Ordet slöjd kommer från fornsvenska slöghþ,[1] motsvarande adjektivet slögher, ’slug, skicklig, händig, konstfärdig’
Det är något jag aldrig reflekterar över.
Men som kommit att betyda väldigt mycket för mig.

Att kunna ta hand om sig själv, skapar makt genom att inte vara beroende av pengar och behöva köpa allt. Detta har varit en otrolig viktig insikt för mig.

Detta år har jag medverkat i ”Slöjdinkubatorn” som är i samarbete med Nämnden för Hemslöjdsfrågor och Tillväxtverket.

Att vara så närvarande i alla led i framtagningen av ett objekt är nått vi annars inte alltid har möjlighet att vara. Vi bakar sällan vårat bröd där vi inser hur lång tid det tar och att det skapas ur olika ingredienser från naturen. Att själv tex. få gå ut i naturen, välja sitt träd, kapa sin gren och tälja sin sked. För att man behöver den för att äta. Man har lagt tid på att skapa den och inser den tid, kraft och resurs som behövts för att ta fram den. Därför laddar man den även med ett affektions värde och kanske man inte väljer att slänga den i första taget. Att inse det förloppet i en produkts tillkomst är något många lever långt ifrån. Att bara kunna gå ut och köpa på sig den snyggaste senaste skeden för att man känner ett behov att köpa en ny, är något vi verkligen måste börja fundera kring.

Att vi inte inser var saker och ting kommer ifrån och vilka resurser som krävts för att ta fram det är något jag märkt att jag behandlat genom vall av mina material. Att mina senaste stolar varit i lammskinspäls, strutsskinn och fiskläder är inte ren slump. De har de eftertraktade strukturer som jag tycker är magnifika och vackra. De känns för mig spännande, oväntade och exotiska. Det är visserligen material från svenska gårdsstrutsar som garvats på Tärnsö och eklogiskta framtagna läder och skinn från Island. Det val av materialen kommunicerar är härkomst. Att tydligt påvisa var materialet har kommit ifrån och de resurser som behövts för att skapa objektet. Att skapa en stol med håren från lammet som sitter kvar eller där strutsslädrets hårsäckar tydligt syns och skapar mönster talar om att där satt dess fjädrar är något som känns viktigt för mig för att skapa en dialog kring. Just hur vi förbrukar naturen kring oss.

Jag lärde mig att garva fiskskinn på Bäckedals Folkhögskola i Sveg, för en fantastisk lärare som heter Aja Peterson. Hon lär i första hand inte ut hur garvningen går till på ett kemiskt vis utan förklarar med bilder. Tillexempel så beskrivs skinnet bestå av spagettiarmar som i rått tillstånd har vatten mellan sig och på det sättet blir mjukt och rörligt. Skulle de här spagettiarmarna bara torkas skulle de torka ihop och bli alldeles hårda och ett sånt skinn går inte att till exempel sy i så för att bereda skinnet måste luft in mellan spagettiarmarna. För att luften sedan ska stanna mellan spagettiarmarna måste vi tillsätta något som kan hjälpa till att hålla isär spagettiarmarna så att luften kan stanna emellan dem. Det är det garvningsämnena är till för. Som garvningsämne kan du till exempel använda fett, som jag beskrev i förra inlägget, eller avkok av bark eller urin. Garvämnena bygger broar mellan spagettiarmarna. Och när du sedan mjukgör skinnet så arbetar du in luft mellan spagettiarmarna och broarna så att skinnet blir mjukt.

Om du sedan inte mjukgjort skinnet ordentligt blir det hårt och prassligt, ett sådant skinn kallar Aja för pizzakartong. De här bilderna räcker för mig för att förstå garvningen, jag behöver inga kemiska formler eller avancerade recept. För mig är det ett bra sätt att skapa intresse och lust för att slöjda. Att inte göra det för svårt.

Sedan går det inte att komma ifrån att de här bilderna är roliga också:

http://www.youtube.com/watch?v=ircdPKyEtVM

Undrar om inte det där blev dagens längsta ord; fiskskinnsgarvningsrecept. Men det är alltså det jag tänkte dela med mig av idag. Hur du kan göra för att bereda ett fiskskinn så att du kan skapa något av det.

