JULPANIK
I dag är det alltså måndagen den 15 december och julpaniken har fått tag i mig. Egentligen finns ingen anledning till julpanik, julklapparna är köpta så det är bara maten och det som ska lagas till görs med fördel dagarna före julafton. Egentligen tror jag att julpaniken är ett resultat av en mångårig vana.
Jag har, som så många andra kvinnor i min ålder, varit ett offer för myten om den perfekta julen. Huset ska vara städat från källare till vind, minsta skåp ska vara putsat in i hörnen, juldukar och gardiner ska vara strukna och sättas upp i god tid. Bullar och 7 sorters kakor för att inte tala om all mat som skulle lagas. Allt skulle göras för hand i samma tradition som mamma och mormor och mormorsmor trots heltidsarbete och barn. Dessutom förväntades man ju julpyssla med barnen så det gjorde jag med besked, jag pysslade med barn och vänner hemma, jag anordnade pysselkväll på skolan, på dagis och på kvarterets ugndomsgård. Jag har ingen aning om hur jag orkade och egentligen så tror jag inte att jag orkade heller för på julaftons morgon var jag helt slut. Kulmen på all julhysteri kom det år jag fick mitt tredje barn och omständigheter som flytt, sjukdom och spädbarn gjorde att jag helt enkelt inte hade hunnit handla färdigt i anständig tid. På julaftons förmiddag åkte jag och barnen till närmaste köpcentrum för att avsluta julklapps och matinköpen. En nybliven hormonsvajig mamma med ett tonårsmonster, ett mellanstadie-trotsbarn och ett spädbarn i ett köpcentrum fullt med andra halvgalna människor kan bara betyda en sak. Katastrof!
Det slutade med att jag och mellanstadiebarnet grät av ilska, tonårsmonstret skrek av ilska och spädbarnet sov som en stock, gudskelov. Vi fick i alla fall inhandlat allt som behövdes plus en hel del som inte behövdes, åkte hem under tystnad och väl hemma lovade jag barnen att sluta julstressa på detta oerhörda vis. Det löftet har jag också hållit under dessa 20 år som gått, fler och fler maträtter har fått stryka på foten, julpysslet inskränker sig till det jag och barnen tycker är roligt och det görs inom hemmet. Bakningen har förenklats och matlagningen likaså, allt behöver inte göras hemma, det finns trots allt en hel del färdig julmat att köpa. Trots att jag är motståndare mot alla tillsatser som finns i färdigmaten så anser jag att vissa rätter äts så lite av under julen att det inte spelar nån roll.
Trots det intar alltså julpaniken scenen sista veckorna före jul men skillnaden mellan nu och då är att jag håller den i schack. Jag tillåter mig inte att fara runt som en skållad råtta för att få allt tip top, jag är fräck nog att tro att familjen älskar mig om än inte allt är genomstädat. För att råda bot på den värsta paniken tar jag fram garn och stickor och stickar lite tomtar. En lisa för själen och en glädje för de som har turen att få en liten tomte i julklapp. Det är i alla fall ingen som blivit besviken….än:)
