Dagsverket

När man har ett jobb, som tar största delen av ens tid, och dessutom är jättetrött och stressad, är INTE kängskor den slags slöjd man ska hålla på med. Men oxe som jag är så gör jag det ändå, och trots att jag får ett nervöst sammanbrott, färdigställer jag en häl, det nästan svåraste på en kängsko. Det ska sylas på ett speciellt sätt, man får inte syla för tätt. Det ska sys med knutar, vilket innebär att man gör ett halvslag innan man drar åt varje stygn, som ska dras åt skithårt, hårdare än man tror. Och trots att jag sitter där och drar det hårdaste jag kan, är det ändå inte tillräckligt. Att dessutom göra det när man sovit för lite föregående natt, är heller ingen god idé. Därför kan man fråga sig varför jag är en sådan dåre som hittar på att jag ska sy ett par kängskor i denna mest opassande tidpunkt.

För den som arbetat i hemgarvat, eller som till och med sytt kängskor, så är inte mitt scenario helt främmande. Har man väll börjat, är det bara att fortsätta tills man är färdig. Saken är den, att skinnet jag syr i är blött, en förutsättning för att kunna sy i det här skinnet överhuvudtaget. I torkat format är det stenhårt. Men alla vet vad som händer med blöt tvätt som man glömmer i tvättmaskinen. För er som inte vet kan jag berätta att det möglar, och det är samma sak med blött skinn om man glömmer det i plastpåsen i kylen. Jag har kanske högst tre veckor på mig innan det blir akut. Det gör inte saken bättre att skinnet dessutom är oersättligt, dels har jag garvat det själv och dels finns det ingen möjlighet för mig att garva något nytt i nuläget. Därför är det ännu mer idiotiskt att jag gör det när det är över två månader sedan som jag gjorde mina första par, och jag måste börja varje moment med ”hur var det nu igen”…

Därför ska det nu bli skönt att få tvätta av sig becket och gå och lägga sig.