Jag tror min skjorthistoria började för en fyra fem år sedan, då jag fick en hög fina skjortor som min bror tröttnat på och annars skulle ha återlämnat till secondhandaffären dom kom ifrån. Var bara tvungen att göra något nytt av dom, det var ju så tjusiga tyger. Gick på folkhögskola då och nånstans där började min passion för återbruk. Började experimentera med att göra nya plagg av herrskjortor, det blev klänningar och kjolar, och några slags blusar med. Hade en flirt med slipsar också, fina kjolar blev det. Jag var dock väldigt generös och gav bort mina skapelser, eller sålde alldeles för billigt, har aldrig gillat att lägga saker på hög i garderoben. Dessutom var jag dålig på att dokumentera, det är lite tråkigt. Försöker bli bättre på att åtminstone spara grejerna på bild.

I alla fall, några skolprojekt senare sitter jag fortfarande med sönderklippta skjortor i olika förvandlingsstadier utspridda runt mej. Det är något med herrkläder som jag måste arbeta mej igenom. Kanske blir jag färdig en dag. Fina eller fulfina tyger, ränder och rutor, och alla detaljer som går att flytta på och ge nya funktioner. Just nu jobbar jag med en serie klänningar, som kommer visas under en modevisning på Magasinet i Falun den 28e november, då butiken-med-det-långa-men-kärleksfulla-namnet firar ettårsjubileum. Sen blir dom sålda dyrt till någon riking som även erbjuder sej att bli min mecenat så jag kan hyra mej en ateljé och får arbeta ostört och är snart rich and famous!

http://www.facebook.com/pages/Did-U-give-the-world-some-Love-today-babe/209500280952?ref=nf

virkare/stickare/nålbindare

fina butiken

Veckan har börjat. Efter dagens slit med pensionärerna kom belöningen i form av en myskväll med garn, fika och trevligt sällskap hos Did U..?. Några stickare/virkare/nålbindare hade i alla fall letat sej dit. Det utlysta virktemat till trots, så fortsatte jag uppdragssticka på en halsvärmartub, som lite senare kommer att finnas till salu under ovan nämnda butiks egen etikett. Tjockt garn och stora stickor. Skönt att bara sticka på utan att fundera så mycket, att ha något som går nästan av sejsjälv när man vill kunna samtala också.

Funderar på det här (och diskuterat lite med vänner) med hur tillåtet är det egentligen att slöjda/skapa/hantverka/tillverka i detta samhälle. Eller såhär; att befinna sej i en miljö, i mitt fall Sätergläntan, där hela tillvaron går ut på att skapa och vara kreativ, där slöjdandet och reflekterandet kring detta är så självklart, där, i den skyddade miljön, blir det ju också lätt att göra det. Ute i verkligheten (verkligheten är ett knepigt begrepp, vad betyder det och vad är egentligen overkligt, men jag dristar mej till att använda det eftersom till och med vägskyltarna ner från Sätergläntsberget pekar mot verkligheten numera…) är det svårare. Så mycket annat som kommer i ens väg. Plötsligt blir skaffa inkomst viktigare än att sy klart ett plagg eller färga lite garn. Och man (ja, jag då…) blir lite rubbad och disharmonisk. För jag vill ju egentligen bara sitta och sticka på min tubsjal. Eller? Vad sjutton vill jag..?

En början på en undran. Hur står det till med attityden till slöjd/tillverkning/hantverk/estetik, denna höst då verklighetens folk blivit ett begrepp? Ska försöka återkomma till detta ämne senare i veckan.

Sådär. Det var mitt livs första två blogginlägg.

Lite reklam innan föreställningen börjar! Alla ni som är i eller i närheten av Falun ikväll, ta er till Slaggatan 25 och butiken/espressobaren med det vackraste namnet; Did U Give the World Some Love Today, Babe?! Klockan sex blir det virkcafé. Ta med dej en virkkrok och ett garnnystan, eller köp ekologiskt garn i butiken, och kom och sörpla latte och knapra kakor och njut av gott umgänge i Faluns schysstaste butik med dom snyggaste ägarinnorna, den bästa musiken, finaste ekologiska kläderna och mest inspirerande atmosfären. Kan bli veckans mysigaste kväll! (Och ja, det är tillåtet att sticka också, om du hellre vill det, det tänker jag göra.)