Samla och leta spår

Jag tycker om det som brokigt. Det som bär på en historia.

Samtidigt som jag spionerar letar jag spår efter de som nyss lämnat platsen. Bortglömt, borttappat och slängt – samlingar av föremål som blir början på nya berättelser.

På HDK upptäckte jag att det fanns massor med övergivna papper.

Varje dag gjorde jag min egen insamling.

På olika vis bekantade jag mig med materialet. Det blev ett sätt att komma närmre människorna i huset.

Jag lånade bara materialet under en kort period, det skulle strax tillbaka till platsen där jag hade hittat det. Korridoren på skolan.
Det tänker jag berätta mer om i morgon. Om att ta plats och att möblera om.

Att arbeta med ett material som någon annan person har satt sin prägel på skänker en större mening till mitt arbete. Det är som att för ett kort ögonblick komma utanför sin egen värld och träda in i någon annans. Det är som att föremålen bär på information och koder, något gåtfullt som jag försöker komma underfund med och hitta ett sätt att förhålla mig till.