Ibland tänker jag på distinktioner, skillnader och syfte.

Vad är skillnaden mellan slöjd, konst och konsthantverk? Jag tänker att slöjd kan vara direkt, ändamålsenlig, bruksrelaterad. Konsthantverket tar slöjden till en ny nivå, vänder och vrider, ställer frågor och kritiserar, men förutsätter samtidigt en förtrolighet med material, tradition och teknik. Konst är för mej inte lika bundet till ett material och teknik utan budskap eller koncept blir viktigare och serieproduktion blir meningslöst.

Vad är då syftet med konst, varför skapar vi?

En av mina bästa människor sa en gång att ett konstverk är ett svar på en fråga konstnären ställt. En annan gång tänker jag mej att konst måste ha ett inslag av kritik för att vara meningsfull. En del verk görs utifrån lycka, inspiration, andra ur depression, hat.

Är det ett sökande?

Här har vi en undergroundsommar; Falcon Bayersk istället för Pripps blå och Lennart Hellsing är så mycket större än Bergman.

Dagens boktips: ”kreativitet” av Osho.

Och kom ihåg att ta en Mojito mellan varven så du inte torkar ut.

Helst av allt skulle jag vilja kunna försörja mej på mitt hantverk; utforma och tillverka föremål, men det förutsätter såklart att det finns någon som köper det jag gör: en kund. Den senaste tiden har jag upptäckt hur mycket jag hatar relationen säljare-kund. I de flesta situationer försöker jag ha ett så zen-inspirerat synsätt som möjligt; ”allt är bra” eller ”celebrate everything”, men om jag försöker sälja en sak till någon måste jag utgå ifrån att världen inte är perfekt som den är. Något måste ske. Kunden är inte perfekt utan måste köpa en viss produkt. Det skrämmer mej. Om jag trodde att världen verkligen skulle bli bättre av att en viss person ägde ett visst föremål så skulle jag ju vara mer eller mindre tvungen att ge bort det gratis – vem vill inte vara en världsförbättrare? Och dom små barnen vad ska jag med dom till? Dom har ju inga stålar.

Såna små dilemman underhåller jag mej med i hängmattan där jag äter Euroshopper Brie på hårdbröd mellan skurarna.

Välkommen

Det här är första gången jag bloggar och ska jag vara ärlig så har jag nog inte ens läst en blogg tidigare, men jag har förstått att det är som en sorts blandning av en tematisk dagbok och en kontaktannons.        

 –Så ha överseende.                                                                                                                                                                      Jag har fått ett problem, eller rättare sagt så har jag skapat mej ett problem (precis som allt vi kallar ”problem” är våra egna skapelser, men ändå). Problemet består av bland annat: en kardmaskin, en spinnrock, två säckar med ull, två kartonger med böcker och pärmar, ca fem väskor med kläder, samt ca 20 kg tovade föremål. Jag hade tänkt flytta ut inom två veckor men vet inte vart.Misstänker att alla slöjdare/hantverkare/konstnärer från och till ställs inför samma fråga ”Vad ska jag göra med alla saker?”. Hur viktigt är det egentligen att ha 300 små papperslappar i olika färger som man kan sitta och lägga mönster med, när kommer man egentligen att få nån klok användning av tre kassar proppfulla med provlappar, eller alla skisser på griskurkor man gör i ett halvvaket lyckorus 02:45. När ska jag göra något av alla dom där fina benpiporna jag hittat på stranden, fiskskelett, vingpennor. Och hos min stackars mamma har jag ett rum med lådor från golv till tak, kostymer, kavajer, frack, blazer; allt bara en liten, liten aning för stort. Och jag som ju hade tänkt växa till mej till slut.Mamma säger ”ska du dra hem ännu mera skit och ställa i Frövi” och jag tänker att Frövi ju är som gjort för att ställa skit i, men det finns kanske nån sorts gräns.Skönast vore att bränna allt jag äger; alla bra-att-ha-saker, lustiga hattar och fluffiga kappor. Men nånstans smyger sej nostalgin in, precis som att ens skiv- eller boksamling har ett självbiografiskt värde.Dangens hantverk: skrapa fönster.

