linjer och total avsaknad av personlighet och otippade utsvävningar tycker jag att en repad spårvagskur kan  göra hela skillnaden.

Se här till exempel. En alldeles vanlig spårvagnshållplats på Hisingen:

Repor och slitage har skapat mönster i glaset. Så mycket vackrare än blankt och sterilt.

Eller som här:

Ett bullerskydd längs med en hårt trafikerad väg har fått en hink färg över sig. Vandalism och förstörelse, så var nog tanken. Men titta så vackert skuggorna av växtligheten bakom träder fram. Solljuset, droppspåren och skuggspelet skapar ett konstverk som ändrar utseende hela tiden. Är inte det ganska så fantastiskt!? Att något som var menat att förstöra kan vara så vackert.

Okej. Ett till exempel.

Den här bilden tog jag efter den stora branden i frihamnen 2009. Branden förstörde så mycket och många företag och människor blev lidande.

Och här ser jag skönhet.

Ganska intressant hur något så hemskt som en brand kan lämna efter sig något vackert. För visst ser det ut som ett konstverk!? Vattnet som ligger kvar från släckningsarbetet blir till en spegel omkring metallskulpturerna som målats av eld och rost. Man skulle nästan kunna tro att det var en del av en konstutställning och inte något som råkat bli till av förödelse.

I allt jag gör kreativt finns det här med mig. Det vackra i det oregelbundna. Skönheten i det vilda och okontrollerade. Slumpen som skapandekraft.

Om det så är foto, smyckeskonst eller hur jag väljer att kombinera klädesplagg när jag klär på mig: jag strävar alltid efter att inte fångas av det ensidiga, sterila och till synes perfekta.

Ps: Om ni vill titta på mina konstfotografier till salu kan ni kika här.

/Lotta

Ibland slår det mig hur rutinen ser ut. Jag gör ett smycke. Jag lägger det att vila tills det är dags för fotograferande. Jag fotar och försöker hitta en fin stämning som passar smycket. Jag sätter mig vid datorn och redigerar bilderna, kanske samtidigt som jag sjunger med i nån fin låt eller tittar på nån film på extraskärmen bredvid. Jag kollar igenom bilderna, väljer ut en extra tjusig förstabild, och fyra som visar smycket i olika vinklar. Sedan lägger jag upp det i min etsybutik och sen följer eventuellt twittrande och facebookande och kanske det till och med blir nåt till bloggen.

Och sen börjar allt om från början igen.

Men vet ni? Inget av detta känns repetitivt. Kanske är det för att varje smycke är nytt och inte det andra likt. Jag måste tänka annorlunda varje gång beroende på smyckets form och färg.

Eller så är det bara så att jag har kort minne och glömmer bort exakt hur jag upplevde sysslorna förra gången. He.

Jag gillar det hur som helst. Det ger mig en ny känsla för det smycke jag skapat. Det tillåter mig att titta på broschen, armbandet, halsbandet på ett nytt sätt och försöka få fram utrycket i det så tydligt som möjligt. För nu är det ju inte längre bara jag själv som ska titta på det. Nu är det eventuella köpare som ska skapa sig en uppfattning om mitt arbete.

Både läskigt och spännande.

Här kan ni se lite av det jag jobbade på igår:

Båda de här är upplagda i min etsy-butik nu om ni vill kika närmre.

Och jag har fortfarande inte klätt på mig riktiga kläder. Oh the joys of being self employed.  Men ikväll ska det jobbas ”på riktigt” och där kan jag inte rumla omkring i myskläder inte så jag får väl ta tag i det där med uppsnyggandet nu.

Det är ytterligare en av tjusningarna med att jobba hemma:  Varje gång man ska gå utanför sin hemmajobbarbubbla är en anledning till att göra sig tjusig.

”Oh! en fika på stan! Dags att klä upp sig!”

”Iiih! Ett jobbpass ikväll, måste göra mig snygg!”

Nån därute som känner igen sig?

Jag är så himla himla bra på att samla på saker. Fina saker.

I mitt fönster ligger strandfynd, höstlöv, vackra men onödiga saker funna på loppis och andra udda prylar. Sånt som gör mig glad.

Som en fjäder, en frökapsel, en kastanj, stenar från Österlen och Nice:

Eller ett silverfat med puttekulor i rad.

I slutet av den här veckan åker jag till London och eftersom jag är något av en fattiglapp plockade  jag fram burken där jag brukar lägga de mynt jag har över efter resor, hittat på gatan eller fått av mamma och pappa när de varit utomlands. Kanske skulle det finnas några engelska slantar däri.

Jag hällde ut mynten på bästa fotoplatsen i fönstret och insåg: jag samlar tydligen på mynt!

Ha! Det visste jag inte.

Antal engelska slantar: 6. Till ett värde av enorma 33 pence.

Andra saker jag samlar på utan att ha planerat det: knappar, kastanjer, silveretuier, sjalar, hattar, porslin, askar i alla former med mera, med mera.

Jag kommer bli en hoarder när jag blir stor…

Godmorgon allihop.

Nyvaken Lotta här.

En av fördelarna med att dels mest jobba kvällar på gruppbostäder och dels vara morgontrött egenföretagare. Sovmorgon vareviga dag!

Struktur är inte min bäste vän.

Som många andra kreativa personer jobbar jag bäst på kvällen och nätterna och hur jag än försöker intala mig att morgnar är bra så är det stört omöjligt för min kropp att hålla med.

Idag har jag ledigt från mitt jobb på gruppbostad vilket betyder jobb med det egna företaget.

Som ni kanske läst i presentationen av mig så gör jag smycken och fotograferar. Jag arbetar främst med koppartråd och använder pärlor och kristaller som jag återanvänder från gamla halsband och kristallkronor.

Alla mina smycken är fullkomligt handgjorda av mig och inget är det andra likt.  Jag gillar det där; varje smyckes form växer fram på sitt eget vis och eftersom pärlorna är från gamla smycken finns de i ytterst begränsad upplaga. Jag skulle inte, ens om jag ville, kunna göra samma smycke två gånger.

De här halsbandsberlockerna kommer från min serie av Skärvor och Spjutspetsar.  Där har jag fokuserat på former som blir till av en slump, eller rent av ett misstag. Former som vi inte ens räknar som en egen form utan bara som en del av något större, som har gått sönder. Som skärvan. En gång var den kanske ett fat som tappades i marken och blev till en miljon bitar. En miljon nya, helt egna, former.

Det här är min största inspirationskälla just nu. Ni kommer nog få höra mer om detta under veckan, om jag känner mig själv rätt.

Nu väntar frukosten för mig. Sedan har jag att göra i min etsybutik större delen av dagen. Fota smycken, redigera foton och lägga upp nytt till försäljning.

Hej så länge, ses lite senare idag!

/Lotta