Tillfälligt avbrott… Tiden återkommer om ett litet tag.

Tid är pengar sägs det, och tyvärr är det också begripligt. För att överleva behöver vi ägna åtminstone en del av vår tid åt att skaffa pengar, om vi inte är så lyckliga ostar att vi redan har allt vi behöver och lite till. Fast att värdera sin tid SOM pengar missar en möjlig koppling mellan just dessa två, nämligen att med tid följer möjligheter, med möjligheter val, och med val konsekvenser. En sådan konsekvens kan vara pengar, som i sig ger möjligheter, men det finns naturligtvis andra saker man kan beakta i vad man väljer att ägna sin tid åt.

Så varför väljer jag att ägna så mycket av min tid åt handarbete/konst/formgivning av olika slag? Det undrar jag också ibland. Så jag tänkte försöka nysta lite i frågan om tidsbruk i det här inlägget. Inte för att jag förväntar mig ett svar som räcker livet ut, men förhoppningsvis kan det ge något användbart. Dessutom kommer jag antagligen, min vana trogen, verka lite dum när jag försöker vara smart, för jag kommer att övertolka vardagliga uttryck å det grövsta. Ok? Då kör vi.

Mest för att ha en ände att börja dra i,  vill jag säga att det ligger något intressant i hur olika personer uttrycker sig om sin tidsanvändning. Fördriver de tiden, utnyttjar de tiden, spenderar de tid eller ägnar de sin tid åt något?

Är tid en demon att driva ut eller bort? Vad menar jag när jag säger att jag fördriver tiden, utom då det uppenbara att jag gör något medan tiden förflyter? (Jag tänker i det här inlägget inte ens ge mig in på frågan om vad tid är eller bör tolkas som, för jag är trött och vill ägna min tid åt andra saker idag också. Plus att jag inte vet om jag kan nå något annat än mer förvirring i den frågan. Hursomhelst är det vi kallar tid en av våra förutsättningar, och en som vi hela tiden måste förhålla oss till.) Att uttrycka sig om sin tidsanvändning som att fördriva tiden verkar antyda att tiden i sig saknar betydelse, att det är vad den leder till, något som kommer ’längre fram’ som är det viktiga. Vi fördriver tiden i väntan på något annat.

Att utnyttja tiden ger den ett bruksvärde, som kanske bör maximeras genom tillämpning. Vi har eller får tid som vi sedan använder till något, nyttjar till något. Något liknande framträder genom detta att spendera sin tid, även om det sistnämnda för med sig andra associationer som tillskriver tiden i sig ett större värde, som kanske ska investeras vist, eller slösas bort eller om det kanske är så att spendera till en början betydde något annat? Jag måste kolla.

SAOL: Spendera= göra slut på (pengar), (frikostigt) ge ut, tillbringa (tid)

Wiktionary: Spendera = använda något som så småningom tar slut på grund av användningen, särskilt tid eller pengar

Den svenska etymologiska ordboken från 1922 (finns på nätet – http://runeberg.org/svetym/) menar att ordet kommer (via tyskan och italienskan för länge sedan) från latinets expendere, att utbetala, eller egentligen väga upp.

Skillnaden mellan att utnyttja tiden till något eller spendera sin tid, om man nu ska vara petig, verkar ligga mest i om tid ses som en (självklar?) bruksresurs eller en dyrbar valuta. Det verkar också som detta att spendera just tid, fast det finns i flera språk (spend time), ganska nyligen, relativt, har kommit i bruk, till skillnad från just detta att spendera pengar.

Min personliga favorit är detta att ägna sin tid åt något. För ovanlighetens skull av fornsvensk härkomst anger ordet att något kommer ur det egna, eller görs till det egna. Den tid jag lägger genom att ägna den har med mig att göra, den blir till min eller kommer ur mig, och får sitt värde av mig, samtidigt som den ger värde åt det jag väljer att göra, utmärker det som värdefullt, för just mig.

Jag antar att det jag vill göra är att ägna mig (och min tid) åt saker som faktiskt är viktiga, för mig eller för andra. Samtidigt som jag hävdar deras värde genom att ägna mig åt dem. Visst, det händer väl att jag fördriver min tid med handarbete, jag har väl saker att vänta på som alla andra. Och att jag, om jag nu skulle få något så konstigt som ’tid över’, kan utnyttja tiden till att få klar de där tofflorna som jag lovade bort för ett tag sedan. Spenderar jag tid på handarbete? Hm.

Jag har en känsla av att vissa (vilket ibland inkluderar mig själv) undrar varför jag spenderar (läs slösar) med min tid på detta sätt. Sticka strumpor när jag kan köpa, lägga tre timmar på att lista ut hur jag ska få till en viss detalj på ett trojansk-inspirerat fuskläder-harnesk, ligga sömnlös och tänka ut hur man skulle kunna bygga en sängram av en gammal kökssoffa. Göra saker åt andra för en spottstyver i timmen för att ingen skulle ge mig en vettig timlön för en 30-timmars kofta.

Men: Jag har ett par vantar som en vän till mig har stickat. Varje gång jag har dem värmer de på mer än ett sätt, för en vän har ägnat tid åt dem, och i förlängningen åt mig (även om han tänkte sig att ha dem själv tills de blev för små). Visst är min spiralvirkade basker full av tid jag hade kunnat lägga på annat, men den är också full av minnen, som verkar stanna på ett annat sätt. Genom att ägna min tid åt de ting som omger mig och andra kan jag kanske motverka det stora läckaget av tid och mening. Fast jag vet inte. Kanske behöver jag bara fokusera på något handgripligt så att jag inte tänker för mycket.

Och det är ju inte precis som att mitt dagsjobb som konst(ig)filosof (day-job, som i uttrycket ”don’t quit your day-job”) är en allmänt begriplig tidsinvestering för de som räknar värde i pengar. Mitt liv (min tid) består av sammantrasslade lager av ’tids-slöseri’ som gör mitt liv värt att leva, och mig till en person som åtminstone en del gärna spenderar sin tid med. Vad vill vi egentligen låta framträda som viktigt och värdefullt, vad lever vi på?

Oops, nu är tiden tillbaka. Gotta go.