Nu är bägge kurserna slut och alla kursister har åkt hem. Martin och jag är kvar hos Hanne och Benny i Sorø. Vi ska snart få ännu en superb middag. Sedan blir det att gå tidigt till sängs. I morgon ska vi med båten som går från Køge – Køge ligger söder om Köpenhamn, en timmes väg från Sorø – för att nästan sex timmar senare köra i land i Rønne på Bornholm. Och så blir det medeltidsliv i två veckor.

Det har varit intensiva dagar och vi har fått en god övning i det danska språket -och kursdeltagarna har fått sin del av det svenska språket. Och förhoppningsvis lite om svensk vävning. Men jag tror att det är så att danska vävare vet mer om vad som händer i Sverige än vi vet vad som händer i Danmark!

Till vår stora glädje så finns det planer på att vi ska göra en kurs även nästa sommar, men som en fortsättningskurs.

Om det är så att vi inte kommer åt någon uppkoppling på Middelaldercentret så säger jag farväl. Men kanske vi hörs i morgonkväll. Och så hoppas vi på uppehållsväder de närmaste veckorna, enligt prognosen ser det ganska bra ut för Bornholm

Här finns vi de följande veckorna
Och här kan man se lite från centret. Middelaldermarkeden börjar inte förrän på måndag

Igår, onsdag, låg internetet nere här ute i skogen utanför Sorø. Detta hade jag förberett för att lägga upp:

Igår tog kursen i Standardprogrammet slut och tre dagar med Complex Drafting tar vid. Nu är det bara sju kursdeltagare, två var med på första kursen och några var med på samma kurs förra året och vill nu repetera. Nu blir det en hel del hjärngymnastik, det är inte bara att lära sig ett program utan vi arbetar också med mer komplicerade bindningar. När alla hade fått in programmen i sina bärbara datorer och börjat arbeta sänkte sig tystnaden över lokalen.
Övningarna utgår från John Beckers bok Pattern and Loom, en bok som tyvärr för länge sedan bara finns på antikvariat – i den mån någon vill skiljas från sitt exemplar. Boken är en guldgruva, den beskriver både bindningar rent tekniskt och även historiskt. John Becker var dansk och hade ett verksted i Holte, norr om Köpenhamn.
Den här kursen skulle jag gärna vilja köra även i Sverige.

Idag, torsdag, har det varit lugnt för mig – alla arbetar flitigt på och behöver inte så mycket hjälp. Medan de arbetar på sina datorer så syr jag knappar till min medeltidskjortel – har räknat ut att det går åt 14-15 stycken på varje ärm. Förra året vi var här sydde jag åtta knappar, i år tänkte jag att kjorteln ska bli färdig. Men det ska till lika många knapphål. Det blir nog att tillfälligt sy ihop ärmen!

Som alltid när jag möter danska vävare funderar jag över skillnaden mellan dansk och svensk vävning. Första gången jag på allvar såg vad danska vävare åstadkommer var på en utställning som Midtsjællands vævekreds annordnade tillsammans med Vi Vävare i Skåne. De danska vävarna hade vävt flotta beklädnadstyger med ett fantastiskt fall och med för oss ovanliga garner, en med inslag av kassettband! De svenska vävarna hade satsat på att sy upp kuddar av sina tyger. Deras tyger var lika vackra, men betydligt mer traditionella. Det här visade tydligt den skillnad jag sedan sett mellan dansk och svensk vävning. När jag frågat danskarna vad det beror på svarade de att eftersom vävningen i hemmen försvann i Danmark så har de inte en obruten traditionen som vi svenskar. ”Vi är lite mer anarkistiska” sade någon.

Tradtionen kan var en styrka, men också en begränsning. Vi har en hel del att lära av de danska vävarna när det gäller att ta ut svängarna. Förra året gav Midsjællands vævekreds ut en bok med många av sina vävar – Vævning for Venus. I höst kommer Lotte Dalgaard ut med en bok som handlar om de många nya garner som nu finns på marknaden – åtminstone i Danmark! Boken heter Magiske Materialer.

