Detta om att visa upp sig
Usama bin Laden är död och den blåser kalla vindar.
Jag bor i Nora, en liten trevlig stad, där det finns många människor med kulturella intressen och jobb. Här finns allting nära; både butikerna och skogen. Jag bor i en liten, fullproppad lägenhet och har en verkstad-ateljé, tio minuters promenad hemifrån, också den ganska fullproppad.
Idag har jag sytt lite på de tygdockor som jag tidigare screentryckt på tyg och som jag tänker göra gosekuddar av. Sen har jag ägnat mig åt att ta fram bilder på datorn, som jag kan använda till visitkort samt ”prislappar” på en del av de grejer jag förhoppningsvis kommer att sälja i sommar. Jag har mycket funderingar kring montering av bilder (foton främst) , som jag ska ställa ut i Katrineholm i juni. Samt hur jag ska göra texter och presentationer av en del av mina produkter. Produkter – herregud vad tråkigt det låter! Jag gillar egentligen inte den delen så mycket, att producera, att göra nästan likadant massor av gånger. Skulle aldrig kunna sitta vid en drejskiva och dreja 50 likadana muggar tex. Om jag inte blev så illa tvungen förstås. Men jag har aldrig kunnat försörja mig på slöjdandet-hantverket-konsten utan periodvis haft andra jobb och dragit mig fram på. På gott och ont, skulle jag vilja påstå.
Men detta med det visuella och estetiska är jätteviktigt då man visar upp sig, antingen det är i utställningsform eller i en butik. Det är tråkigt att sällan ha råd med annat än hönsnät och lakan, typ! Visst är det mycket man kan bygga och illustrera med hönsnät, men ändå!
Att göra ett snyggt textmaterial är både viktigt och roligt. Och att försöka se till helheten. Besökarna vet ju inte vad som rört sig i ditt huvud och vad du menat – de kan ju bara se och dra sina slutsatser av vad de ser, eller hur?
Återbruksblommor i betongsocklar, från en utställning 2010