Brokiga, tokiga, grå och blå

Jag gör nästan aldrig något till mig själv. Det motiverar mig mer än att göra något för en kompis. Då styrs uttrycket av deras stil och smak. Jag tycker om att andra har på sig mina saker.

Jag fick garn av min mammas kompis, det var lite olika färger och material och jag såg inte vad de kunde vara bra för. Då bestämde jag mig för att göra något till mig själv. Jag började virka mormorsrutor efter en guide på internet.

Jag har två regler: de ska gå i blått, vitt, grått eller svart och yttersta raden är grå.

Det är konstigt, allt går i blått eller i en gråvit skala. Ändå skär de sig.

Jag brukar ta fram dem och stapla dem, titta på dem tillsammans. Det tycker jag om. Nu när jag virkat så pass många har jag insett att filten kommer att bli skrikig och orolig.

För att motverka detta har jag börjat göra helgrå för att blanda upp det med de brokiga blå. Men ändå ser det inte så bra ut.

Jag gjorde en babyfilt till min kompis barn, den blev jättefin. När jag virkade den ogillade jag den för dess symmetri och tyckte det var tråkigt att göra den. Men resultatet blev bra. Jag har uppskattat att göra varje ruta för min filt, de har alla en inre logik och design men tillsammans blir det kaos.

Jag lyckas inte föra över bilderna från kameran till datorn men jag ska prova imorgon om jag får till så får ni se.