Ännu en kursdag har gått och alla ”kursister” har suttit koncentrerade vid sina datorer.

Efter kursdagen har jag sammanträffat med andra vävare som undervisar och vi har samtalat om hur man skulle kunna ha ett samarbete runt undervisning i vävteori och bindningslära med hjälp av vävprogram och med ”fjernundervisningen”. Kanske det skulle kunna bli ett skandinaviskt samarbete.

I lördags lämnade vi, Martin och jag, Gotland med en tungt lastad bil. Bilen är gammal så det är att ta det lugnt på vägen. När vi människor blir gamla så blir lederna stela, men på en bil är det tvärtom – de blir mjuka och niger vid varje väggupp och då skrapar det det så otäckt. Men vi tog oss genom ett regnigt Småland och Skåne. Övernattade i ett hus som blivit vandrarhem efter att ha varit Sveriges äldsta ålderdomshem i Gårdstånga. Det inrättades 1618 av Anna Brahe. Men då var ju Skåne danskt! När vi på söndagen kom över till Sjælland så lyste solen.

Vi är här för att leda två kurser i vävprogrammet WeavePoint. Först är det tre dagar med Standardprogrammet och sedan tre dagar med Complex Drafting. Det mest spännande är hur det ska gå att få 10 ”kursister” att någorlunda snabbt få programmet installerat på rätt sätt på sina bärbara datorer. Det är första gången vi har en kurs där man inte är i en datorsal, utan använder sina egna ”cumputers”. Och det gick faktiskt fint, trots datorer med olika inställningar och språk. Jag hade tippat på att 8 installationer av 10 skullegå smärtfritt – och hade nästan rätt. Efter en timme var alla igång med de första övningsuppgifterna.

Nu har vi en timmes välbehövlig frokost, dvs lunch på danska.

Jag suger på beskrivningar, men:
Mönster på världens bästa mössa:

Du behöver:
*Garn som du tycker om. Hur mycket beror på hur hårt du virkar mössan, hur stor den ska vara och hur långt garnet är.
*En virknål som passar till garnet.

Virka luftmaskor i en lång snodd tills den räcker runt ditt huvud och du får in kanske två tre fingrar. Virka ihop snodden till en cirkel med en smygmaska, och fortsätt sedan virka fastmaskor runt, runt, runt (var lite försiktig så att den inte vrider sig).
Fortsätt så tills den är så lång som du vill ha den. Du ska få plats med huvudet och kanske en liten bit till om du vill ha det. Eller jättelång, det går ju också. När du är där börja minska antalet maskor, antingen genom att hoppa över var tredje eller genom att virka ihop två och sedan virka en som vanligt. Gör detta vartannat varv några varv. Om du vill ha en spetsig mössa kan du fortsätta såhär eller ta in färre maskor per varv. Vill du ha en plattare mössa fortsätt såhär tills du inte har mer än kanske 8 maskor kvar. Klipp av och sy ihop hålet.

Jag gjorde min första mössa av det här slaget när jag gick på gymnasiet och hade dreadlocks (massor!!) ner på halva ryggen och behövde en mössa där de fick plats. Den var i grafitgrå ull och väldigt fin. Jag har kvar den än idag och använder den på vintrarna trots att folk säger att jag ser ut som en smurf. (De hade vita mössor, duh!)
Sedan dess har det blivit ett par, men i nuläget har jag bara ursprungsmössan och en randig sak jag gjorde i våras. (Se bild)

