Min sista skoldag har passerat och sötebrödsdagarna är över. Igår kom jag till mamma och pappa för här ska jag bo ett tag i sommar medan jag jobbar. Idag var min första arbetsdag och den har bestått i att föra in siffror på en dator.

Jajamensan jag ska bli världens coolaste kontorsråtta!

Längtar till på torsdag för då reser jag iväg med min väska till något lite mer spännande. Ska på provdag i Uddevalla tillsammans med Arvid-Parvid som gästbloggade här tidigare.

Jag och Arvid har ett ”musikprojekt” ihop där han spelar gitarr och jag ett hemmabygt-gameboy-instrument. Planen är att bli rockstjärnor och det låter väll inte så dumt?

En bra start på min bloggkarriär här på kravallslöjd kan ju vara att flasha en kappa som jag håller på att sy i ett tyg som jag faktiskt vävt själv… Tyget har bomullsvarp och inslag i ull. Kaninerna är vävda i rosengång med (!) 10 skaft.

Har föresten förälskat mig i fodret så jag bara måste sy ett till och använda som morgonrock!

Vill ni läsa tidigare skryt från mig så kan ni kolla min blogg http://munkhammar.tk

Tjingeling!

Igår fick jag uppleva Annie Leibovitz, Vee Speers, Lennart Nilsson och Joel Peter-Witkin på det nyöppnade museet Fotografiska i Stockholm vid Slussen. De som jag verkligen tog till mitt hjärta och verkligen blev berörda av var Lennart Nilsson med hans samlade verk ”Ett barn blir till”. Hans bilder var en fantastisk upplevelse där man fick se uppförstorade bilder av livets början i livmodern.

”Ett barn blir till ses idag som vetenskaplig medicinsk fotografi, ett område där han är internationellt erkänd som banbrytare”

Vee Speers bok köpte jag hem direkt:) verkligen älskade hennes bilder, de var otroligt inspirerande. Jag lät kopiera in utställnings texten för att ni ska få en bild av vad hon har fotograferat.

”De måleriska porträtten, det dramatiska anslaget och den unika färgsättningen är kännetecken för Vee Speers verk. I The Birthday Party möter vi hennes teatrala fotografier av utklädda barn, ofta med mask, på väg till ett imaginärt födelsedagskalas. Speers fick idén till projektet under sin dotters födelsedagsfest och ser utställningen som delvis självbiografisk med minnen från sin egen uppväxt i Australien. Hon beskriver med sina porträtt en tidlös tillvaro där det samtidigt finns en känsla av både lekfullhet och hot. Enligt Speers speglar barnen i sina lekar roller tillhörande den vuxna världen; rollen som far, som mor eller en soldat på väg ut i strid.

Många av barnen i Speers värld håller i symboliska objekt som vägleder oss in i deras fantasivärld. Till exempel, i ett fotografi fångas betraktaren av den olyckliga blicken från en ung flicka, klädd som en sjuksköterska. I händerna håller hon sin trasiga docka. En ung pojke i soldathjälm greppar om sitt gevär. En Caravaggiolik pojke med lockigt hår visar graciöst upp en vit klänning med ena axelbandet slarvigt nedhasat från axeln.

Presenterar barnen genom sin lekfullhet en okänd framtid? Är Speers verk en kommentar på de könsroller som serveras oss tidigt i vår uppväxt? Eller bjuder hon in betraktaren till att komplettera hennes narrativ med våra egna erfarenheter och associationer? Speers skänker oss fler frågor än svar i The Birthday Party. Denna fängslande blick in i barnens lek påminner oss om vår egen ungdoms äventyr. The Birthday Party är också en påminnelse om vår kollektiva erfarenhet av makt och krig och vårt aldrig sinande behov av att fly in i fantasins värld.”

Äntligen färdig! Har nu i ungefär 5-6 veckor skrivit min B-uppsats i Textilvetenskap. Det enda som återstår nu är att göra min uppsatsventilering nästa vecka sen är det dags för ett välbehövligt sommarlov.

Här kommer en kort resume på uppsatsen jag skrivit;

Mitt intresse för ridning låg till grund för att jag beslutade mig för att skriva min B-uppsats om sadlar. För att inventera hur beståndet såg ut valde jag att vända mig till tre museer, Skokloster, Nordiska museet och Livrustkammaren. Efter dessa kontakter föll mitt ämnesval på damsadlar, mer specifikt på brudsadlar från allmogen. Under våren 2010 åkte jag till Nordiska Museets samlingar och fann där flera intressanta dam- och brudsadlar från slutet av 1700-talet, från Värmland, Västmanland, Dalarna och östra Gotland. Frågor väcktes och jag beslöt mig för att göra en grundlig genomgång av sadelns historik för att kunna besvara frågeställningarna kring exemplaren.

