Den kontroversiella slöjden

Tänka sig, för inte så många år sedan så trodde jag fortfarande att slöjd, det är något ganska okontroversiellt. Ja visst, en del slöjd bidrar väldigt aktivt till att tänja på gränserna mellan slöjd och konst och kan som sådan röra upp lite känslor. Men inte mer än att man som åskådare antingen tycker om eller inte tycker om?
Ack så fel jag hade! Har det senaste året blivit brutalt medveten om hur kontroversiell slöjd kan vara! Hur känslomässigt bundna väldigt många är vid traditionella slöjdtekniker och vad som är tillåtet eller inte och vilka gränser som absolut inte får överskridas. Att visa material eller vissa gestaltningar absolut inte får göras.
Jag var involverad i att se till att Kravallslöjds utställning IN- och UTställningar blev verklighet i december på Slöjdarnas Hus i Vännäsby. Utställningen innehöll såväl ganska så snäll slöjd som av det mer uppkäftiga slaget, bland annat med den klassiska kondomryan och Johan Trolins svarvade kärlekssaker. Och föga förvånande, det väckte känslor, mycket starka känslor!
Allt ifrån 70-åriga damer som fnissade och undrade om vi inte borde haft ett provrum också så att man fick prova ”kärlekssakerna” innan man köpte. Till betydligt hödljuddare röster som anklagade anställningen för att vara moraliskt nedbrytande och började fråga om vi höll på att öppna upp en porrklubb.
Att såna reaktioner uppstod är väl kanske inte så överraskande, allt som rör sexualitet berör alltid på något sett, vare sig man anser att allt sådant ska gömmas eller inte. Så hur ska man svara på sådana reaktioner? Givetvis måste allas åsikter respekteras, även om jag inte håller med har jag inte någon rätt att håna någon annas ståndpunkt. Men jag kan ändå inte låta bli att skratta lite i smyg. Kanske det är just såna här väldigt uppenbara avsteg från vad som anses vara det rätta, det tillåtna som man ska slöjda är vad som ska dra uppmärksamheten till slöjd i olika former, få den att accepteras som konstform, och som också kanske kan göra det enklare för aktiva slöjdare att kunna leva av det?
Tror minsann att jag nu måste ta och sätta mig och slöjda något uppkäftigt. Alltid retar det väl någon!