Jag är en periodare när det gäller handarbete. Av någon konstig anledning hade jag mycket mer tid åt virkningen när jag var arbetslös eller hängde månader i sträck i Alperna. Men det finns några inspirationskällor.

1. Första snön som kommer

2. En annalkande skidresa

3. Snooker på tv (Har ni inte testat måste ni bara göra det. Snooker är en jättebra virksport)

4. Blogga på kravallslöjd

Ingen bok hade dykt upp, men det var väl ganska väntat. Får ägna mig åt någonting annat ikväll istället.

Mitt virkintresse började som sagt en vår i Schweiz tillsammans med kusin A. Han och jag hittade några killar och tjejer som hade hyrt en lägenhet i en by som heter Hospental. Byn är liten, har för mig att det bodde ungefär 300 personer där. Granne till hospental ligger Andermatt som då hade 1500 invånare och väldigt bra skidåkning. Där skulle vi spendera två månader. Det var en rolig blandning människor som bodde i vår lägenhet. 7 personer på 65 kvadrat blir ”gemytligt”. J som kom från Kalmar och gjorde sin andra säsong i alperna var den som introducerade mig till virkningens underbara värld. Mitt första projekt blev ett pannband. Efter det så det nästan bara mössor jag virkat.

På hösten något år efter vistelsen i Andermatt var jag och några kompisar uppe i Sälen på säsongsöppningen i Tandådalen. Naturligtvis hade jag med mig några mössor upp. På krogen  får jag helt plötsligt syn på Kask-Kaj och Kask-Sverre! Mina idoler! Jag springer hem till vår lägenhet i t-shirt (fick en rejäl förkylning, men det va det värt) rotar en stund tills jag hittar en mössa jag är nöjd med och sen springer jag tillbaka till krogen. Som tur är är dom kvar.

Kommer inte ihåg min öppningsreplik men den innefattade ordet idoler iallafall. Dom såg lite skeptiska ut sen drog jag fram mössan. Den blev noggrannt undersökt av två par kritiska ögon. Jag fick godkänt! Vi fortsatte prata garnsorter  och virktekniker en stund. Alltihop avslutades med en liten fotografering. Resultatet syns nedan.

Nu får det vara färdigjobbat för idag. Dags att åka hem. Hoppas, hoppas hoppas att min amigurumibok har dykt upp.

Vintern har tagit Stockholm i ett järngrepp och jag gillar det! Satt i bilen på väg hem från Sälen igår och log. Vitt och ljust ute och träden fulla med snö, det är ingenting som vi är bortskämda med här i Stockholm. Faktum är att så fort jag ser snö så börjar jag le. Några exempel: satt och tittade på tv igår kväll och tittar ut genom fönstret och ser att det snöar. Börjar le. Kollade vädret i telefonen innan jag gick upp i morse. Dom sa snöfall och -8 grader. Jag log. Jag log även när jag kom ut genom porten och får andas in den rena (nåja, nästan iallafall) och klara luften.

Vadan denna fascination för snö? Jag älskar skidåkning. Försöker åka så mycket som möjligt. När man jobbar heltid är det svårt att hinna med att åka så mkt som jag vill, men ett par veckor om året hinner jag med. Att jag började med handarbete beror också på skidåkningen. Jag spenderade två månader i Schweiz 2005 och det var där jag kom i kontakt med virkningen.