Uppsatsen utgör en fallstudie av en sadel från Värmland, daterad 1791 och resultaten av denna jämförs med dam och brudsadlar i Sverige från samma tid.

Frågeställningar;

• Hur har den ceremoniella damsadeln utvecklats utifrån den vanliga manssadeln?
• Hur såg de typiska dragen ut bland allmogens brudsadlar kring slutet av 1700 och början av 1800- talet?
• Vilka skillnader är det mellan den adliga och allmogens damsadlar mellan 1100- 1700-talet?

För den som sen blir intresserad av ämnet kan jag säga att det finns en hel del intressant litteratur att hämta både från Nordiska och livrustkammarens bibliotek.

Jag kommer nog inte att publicera min uppsats på nätet men för den som är intresserad av att läsa hela så finns den på Konstvetenskapliga institutionen på Uppsalas universitet från och med början av Juni.

/E

I slutet av våren 2009 besökte jag Stadsmissionens remake avdelning i Stockholm för ny unik design med miljövänliga alternativ. Sättet att använda gamla produkter och göra något nytt av dem gjorde att jag själv ville prova och våren 2010 satte jag igång.

Utifrån en hög donationer av gamla lakan och skjortor ingen längre ville ha rev och slet jag tygerna till smala strimlor för att sedan bygga upp dem igen i långa rader av flätor. Jag har nog aldrig haft så roligt i en skapande process. Efter timmar av förberedelse har jag nu börjat sy ihop bitarna och en av många plagg har nu äntligen börjat ta form.

Jag formligen längtar till när kläderna är klara så att jag kan börja fotografera. Bilderna kommer förmodligen presenteras i slutet av Juli/Aug på min blogg. Här kommer dock ett litet smakprov vad jag hitintills har åstadkommit.

Remake

För övrigt kan jag berätta att jag kommer samarbeta med min sambo i det här projektet. Han är en riktigt grym fotograf. Kolla in hans hemsida www.martenkeijser.se

Under min vecka som bloggare på kravallslöjd kommer ni få ta del av mina tankar kring det textila hantverket, globala problem som konsumtionshets och miljö, samt olika textila projekt jag jobbar och jobbat med.

Jag vill påstå att jag är något av en novis gällande det första inlägget om dagens globala kriser. Men känslan av att göra något mer än bara skapa vackra ting har växt sig starkare, så det ni kommer att få läsa om är en resa som jag precis har påbörjat. Era tankar, åsikter och tips är oerhört värdefulla och vill ni dela med er får ni gärna skriva till mig direkt eller kommentera här på kravallslöjd om de berörda ämnena. Min e-mail är: emilie.s.k@gmail.com

”Dagens globala utmaningar klimatfrågan, fattigdom, befolkningsökningar, utanförskap och överanvändandet av naturresurser går förstås inte att lösa genom att spela död, springa och slåss”.  Han har rätt Carl Lindeborg när han skriver detta i tidningen Camino (nr 16 April Maj 2010), vi kan inte fly, vi måste ta vårt ansvar och bli ödmjuka och stå ifrån frestelsen att fortsätta äta på nästa generations resurser. Som konstnär inom det textila fältet kan jag inte undgå att jag bidrar till förändringar i miljön och uppmuntrande till konsumtion av prylar men jag gör ett val och det är att försöka producera klimatsmart. När jag skapar vill jag vara medveten om min omgivning och låter mig därför inspireras av böcker, filmer, tidskrifter som berättar om hållbar livsstil. Jag söker och letar en väg där jag kan rättfärdiga min produkter i dagens konsumtionssamhälle och det gör jag genom att skapa nytt av gammalt.

Material finns det ett överflöd av, bara här i Sverige köper vi 24kg textiler per person per år. Vi lever i en tid där vi får höra att tillväxt är bra för samhället, att vi får fler jobb, bättre ekonomi, men vart går gränsen innan planeten vi lever på kollapsar och är det verkligen sant att konsumtion förbättrar människors liv?

