Arkiv för juli, 2011

Jag anar ugglor i nätnerksanslutnigen

Written by Bjorn11. Posted in Björn Kron

Hej Igår var en galen dag. Internetanslutningen i min lägenhet gav upp och inget bloggande blev gjort.

Men ändå blev det då spännande saker gjorda. Jag har ett evighets projekt i form av av en abstraktvirkning, den jobbade jag lite med igår. Det var min klasskompis Helena Ulfsdotter som jag snodde idéen ifrån, hon hade tittat på abstrakt konst och hon tänkte att det vore tufft att virka sånt. =) jag höll med henne och copy pastade.

Idag har jag snidat ett så kallat Beläte. En avgudabild. Den föreställde oden. Den kommer de bilder på nästa gång.

Andra grejer jag gjort nu på sistonde är dessa:

svampen och dess fördelar

Written by Bjorn11. Posted in Björn Kron

Hej Bloggläsare!

Idag blev det inte mycket slöjdande gjort. Trött efter en Iransk guldströsslad förlovningsfest så kom arbetsdagen som något jag kunde lugna mig med.

SÅ! I ställe tänkte jag dela med mig av mina tankar om svampar.

Jag kom I våras på ett bra sätt att virka/sticka svampar. Man börjar med 5 luftmasskor och gör sedan ett rör där man ökar och minskar lite på känn. man får på det här sättet olika former varje gång. Jag håller fortfarande på att utforska möjligheterna bilder kommer att komma upp under veckan.

Idéen kom ifrån ett program på svt som handlade om origami. Där var en fransk konstnär som vek, eller snarare knycklade till svampar av silkespapper. Jag började tänka om man kunde göra svampar på något annat sätt och till slut ramlade jag ner i garnträsket som så ofta förr.

Det var det första. imorn kommer bilder på det jag knoppat ihop dom senaste dagarna, och bilder från mitt jobb på gammlia, där knoppandet blir gjort.

SEE YA!

Lite mera om pärlor

Written by Helena11. Posted in Helena Enmyren

 Precis när jag hade lärt mig att pärlvirka åkte min man och jag på husvagnssemester i Norrland. Inspirerad av den storslagna naturen virkade jag några smycken och gav dem namn efter platserna som hade inspirerat mig.  

Koppången

 

Marsfjället

 

Jokkmokk

 
Kiruna

 Jag använder oftast japanska eller tjeckiska pärlor av storlek 9.0. Det kan vara svårt att hitta pärlor av bra kvalitet, de genomfärgade håller färgen bäst men de finns i ett begränsat antal färger. 

Nu lämnar jag Er och går ut i min trädgård, hängmattan och boken väntar.

Ha det så bra!

Helena Enmyren       Den lilla blå byrån

Lite slöjdhistoria

Written by Helena11. Posted in Helena Enmyren

Min farmor tog sin småskolelärarexamen omkring 1910. På seminariet gjorde de en slöjdväska med prover på vad de skulle göra med eleverna. Modet ändrade sig inte så ofta på den tiden så dessa prover hade farmor nog nytta av i många år.

Den svartvita bilden visar farmor och hennes slöjdande elever utanför en skola i Blekinge.

När jag gick i skolan och hade syslöjd fick vi arbeta med en slöjdbok. Vi sydde olika stygn, lappade, sydde knapphål och så vidare. Alla dessa prover satte vi in i slöjdboken. Det här var omkring 1960. Men vi fick verkligen sy och sticka mycket kläder också. Jag minns skolavslutningen i årskurs sju när det kändes som om nästan alla hade prickiga skjortblusklänningar på sig! 

Fäbodsommar

Written by Helena11. Posted in Helena Enmyren

För många år sedan hade jag förmånen att få arbeta en sommar på en fäbod. Det var Karl Tövåsens fäbod i Rättvik. Det var Ingrid och Gunnar Sandh som drev fäboden. De fick så småningom Rättviks kommuns kulturpris för sin gärning.

 Det var underbart att arbeta med alla dessa gamla redskap som man nu för tiden mest ser på hembygdsgårdar och som prydnad. De var ofta så välgjorda och fyllde sin funktion perfekt.

Det var också väldigt roligt att lära sig att mjölka, separera, göra ost , kärna smör och koka messmör. Bara att sätta ihop en separator är en konst!

Det var hårt arbete från morgon till kväll men man kände sig aldrig stressad. Att ge sig av rakt ut i den stundom trolska skogen och bara lyssna efter ledarkons koskälla, hitta dem och leda hem hela flocken kändes häftigt! Jag förstår att man såg både skogsrår, troll och älvor när man ensam vallade korna förr i tiden.

