Fredag

Dagen började med ett besök på bilverkstan. En bump i baken, helt enkelt. – Jovisst, det här kan vi göra något vackert av, kommenterade plåtverkmästaren Conny. Ett som jag tycker genomkonstnärligt uttalande av en bohemiskt lagd hantverkare. Dom bjuder på gott kaffe och nya nummer av DN också.

Varför finns det inget knitting factory i Stockholm? Alltså en klubb för hantverkare, slöjdare och andra sköna, jordnära individer med höga ambitioner? Då menar jag inte ett sånt där ställe som efter öppningskvällen tas över av några genomhippa klubbarrangörer. Eller som kulturhijackas av etablerade skapare som uttrycker sig som vore det en ansökan till Kulturrådet eller Konstnärsnämnden. Lät jag avundsjuk nu? Kapsylen kanske kan vara ett knitting factory, men i såna fall så behövs ett till.

Mosebacke är knappast ett k.f. men på söndag 7/12 ska du ta dig dit. Fri entré är det och du får stifta bekantskap med Daniel Norgren. En unik musikslöjdare som kan förgylla ditt liv. Kola in Daniel på; http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=144108445

Kravallslöjd sprang jag på i Kungsan 2007. Jag blev imponerad. Några slitna tält som luktade terpentin, svett och uppriktigt uppsåt. Människorna som befolkade tälten var allt annat än slitna. Dom flest log. Behåll det där leendet…..

Allt gott,

Ulf Kjell Gür

Torsdag

Urban guerilla knitting är en medryckande alternativ rörelse. Hantverk, konst, protest och omtanke i ett. Det finns säkert många fantastiska grupperingar och stickjuntor, men jag har bl.a. fastnat för Masquerade http://maskerade.blogsome.com/ . Jag måste lära mig sticka på fri hand.

Apropå alternativrörelser så var ju Stockholmspartiet en sådan, en gång i tiden. Bildat av en hop vilsna miljöaktivister, fritänkande arkitekter, poetiska stadsbyggare och fantasifyllda levnadskonstnärer. Succén blev omedelbar. Pang rätt in i Stadshuset. Men mycket snart började Stockholmspartiet tala med politisk tunga och rätta in sig i debatten. Visst blev det några fler cykelbanor, några kulturstugor som fick stå kvar och några spårvagnar. Men hela den ostyriga och uppfinningsrika alternativrörelsen organiserades bort. Reclaim the streets, och Barnverket borde t.ex. ha sina givna hemvister inom Stockholmspartiet 1.0. Och så ramlade man ju ur Stadshuset och scoutpolitiken. Framtiden kanske byggs i KravAllrörelsen.

Allt gott,

Ulf Kjell Gür

Onsdag

Igårkväll var jag på ett möte i mina barns skola, Engelbrektsskolan i Stockholm. Ett möte som föräldraföreningen bjudit in till. Skolans fysiska framtid skulle debatteras. I Stockholm vill moderaterna bygga igen alla gluggar i innerstan, som dom upplever som improduktiva. Gluggar i deras ögon kan t.ex. vara skolgårdar, lekplatser, parksnuttar och gräsplätter. Vår skolgård skall enligt Stadsbyggnadsnämndens förslag bebyggas med två bostadshus, innehållande 80 bostadsrätter och en idrottshall. Kvar av 950 barns skolgård blir knappt hälften. ”It’s a win-win situation”, är den moderata sammanfattningen av nybyggnationen.

Är det nån som kommer ihåg Hans Arnolds illustrationer av bilismens framfart i Stockholms innerstad? Lastbilar som jagade barn över gatorna. Barn eller bilar? Bilfri innerstad! Idag jagas barnen bort från sina skolgårdar och lekutrymmen. Av historielösa och barnfientliga Stockholms politiker, varav de flesta och mest hjärtlösa är moderater.

Och visst, det är ju inte bara barn som jagas bort från sin miljö. Hantverkare, konstnärer och annat löst folk får så vitt jag förstår allt svårare att behålla fotfästet och kontrakten på sina lokaler, lekplatser och parksnuttar. ”It’s a win-win situation”. Jo hej du.

Allt gott,

Ulf Kjell Gür

Tisdag,

Johan Ström är en ovanligt spännande person som jag haft nöjet att träffa. En blandning av hantverkare, reklamare, designer och inspiratör. Och lite till. Johan kastar sig gärna in i halsbrytande och innovativa projekt, som t.ex. Fruktparken i Liljeholmen, Stockholm eller Puckelball, i Malmö, som Johan presenterar så här;

”Puckelball är namnet på ett interaktivt konstprojekt. Verket är en konstnärlig betraktelse av företeelsen fotboll i egenskap av att mer efterlikna livets spelplan som i själva verket varken är liksidig eller jämn. Bollen studsar sällan dit man vill, planhalvorna är som bekant inte likadana för alla och målen är definitivt inte lika stora. Planens orättvisor neutraliserar den varierande skickligheten hos spelarna i fråga om teknik och styrka. Orättvisorna i planen gör spelet rättvist på ett märkligt sätt vilket inbjuder till ett mer fantasifullt spel. Möjligheterna att spela flickor mot pojkar, gammal mot ung eller skicklig mot mindre skicklig på lika villkor uppmuntras.”

En av dessa tidlösa halmklockor skulle jag gärna se på min bakgård.

Hälsa på hos Johan på http://johanstrom.com

Jag vet inte om Johan anser sig lyckligt lottad eller badande i välvilja, men en som verkligen mötte folkets jubel var formgivaren Stig Lindberg. Det gick ju väldigt bra för Stig. Inte undra på, med tanke på hans konstnärliga omfång. Ta det där askfatet domino t.ex. Vem som helst blir ju röksugen när man ser en sån pjäs. Och te och kaffekoppar som prunus, berså, spisa ribb…. Livets mening fångad i en servis.

Allt gott,

Ulf Kjell Gür

Måndag,

Om du har en sån där fysisk kalender, som jag har, så kanske din också innehåller små förnumstigheter som nästan aldrig förändrar ditt liv. Den här veckan läser jag; snälla barn får vänta tills det ingenting får. Ovanligt tänkvärt. Ingen författare angiven. Själv kontrar jag denna måndag med; det är aldrig för sent att få/ha en lycklig barndom (Tom Robbins). En absolut sanning.

Under veckan tänker jag bl.a. skriva om hantverksfenomen som Johan Ström, Masquerade, Iskyrkan i Jukkasjärvi, Stig Lindberg, Inga Stina Landström, Daniel Norgren, Åsa Nelvin, Knitting factory…Om du tycker att musik inspirerar i ditt dagliga hantverk så koppla upp dig på http://deezer.com , en helt oslagbar strömmande musikplats, gratis, europeisk (fransk) och utan gränser.

Visst, det är rätt kallt och vintrigt idag, så varför inte börja med Iskyrkan i Jukkasjärvi. Öppen från juldagen till påsk för att sen rinna ut i Torneälv. Är det inte så fruktansvärt poetiskt? Öppen från juldagen till påsk för att sen rinna ut i Torneälv. Som konstnären som skapade på stranden, innan tidvattnet kom. Årets iskyrka är en rundkyrka med stor kupol och sidorundgång med absider. Kyrkans tema är skapelse genom växtlighet i Livsväven , Livsträdet och Omfalos; jordens mittpunkt och navel. Här finns det vilda och det formade, natur och kultur, ljus och dunkelhet, det öppna och det fördolda. Så beskriver Lena Kriström, PeO Kulin, Ragnhild Brodow och Inge Sandelius sitt verk.

Nämnde jag att hur mycket jag gillar Kravallslöjd? Jag återkommer till det.

Allt gott,

Ulf Kjell Gür