Pizzakartong

Jag lärde mig att garva fiskskinn på Bäckedals Folkhögskola i Sveg, för en fantastisk lärare som heter Aja Peterson. Hon lär i första hand inte ut hur garvningen går till på ett kemiskt vis utan förklarar med bilder. Tillexempel så beskrivs skinnet bestå av spagettiarmar som i rått tillstånd har vatten mellan sig och på det sättet blir mjukt och rörligt. Skulle de här spagettiarmarna bara torkas skulle de torka ihop och bli alldeles hårda och ett sånt skinn går inte att till exempel sy i så för att bereda skinnet måste luft in mellan spagettiarmarna. För att luften sedan ska stanna mellan spagettiarmarna måste vi tillsätta något som kan hjälpa till att hålla isär spagettiarmarna så att luften kan stanna emellan dem. Det är det garvningsämnena är till för. Som garvningsämne kan du till exempel använda fett, som jag beskrev i förra inlägget, eller avkok av bark eller urin. Garvämnena bygger broar mellan spagettiarmarna. Och när du sedan mjukgör skinnet så arbetar du in luft mellan spagettiarmarna och broarna så att skinnet blir mjukt.

Om du sedan inte mjukgjort skinnet ordentligt blir det hårt och prassligt, ett sådant skinn kallar Aja för pizzakartong. De här bilderna räcker för mig för att förstå garvningen, jag behöver inga kemiska formler eller avancerade recept. För mig är det ett bra sätt att skapa intresse och lust för att slöjda. Att inte göra det för svårt.

Sedan går det inte att komma ifrån att de här bilderna är roliga också:

http://www.youtube.com/watch?v=ircdPKyEtVM