Jag är en inspirationsboksmänniska. Det hela började med att jag hade en massa ideer som flög runt i huvudet och gjorde mig stressad, samt det faktum att jag är en notorisk samlare som aldrig kan låta en fin bild i en tidning vara, kombinerat med det faktum att jag gillar att klippa och klistra. jag har dessutom skrivit dagbok sedan jag var 9-10 år och dessa har periodvis varit mer av teckningsböcker än något annat, men på senare år har deras funktion helt bytts ut. På ett sätt tycker jag att det är lite tråkigt, men på andra sätt är det bra.
Nu är det väl iofs så att jag inte har en bok åt gången, eller ens en för varje tema, utan ett par tre(fyra, fem, sex, åttiosju…) stycken som ursprungligen haft helt andra syften (dagbok, lektionsanteckningar, to-do-bok) men som sedan snabbt förvandlats till ideböcker i takt med att Fröken Holm kladdar och samlar bilder… Att jag sedan har fått itutat mig av lärare och liknande personer att det ÄR en bra ide stoppar väl inte heller det hejdlösa samlandet. Jag har svårt att se det som annat än just samlande- samlande av ideer och inspiration. Det jag vill komma till här är att trots detta kaotiska ( ni skulle se dem…) samlande och pillande så har de gett mig mer struktur. Vilket jag tror att många personer med konstnärliga drag kanske behöver. Dessutom är det kul att titta i dem.

Jag suger på beskrivningar, men:
Mönster på världens bästa mössa:

Du behöver:
*Garn som du tycker om. Hur mycket beror på hur hårt du virkar mössan, hur stor den ska vara och hur långt garnet är.
*En virknål som passar till garnet.

Virka luftmaskor i en lång snodd tills den räcker runt ditt huvud och du får in kanske två tre fingrar. Virka ihop snodden till en cirkel med en smygmaska, och fortsätt sedan virka fastmaskor runt, runt, runt (var lite försiktig så att den inte vrider sig).
Fortsätt så tills den är så lång som du vill ha den. Du ska få plats med huvudet och kanske en liten bit till om du vill ha det. Eller jättelång, det går ju också. När du är där börja minska antalet maskor, antingen genom att hoppa över var tredje eller genom att virka ihop två och sedan virka en som vanligt. Gör detta vartannat varv några varv. Om du vill ha en spetsig mössa kan du fortsätta såhär eller ta in färre maskor per varv. Vill du ha en plattare mössa fortsätt såhär tills du inte har mer än kanske 8 maskor kvar. Klipp av och sy ihop hålet.

Jag gjorde min första mössa av det här slaget när jag gick på gymnasiet och hade dreadlocks (massor!!) ner på halva ryggen och behövde en mössa där de fick plats. Den var i grafitgrå ull och väldigt fin. Jag har kvar den än idag och använder den på vintrarna trots att folk säger att jag ser ut som en smurf. (De hade vita mössor, duh!)
Sedan dess har det blivit ett par, men i nuläget har jag bara ursprungsmössan och en randig sak jag gjorde i våras. (Se bild)

Jag är en inspirationsboksmänniska. Det hela började med att jag hade en massa ideer som flög runt i huvudet och gjorde mig stressad, samt det faktum att jag är en notorisk samlare som aldrig kan låta en fin bild i en tidning vara, kombinerat med det faktum att jag gillar att klippa och klistra. jag har dessutom skrivit dagbok sedan jag var 9-10 år och dessa har periodvis varit mer av teckningsböcker än något annat, men på senare år har deras funktion helt bytts ut. På ett sätt tycker jag att det är lite tråkigt, men på andra sätt är det bra.
Nu är det väl iofs så att jag inte har en bok åt gången, eller ens en för varje tema, utan ett par tre(fyra, fem, sex, åttiosju…) stycken som ursprungligen haft helt andra syften (dagbok, lektionsanteckningar, to-do-bok) men som sedan snabbt förvandlats till ideböcker i takt med att Fröken Holm kladdar och samlar bilder… Att jag sedan har fått itutat mig av lärare och liknande personer att det ÄR en bra ide stoppar väl inte heller det hejdlösa samlandet. Jag har svårt att se det som annat än just samlande- samlande av ideer och inspiration. Det jag vill komma till här är att trots detta kaotiska ( ni skulle se dem…) samlande och pillande så har de gett mig mer struktur. Vilket jag tror att många personer med konstnärliga drag kanske behöver. Dessutom är det kul att titta i dem.