Vad är vad?

Härom veckan lämnade jag in saker till en jurybedömd salong på länsmuseet i Östergötland. Man kunde antingen lämna till konstjuryn eller till hantverk/slöjd/konsthantverksjuryn. Jag hade med mig 2 lampor, en vävd & en stickad samt en tavla, ett litet enkelt kollage. Givetvis ville jag lämna tavlan till konstjuryn & lamporna till slöjdjuryn men det fick man egentligen inte. Nu visste varken jag eller hon som tog emot mina saker detta så jag slank liksom emellan, men det är ändå på något vis talande för önskan att etikettera som vi har. Man vill veta vad man ser & sätta en stämpel, konst, hantverk, konsthantverk, slöjd…En skål, en tavla, ett skåp?

 

Det är intressant att vi vill dela in tillvaron i antingen eller, jag föredrar både och. Ett inkluderande förhållningssätt istället för ett exkluderande. Ett vi istället för vi mot dem.

 

Hur det gick för mina saker? Jag blev refuserad med fina prydliga stora R. 3st.

Glädjande nog när jag gick hemåt med mina lampor i ena handen & tavlan i andra så hojtade en kille som satt i en park –Jävligt juste lampa där alltså! Skitsnygg. Tack sa jag det värmer extra idag. Då sa han, – Säger jag att jag tycker den är skitsnygg så är den det, as cool, jag skulle gärna ha den hemma. Någonstans tror jag faktiskt att det är viktigare för mig att killen i parken gillade mina lampor än att de kom med i utställningen. Hans kommentar var enkel, rakt från hjärtat och han såg lampan som den är utan att lägga in konst, hantverk eller någonting annat i den. Kreativitetens kärna kanske, att göra, att bara göra.