Du börjar med ett rått skinn. Jag har hittills fått tag i mina skinn antingen genom att fråga fiskhandlare i Göteborgs hamn samt från min mor som sparar skinnen när hon lagar större bitar fisk. Det råa skinnet måste först och främst läggas i frysen för att över huvud taget kunna garvas. När skinnet ska tinas lägger du det i kallt vatten. Det är viktigt att det är kallt vatten eftersom äggviteämnena i skinnet koagulerar om det blir för varmt. Då går det inte att få det mjukt.

När skinnet är tinat lägger du det med köttsidan uppåt på en plan yta, till exempel diskbänken. Sedan ska du börja skrapa. Du kan använda en inte alltför trubbig sked, eller en spackelspade som du slipat av de vassa kanterna på, eller en skinnskrapa. Du börjar skrapa i den änden som som suttit närmast fiskens huvud. När du skrapar ska du ta bort kött och fettrester samt en del av de hinnor som sitter mellan köttet och skinnet.

Elin skrapar fiskskinn

När skinnet är skrapat vänder du på det så att du får fjällsidan uppåt och tar bort fjällen med skrapverktyget. Fjällen sitter i fickor i skinnet så det är bra att ta det försiktigt.

Därefter ska skinnen ner i en blandning med:

1 äggula
1 dl rapsolja eller olivolja
några droppar diskmedel eller såpa

Gegga runt så att blandningen hamnar på alla sidor av skinnet. Den här blandningen räcker till ungefär tio laxsidor. Skinnen ska ligga i blandningen i 1-6 timmar och därefter hängas upp för att torka.

Efter minst tolv timmar ska skinnen tvättas upp i kallt vatten med diskmedel. Därefter är det dags för mjukgörning. Det görs medan skinnet torkar, gnugga skinnet mellan fingrarna, dra det över någon kant, skrynkla ihop det och trampa på det. Det finns egentligen inga dåliga sätt att mjukgöra, det viktiga är att få in luft i skinnet.

ett improviserat mjukgörningsställe: trappan

Skinnet är klart om det är mjukt och torrt. Att det är helt torrt kan du känna genom att lägga det mot kinden, känns det kallt är det fortfarande fukt kvar i det.

Tackar så mycket för den här veckan! Det var mycket trevligt att få detta erbjudande. Hade gärna fortsatt att blogga, men nu är det dags för nästa man till rakning.

Nästa vecka ska jag boka tid med en företagscoach på Almi. Det är mycket att hålla koll på som företagare. Det ska bli intressent, lärorikt och jag tar glatt emot alla tips jag kan få för att få företaget att blomstra.

Till något helt annat. Jag läste en intressant text häromdagen som jag har för mig var ungefär som följer:

Det enda som är bestående är förändring.

Tyvärr vet jag ej källan, men den är så sann. Lär dig att gilla förändring! Det får avsluta inlägget.

Lev livet du drömmer om!

Tack för mig, hej!

www.vjexpression.com

www.vjexpression.blogspot.com

Här är bilderna som jag lovade på kavajen. Den gjorde jag våren 2009 under min tid på Läder, skinn och pälsutbildningen på Stenebyskolan i dalsland.

Vi skulle även denna gång jobba med designprocess och göra en portfolio. Inspirationskälla var två böcker. Skin+Bones och Fachion and achitechture.

Designprocessen gjorde jag på ett liknande sätt som jag förklarade i ett tidigare inlägg.

Bilderna nedan visar den skiss jag utgick ifrån och hur jag gjorde själva kavajen.

www.vjexpression.com

Skärfla. Vet du vad skärfla är? Den första terminen skulle vi i klassen lära oss att skärfla och då fick vi uppdrag att göra varsin ros. Skärfla betyder ”tunna ut” och vi skulle tunna ut runt kanten på de så kallade bladen på rosen. Det var för att lära oss att hantera kniven och använda den tekniken till att förändra materialet på önskat sätt beroende vad man önskar skapa.