Jag skriver inte för att peka finger, jag har själv varit där, kännt det stridande ha behovet efter det där vackra som kanske gör mig lite lyckligare. Men med tiden ju mer påläst jag blivit desto jobbigare känns det att se de nya kläderna och skorna i garderoben som bara väntar på att en dag kanske bli använda. Jag vill göra revolution mot min egen köplust och skapa i syfte att uppmuntra till ett mer klimatsmart sätt att leva. Jag vill göra min del genom att visa att det inte behöver bli följder av ökade resursförbrukningar och ökade utsläpp i miljön.

Det här är Emilié, over and out!

Ja nu är snart min tid förbi! I alla fall som bloggare. Jag har dock fått lite blodad tand för det här med bloggande. Det var roligare än jag trodde att det skulle vara. Det finns nog faktiskt en liten chans att jag startar en egen blogg. Vi får se hur det går… jag är ju egentligen ingen internetkille. Men ingen människa är ju född från internet.

Kulturnatten i Umeå som hölls igår var trevlig och bra på alla vis! Synd bara att jag missade så mycket. Men så är det när man inte kollar i programmet. Jag hade gärna gått på vegomässan på nolia och på modevisningen på stora scen där Naucler Design visade sina lack kreationer.

Jag hade inte känt till Naucler om jag inte hade hamnat bredvid en kille på bussen till Jokkmokk förra våren. Han satt och pillade ihop små stålringar och när jag frågade vad han höll på med svarade han att han skulle göra någon form av ringbrynjekilt till en vän.

Jag sa att jag tyckte om att sticka och vips så var vi inne i ett långt samtal om allt och ingenting som har med kreativitet och handarbete att göra. Då nämnde han en bekant till honom som experimenterade med lack och som bland annat hade gjort en folkdräkt av lack.

Jag tyckte först att det lät lite creepy, men senare när jag hittade nauclers hemsida så ändrades min uppfattning och nu tycker jag att det är riktigt coolt!

Spelningen på Freja igår gick bra! Det var sjukt kul. Jag måste spela mer musik! Det är det bästa som finns!

Dom röda byxorna har jag sytt själv med nål och med tråd!

 Petra i min klass tog några bilder på oss in action!

Jag kan inte fatta att det bara är två veckor kvar av min tid på Dalkarlså Folkhögskola!!!

Vad ska jag göra sen? Jag har sökt lite olika högskolegrejer till hösten.

Bland annat en skräddarutbildning i Uddevalla.

Eftersom att det var så många som sökte den utbildningen i år så ska dom ha två provdagar då man måste åka dit och visa vad man går för. Provdagarna är lagd 3e och 4e juni vilket är avslutningsdagarna på skolan som jag går nu.

Det känns jobbigt att åka hela vägen ner till Uddevalla bara för att göra det där provet och det blir tråkigt att missa avslutningen här. Men om jag gör bra ifrån mej i Uddevalla så har jag framtiden säkrad för en tid framöver.

Jag ska göra mitt bästa!!!

Tack för mej & ha den bästa sommaren!!!

Med vänlig hälsning /Arvid Sandin

Solen fortsätter att steka! Så dagen till ära har jag premiär använt mina short shorts som jag sydde i januari i hopp om bättre tider. Och nu är dom här! I flera år har jag gått i shorts som slutar nedanför knäna och som knappt förtjänar att kallas för shorts. Jag vet inte när mina lår såg solen senast… 1995 kanske. Men nu är det slut med det! Idag åkte låren fram!
Här på skolan serveras middagen kl 16.30 varje vardag, vilket jag tycker är för tidigt!
Jag hinner inte bli hungrig efter lunchen som serveras kl 12.00. Ibland tar jag en rask promenad precis före middagen för att kanske framkalla liiite hunger. Jag gjorde det idag… iklädd short shorts.
När jag promenerar som bäst passerar det en volvo amazon full med killar i jag skulle tippa mellan 18 och 20 års åldern. Dom åker åt samma håll som jag promenerar och tittar på mej med en väldig entusiasm när dom kör förbi, varpå en av dom vevar ner rutan och ropar ”SNYGG RÖV!”.
”Tack!” tänkte jag. Tänk så mycket glädje ett par små shorts kan frambringa :)

Med min jacka går det långsamt framåt. Jag ska göra en dragkedjeöppning längst ner på båda ärmarna. Men det är lite klurigt. Särskilt när man ska dit med foder också. Jag har sånt där fiberfill som är fastklistrat på ett tunt fodertyg. Jag kommer nog på en lösning på det där med dragkedjan tillsammans med min lärare så fort solen går i moln.