Helena Enmyren          Den lilla blå byrån

ELIS

Written by Helena11. Posted in Helena Enmyren

ELIS läses ut Estetiska Lärprocesser i Skolan. ”Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet”, allt enligt Skolverket. Det här brinner jag för! Och man ska inte bara lägga någon temaomgång någon gång om året utan man ska tänka i de här banorna när man planerar all sin undervisning.

Skapande Skola är en satsning som från 2011 omfattar åk 1-9 och uppgår till 150 miljoner kronor. Skolorna får ansöka om pengar. Satsningen vill stärka samverkan mellan skolan och det professionella kulturlivet. En droppe i havet men ändå.

I vår kommun har vi en kulturgrupp som försöker se till att alla skolbarn varje år får gå på teater eller någon musikföreställning och gärna någon work shop också. Upplevelser som kan bädda för framtida intressen!

Helena Enmyren          Den lilla blå byrån

Stickning

Written by Helena11. Posted in Helena Enmyren

Ända sen jag var liten har jag tyckt om att sticka. Mina första stickor fick jag när jag var fyra-fem år.

Allra roligast är att sticka mönsterstickning. När jag flyttade hit till Rättvik lärde en grannfru mig tvåändsstickning. Det har blivit många vantar och sockor genom åren.

Till Rättviksdräkten hör ett par tvåändstickade vantar som är väldigt vackra.

Man kan blanda in hundhår i ullen när man spinner garn. Då får man oslagbart varma och sköna sockor. Dessa har min mamma stickat med hår från min första hund, en golden retriever.

Senaste året har jag stickat vantar som jag tovat och sen broderat på. Vad roligt det är att brodera! Ullbroderier blir nog nästa projekt.

                                                                 

Helena Enmyren          Den lilla blå byrån

Om återbruk

Written by Helena11. Posted in Helena Enmyren

Jag håller på att fläta en matta av gamla T-tröjor. Då kommer jag att tänka på en historia som min mormor berättade. När hon var nygift på 1910-talet hittade hon en hel kista full med löskragar på vinden. Det var morfar som istället för att tvätta och stärka kragarna hade köpt en ny varje vecka. Han var tvungen att ha löskrage som förman på byggen i Stockholm. Det fanns förresten ett särskilt yrke för den som tog hand om männens kragar och manschetter, glansstrykerska. Mormor tvättade, färgade och sprättade i alla fall alla kragar och flätade en matta av dem. Tala om återbruk!

Jag har också två mattor som mormor och min mamma har vävt. De är vävda enbart av gamla långstrumpor av silke och crêpenylon. De var beigefärgade innan jag färgade om dem.

I Rättvik har Hemslöjdsföreningen och skolan ett gemensamt projekt. Tillsammans ska vi väva en matta till Långbryggan. Långbryggan är 628 meter lång. Det står två vävstolar i Kulturhuset där vem som helst kan väva en bit.

Helena Enmyren        Den lilla blå byrån

Välkommen till min bloggvecka på Kravallslöjd!

Written by Helena11. Posted in Helena Enmyren

För några år sedan lärde jag mig att pärlvirka av en vän. Först gjorde jag traditionella smycken med ränder och prickar.

Så en dag när jag besökte en hemslöjd och såg den fantastiska mönsterrikedomen hos alla vävda band och tyger slog det mig att det borde gå att göra halsbandsmönster inspirerade av detta.

Kersti

Jag virkade med bara vita pärlor och målade upp mönster med tusch, repade upp och skrev mönsterrapporter. Så småningom hittade jag ett dataprogram DB-BEAD på Stintas hemsida som underlättade. Men jag höll säkert på ett halvår med att virka och ändra innan jag var någorlunda nöjd.

Anna och Lisskulla

Det tar ungefär åtta timmar för mig att göra ett ca 45 cm långt halsband med ett vanligt silverlås. Ibland skinnskor jag ändarna på halsbandet och sätter dit en knapp och en ögla som lås. Jag tror att det är det traditionella samiska sättet.

Britta

När man ska virka ett halsband börjar man med att trä upp pärlorna på en tråd, jag använder vit DMC 40, efter mönsterrapporten. Sedan virkar jag in sex pärlor i varsin luftmaska, virkar ihop dem till en liten ring och virkar på nya pärlor ovanpå i spiral. Just att halsbandet går i spiral är det som gör att det är så svårt att tänka ut mönstren.

Virkning

Men det är också det som är så roligt att trots begränsningen få till ett mönster!

Lås

Helena Enmyren    Den lilla blå byrån

Några tips om broderi

Written by Karin11. Posted in Karin Holmberg

Jag tänkte avsluta bloggveckan med att ge mina bästa broderitips. Självklart utvecklas man hela tiden och även jag lär mig nya saker kontinuerligt, men det här är det jag brukar säga till folk när de frågar ”vad ska man tänka på?”

– Vad ska jag brodera?

