Förtroliga pärlor.

Igår pysslade jag med en vän jag inte träffat på länge. Hon önskade sig att vi skulle göra lite smycken. Jag packade med mig pärlor, lite annat smått & gott & satte mig på tåget.

Vilken fantastiskt skön avkoppling det är ändå & vilket bra sätt att dela sin tid. Långa stunder satt vi tysta, plockade bland pärlorna & funderade över kombinationer. Ändå kändes det som att vi hela tiden förde ett förtroligt & nära samtal om stort & smått.

Jag kommer att vilja göra så här fler gånger med mina vänner, sitta & vara med pärlor & tänger utan att det måste bli något. Tystnaden talar sitt tydliga språk. Kanske vet man att en vän är nära på riktigt när man kan dela tystnaden & stilla stunder.

Min tacksamhet riktar sig idag inte bara till mina nära fina vänner utan också till alla gamla halsband som jag slaktat för att skapa mitt fina pärlförråd, att delad glädje är dubbel glädje blev så tydligt där i tystnaden på var sida om köksbordet.