Långsamma projekt och bröllopet mellan jordbruk och konst

Vissa projekt jobbar man med nästan hela livet och andra gör korta besök och andra återkommer i en nästan ny skepnad.

Ett långsamt projekt

När jag flyttade till Uppsala efter gymnasiet 1993, för att läsa etnologi bestämde jag mig för att virka en blå filt, det har jag hållit på med sedan dess, nu är den så tung att den mer fungerar som boj än som en utflyktsfilt. Till en del består den av urartade stickprojekt, jag är mycket hafsig i mitt stickande och har mycket svårt att hålla mig till beskrivningen så inget klädesplagg har någonsin blivit klar. Nu finns de infogade i filten, sen är det invirkat bitar och kantvirkat av garn jag kommit över. Olika garn för olika delar av mitt liv.

Bröllopet mellan Jordbruk och konst Vårkollektionen Dyestad 2010

 I en grannby bor och verkar Kultivator som består av konstnärer och jordbrukare. De hade haft Lysningen på Supermarket i Stockholm. Sisters of Sättra fick uppdraget att göra en brudklänning och hjälpa till med utsmyckningen. Bröllopet skulle vara i Dyestad men innan dess skulle delar visas på konstmuseet i Kalmar.

Vi hade broderat under våren, på den tiden var vi mycket fokuserad på underkläder och hade gjort en snygg trosa till bruden. Klänningen skulle sys i ensilageplast vilket är ett mycket svårsytt material, men som har andra kvalitéer, det klibbar ihop. Man får akta sig så att det inte klibbar ihop helt och det går inte att återanvända.

Stressade som vanligt skulle Sister of Sättra fotografera bruden och brudtärnan i Dyestad i sin naturliga gyttjiga miljö. Ett antal barn var med och brudklänningens ensilageplasdelar skulle sys ihop med sydda delar på plats. Innan vi var färdiga började det skymma, som det nästan alltid gör för Sisters. Lösningen blev en bygglampa och en insnörd brud i ett växthus, ljuset blev märkligt. Ett av barnen vägrade gå ur bild och är med på nästan alla foto i serien, dagen till ära var hon blåmålad i ansiktet, en slump. Hon tittar på betraktaren, vad är detta för galenskap? Kommer de i kläm för att de vuxna bara tänker på sitt jobb, både bönder och konstnärer? Vi har ingen romantisk syn på livet som bonde, det är ett jäkla slit och vi har föralldel ingen romantisk syn på äktenskapet heller. Bruden är ändå förväntansfull och lycklig, uppsnärjd i brudklänningen och brudgummen saknas. Men det är ändå vackert på något sätt.

Vi gjorde en ny ensilageplastbrudklänning till Konstmuseet och visade våra foton där. På själva bröllopsdagen var det en otrolig storm och skyfall i Dyestad. Men gifta blev de, konsten och jordbruket!

Ett annat långsamt projekt och hur det hänger ihop

 Delar av brudklänningen var gjord av mina broderade gardiner, de sydde jag in i ett annat långtidsprojekt, snömanteln, som består av vita eller ljusa broderiprojekt jag gjort allt efter som, de är sönderklippta och omsydda och i hopsydda till en mantel/filt. När vi fotade vårkollektionen Himmelsberga 2011, svepte jag in mig i snömanteln till en kokong och när jag fick syn på bilden kom jag på att jag har ju alltid velat göra en kokong i fullstorlek. När jag gick på konstskola 2000 sydde jag en kokong av gladpack och toapapper. Det var lika om ständigt som att sy i ensilageplast som gladpack och jag bestämde mig för att aldrig sy i plast, men det gjorde jag ju sedan, i brudklänningen.

Snömanteln har jag sytt på nu ikväll, jag tror jag har feber, den årligt återkommande förkylningen en vecka efter skördefesten.