Ska gå och repa musik nu!

info om våran spelning:

Pub Freja
Lördag 22/5
kl 18.00

Idag har jag sytt några stygn i min röda bävernylonjacka! Men när vädret är som det är så har jag svårt att sitta inne och jobba.
Jag hittar hela tiden en anledning att glida ut på trappan till textilhuset och sola…
om inte för att jag påstår att jag ska jobba ikapp senare så för att alla andra textilelever sitter där.
Och mysigt har vi! Idag till exempel så bjöd Pernilla i min klass på sjukt goda chokladbollar som var slående lika shmäckbollen!!!
fast små. Och är dom små får man ta två!

Anna-Panna fotograferade idag när vi repade inför lördagens spelning.

Bilden som Anna tog i måndags...

Så var det måndag igen och början på en ny skolvecka! Inte alls utvilad hasade jag mej till vårat lilla textilhus i morse. Men i dessa vår/försommartider är inte helgen till för att vilas på. Man behöver inte ens ha koll på annonser
eller facebook events för att hamna på ett roligt jippo någonstans… det bara händer. I fredags var jag på Krogen krogen på ålidhem för första gången! Det var klubb Utkant’n och Kick-off för Täfteåfestivalen. Jag gick dit ganska sent med en kompis men i lagom tid för att hinna lyssna på Umeås stoltheter Masshysteri! Vi fullkomligt sögs in den tyfon som i musiksammanhang kallas för moshpit. Jag var lätt yr när vi gick därifrån. Halkade förbi Peddan In The Park på vägen hem. Och i lördags var jag på Scharinska där Ebbot från soundtrack of our lives dansade runt en rosa plastflamingo. Idag har jag satt saxen i en bit röd bävernylon. Tanken är att jag ska skrädda ihop en jacka av sportigare modell. Jag har inspirerats av den gamle Formel 1 föraren Ronnie Petersons overaller från 70-talet.
Min klasskompis Anna-Panna har fotograferat lite klippande idag men jag har inte fått bilderna ännu.
Det känns ju faktiskt lite roligare att lägga upp några bilder på bloggen också. Dom dyker nog upp så småning om.
Jag har alltid haft lättare för bilder än för text. När jag var liten lade mamma och pappa ner en hel förmögenhet på
hockeytidningar åt mej som jag bara tittade på bilderna i. Jag tror inte att jag hade blivit så mycket
smartare av texten i alla fall. Däremot ritade jag av dom coolaste målvakterna.
På lördag ska jag och tre kompisar från skolan spela på kulturnatten. Det blir ett ganska kort sett på 5 låtar.
Tid och plats för konserten har jag glömt bort så det får jag återkomma med.
Nu ska jag gå och läsa några rader i boken ”Mina drömmars stad”.

Handarbete, Musik, Litteratur, Slow food och ett gott sällskap är 5 goda ting här i livet…
kanske kommer jag på några fler imorgon!

på återseende!

2012 firar Hemslöjden 100 år. Med detta i bakhuvudet for jag till Stockholm för att delta i ett seminarium. Jag var lite sen, seminariet började klockan elva och mitt tåg kom in klockan elva.

Utifrån föreläsare som pratade om vad hemslöjd har varit, är och kommer att vara så grupparbetade vi kring hur man skulle kunna uppmärksamma jubileet. Det är svårt att ge en samlad bild av vad vi kom fram till, men en sak var att vi ville ha många verkstäder där besökare kunde prova själv. En annan ny sak var att genom sociala medier visa vad som pågår i hela landet.

När jag ändå pratar om jobbet. I lördags höll jag i en kurs i slipning av skärande verktyg. Det kan låta torrt och tråkigt med slipning. Men det är väldigt kul att slöjda med välslipade verktyg. Deltagarna hade med sig sina egna verktyg som de fixade till. Det var täljknivar, köksknivar, stämjärn, bildhuggarjärn, svarvstål och yxor som slipades. Slipning handlar mycket om att få till rätt vinkel på slipfasen så att man dels får en egg som håller och dels ger stöd när man lägger den mot materialet som man skär i. Att slipa utan fixturer tar tid att lära sig eftersom man måste känna när man håller rätt. Nu för tiden finns det bra hjälpmedel som gör slipningen enklare. Man kan läsa om slipning på http://www.slojdeniskogen.se/  under ”teknikerna”.

Gradhyvel