För att veta hur rosor är uppbyggda fick vi köpa ett par rosor att titta på.

Rosorna som vi alla i klassen gjorde blev olika och det var väldigt kul att se variationen, en del färgade sina, men jag valde att ha min i naturellt skinn.

Handsömnad

Spegeln gjorde jag för att lära mig handsömnad i skinn. När man syr i för hand i skinn använder man två nålar i varsin ände av tråden, tråden ska också vaxas innan man börjar sy för att den ska hålla sig på plats.

Pennfodral med lasksöm och en flätad rem utan ändar

Pennfodralet är sydd med laskrem och det kallas då lasksöm. Den är mycket dekorativ, kan göras på flera olika sätt och beroende på vilken typ av lasksöm man väljer blir det olika utseenden på den.

Att fläta en rem utan ändar är väldigt kul tycker jag, det är många som inte förstår hur man kan göra det, men jag förklarar gärna för dig om du är intresserad.  Jag säljer några flätade armband på min hemsida enligt den principen. http://vjexpression.com/armband.html Bilden nedan visar samma typ av invändig fläta.

Flätat armband i skinn

Kuber i skinn

Kan ni gissa hur man syr ihop denna typ av kuber på bild ovan?

Halsband gjord av råhud och löshår

 Råhud är ett kul material att forma och jobba med.

När det är torrt är det hårt men blöter man ner det då blir det mjukt och lite sliskig att hålla i och det går att formas nästan hur som helst. Vissa hundben är t.ex. gjort av råhud. Så har du smycken av råhud, håll det borta från hundar.

Under veckan kommer jag berätta mer och lägga upp fler bilder från min tid på Läder, skinn och pälsutbildningen. Kommer bland annat visa en del från kavajprojektet 2009.

Länk till Läder, läder och päls utbildning.

www.vjexpression.com

Hej hopp!

Då var det dags för det första inlägget som gästbloggare. Kul!

Jag tänkte börja med att dela med mig av min histora kring läderhantverket.

Jag har tidigare alltid tyckt om att skapa, men jag gjorde mycket sporadiskt till för ca 6 år sedan. Då började jag sy kläder till mig själv, men mest för att jag hade svårt att hitta kläder som passade min långa kropp. Jag upptäkte flera positiva och roliga fördelar med att sy helt nya plagg. De blev unika, jag visste att ingen annan hade ett likadant plagg samt att jag självklart tyckte det vara roligt att skapa något med mina egena händer. Då bestämde jag mig för att ta det ett steg vidare och utbilda mig.

Jag sökte flera olika utbildningar med kläder som inriktning, bland annat till Stenebyskolan i Dalsland. Därifrån fick jag besked att jag hade hamnat på reservplats, men jag fick också ett alternativ. Jag kunde istället söka till deras utbildning som heter Läder, skinn och päls. De förklarade att den skulle vara snarlik, man fick lära sig att göra kläder där också. Sagt och gjort, jag tog den möjligheten.

Jag är väldigt glad att jag fick den möjligheten. Jag lärde mig att göra både kläder och accessoarer i olika material. Det jag tyckte om särskilt var att jag lärde mig mycket olika saker, det var stor variation och det älskade jag. Hade jag gått den utbildningen som var tänkt från början hade jag ”bara” lärt mig att göra kläder i textil.

Det var en väldig kul och lärorik tid på flera olika sätt och jag lärde mig även mycket om mig själv.

Läder, skinn och päls är så otroligt härliga material att jobba med. Det kan formas på många olika sätt och göra så mycket med att det bara är fantasin som sätter gränser.

Under eftermiddagen/kväll kommer jag dela med mig av några bilder från min tid på Läder,skinn och päls utbildningen på Steneby.

www.vjexpression.com På hemsidan hittar du en del smycken/accessoarer i skinn som jag säljer.

www.vjexpression.blogspot.se Kika in på bloggen, där kan du se en del av det som jag har gjort under utbildningen och efter.

/Veronica

Designer, Fotograf och Makeup artist.