Ja du, vad du vill. Det kan vara ett motiv efter ett fotografi eller en teckning, en kopia av en skånsk åkdyna eller ett litet mobilfodral. Det viktigaste är att det är nåt du verkligen vill omsätta till textil. Inspiration kan man hitta överallt och det är helt okej att sno och kopiera vad andra gjort tidigare, det är så man lär sig och det brukar ändå se annorlunda ut i slutändan. Alla har olika ”handstilar”.  Jag brukar tipsa om att det är bra att börja med ett mindre projekt, för att snabbare bli klar och inte hinna tröttna för lätt. Kanske känner man att ”nej, broderi var inte min tekopp”, men då har man iaf gjort klart nån liten grej istället för att ha lagt ner en hel del pengar på en stor dyna som hamnar halvfärdig underst i en hög.

– Hur för jag över mönstret till tyget?

Det lättaste när man är nybörjare är att brodera på ett ljust och inte alltför kraftigt tyg, dvs ritlinne eller vanlig lakansväv. Då kan man nämligen lägga sin skiss under tyget och rita längs konturerna med en hård blyertspenna eller märkpenna. Var ganska lätt på handen så att det inte blir för mycket färg på tyget. Tanken är ju att du sen ska täcka över strecken med stygn. Om man vill brodera på tjocka tyger, som vadmal, behöver man en specialpenna som är mer som en tuschpenna, för mörka tyger en vit sådan (brukar gå att hitta i välsorterade sybehörsaffärer eller på nätet). Man kan också föra över sitt mönster till typ en stadig plastficka och pricka hål i den med en grov nål längs alla linjer. Sedan lägger man plasten på tyget och duttar i textilfärg med en pensel eller svamp – voilà, ditt mönster är nu snajsigt upprickat på tyget!

– Hur börjar jag?

Välj garn efter vad du har för tyg (ullgarner funkar bäst på vadmal, bomull- och lingarner på bomull och linne, men det blir också fint att brodera med lin på ylle) och välj nål efter garnet. Tapisserinålar är bäst för broderi. Tänk på att ta en med så pass stort öga att garnet får plats utan problem. Det är nålen som ska göra hål i tyget, inte garnet. Stick ner nålen en bit ifrån där du tänker börja och stick upp den på linjen eller i formen du ska fylla. Fäst garnet senare. Börjar man med en knut är det lätt att det går upp vid ett senare tillfälle.

– Sybåge? Varför det?

För att det hindrar att ditt broderi drar ihop sig för mycket. Särskilt yllebroderi drar ihop sig så mycket att du i princip alltid måste spänna ut broderiet efteråt för att få det slätt, men använder man sybåge så underlättar man även det jobbet lite. Jag tycker också att det är lättare att hålla i bågen när jag broderar, istället för bara i tyget, men man måste sy på ett lite annat sätt. Istället för att ta stygnen ”i ett svep” jobbar man med handen både ovanför och under tyget (svårt att förklara i ord, men det brukar ge sig). Det är en vanesak, men jag tycker som sagt att det underlättar för att få ett jämnt och fint slutresultat.

– Hur spänner jag mitt färdiga broderi?

Jo såhär: ta en träskiva som inte är alltför hård och som är större än ditt broderi. Fukta ett stycke tyg (en handduk eller lakan t ex) lätt och bre ut det slätt på skivan. Lägg ut ditt broderi på det fuktiga tyget, gärna vinkelrätt mot ett hörn på träskivan, så du har raka kanter att gå efter. Fäst häftstift längs med alla kanterna på ditt broderade tyg. Börja t ex längst ner i mitten, sedan ett stift längst upp i mitten, på sidorna, hörnen… jobba dig runt och sträck broderiet så det ser rakt ut. Sätt häftstiften tätt. Värt att tänka på innan är att ha lite extra tyg, alltså att broderiet inte går ända ut i kanten. Häftstiften kan nämligen rosta lite, och då är det bra att kunna klippa bort det efteråt. När broderiet är rakt uppspänt lägger du ett fuktigt tygstycke ovanpå och låter allt torka. När du ska ta bort det är en tesked bra att bända upp stiften med. Fördelen med det här är dels att broderiet blir slätt, även yllebroderier, och dels att det inte blir så tillplattat som det blir om du skulle stryka tyget slätt. Men det är lite pyssel, så kanske mest för de stora, lite extra fina projekten.

– Är det nåt annat jag ska tänka på?

Ja, ha kul. Brodera för att det är roligt och blir fint och gör saker du kan ha användning av. Man kan sy på det mesta och med det mesta i trådväg. Brodera mycket så du kommer in i handlaget, hur hårt du ska dra åt garnet, hur olika material uppför sig när man syr på dem osv. Det kommer det gå lättare med tiden. Och titta mycket på gamla broderier: för att se hur andra har lagt stygnen eller kombinerat färger och för att se att det inte alltid var så jädra perfekt. Men fint ändå.

Lycka till och tack för mig!