Golden oldies. Om att hänga tavlor
En sak som jag ofta stött på i samband med att jag hängt utställningar är personer med måttstockar och miniräknare som slaviskt följer det gyllene snittet. Det är en intressant sak som påverkar vår vardag och formspråk mer än vad många vet om, en matematisk formel för estetisk harmoni. Formaten A3, A4 etc bygger t.ex. på ’den gyllene rektangeln’. Även om man inte använder formeln medvetet så påverkar den hur vi placerar saker och vad vi uppfattar som snyggt.
Jag brukar komma på mig själv med att använda det gyllene snittet instinktivt vilket jag tror många gör, men om man någon gång ’fastnar’ kan det vara värt att ha lite koll på hur det funkar och faktiskt testa att göra saker utifrån den här beräkningen.
För övrigt då det gäller att hänga tavlor är jag mer för att hänga enligt ’mittlinjen’ av en tavla eller väggprydnad snarare än att matcha under/överkant. Jag tycker också att det är fint att hänga tavlor i ’ kluster’ istället för att alltid hänga med lika avstånd och höjd utspritt runt en lokal eller ett hem.
Det jag tycker att många gör fel då de hänger tavlor är att man sätter dem för högt. Tips är att hänga just under ögonhöjd eftersom det är mer bekvämt att titta lite neråt än uppåt. Tänk på att tavlan/affischen/konstverket ska ha en relation till beskådaren, man ska kunna se den från ett bekvämt ställe. En annan sak att tänka på när man hänger hemma är att tänka på vart man har sina fönster så att konstverket inte förstörs av solljus. Lagom ljus, men inte överbelysa så att nyanserna kommer bort.
Mer information om gyllene snittet finns på wikipedia, illustrationer här: