En tidig morgon någonstans i Sverige…
Solen stiger precis upp över landskapet som susar förbi utanför fönstret. Sittplats på nattåget mellan Umeå och Göteborg är ganska tråkigt. Över femton timmar tråkigt… För att slå ihjäl tiden hade jag tagit med mig utskruna läderbitar till ett antal läderflaskor, syl, nål, tråd, vax och tång. Min lilla verkstad skapade ju en del höjda ögonbryn, och lite frågor. Någon gång på morgonen, kanske runt Hallsberg, så äter jag mitt lilla äpple och tar en paus i sömnaden. Funderar på att sova en stund…
Då frågar damen på andra sidan mittgången vad jag jobbar på. Jag räcker över en flaska och förklarar vad det är, och hur de funkar. Hon berättar glatt att hon själv hade sysslat ganska mycket med slöjd genom åren. ”Jaha?” frågar jag ”vad gjorde du då?”
Kvinnan ser helt oföstående på mig och säger ”Ja, halmslöjd och korgmålning såklart.” Det var slöjd.
Jag blev lite överrumplad av denna självklarhet, jag hade alltid trott att slöjd var ett större begrepp än halm och målade korgar. Jag menar, vart tog smörknivarna vägen?
Hur som helst så drev jag inte den frågan vidare, utan tänkte i mitt stilla sinne att ”det här kan jag ta upp på någon slags slöjd-blogg om något år…” Men, en tidig morgon någonstans i Sverige, började vi prata lite om vad det betyder för människor att skapa saker. Och detta tänkte jag avsluta min bloggvecka med.
Jag tror att människor behöver skapa. Detta har vi alltid gjort, till en början för vår överlevnad. Men också för skönheten och för nöjes skull. Och någon gång, för säg 200 år sedan, så började maskiner göra saker åt oss istället. Industrialiseringen har varit totalt omvälvande för vårt samhälle, speciellt om man ser till den materiella kulturen. Hantverk behövdes inte på samma sätt längre, åtminstone inte på det sätt som man var van vid. Kanske ser vi flera sorters nya hantverk växa fram i kövattnet av industrialiseringen? För ingenjörskonst är ju också ett hantverk, många av de uppfinningar som kom under 1800-talet kan man betrakta som hantverk. Så hantverk levde vidare, men på andra premisser.
Men hur är det idag? Jag tror att människor har samma behov av att skapa även idag. Inte för vår överlevnad, men för att känna sig tillfreds med sig sjäva. För att känna stoltheten över att göra något. Sen spelar det inte så stor roll vad man gör, vissa mekar med bilar, andra målar tavlor. Andra stickar halsdukar och en del designar hemsidor. Det handlar inte om vad man tillverkar, det handlar om vad man lägger för värde bakom det. Det som är vardagssysslor för den ene kan vara ett livskall för den andre. Men behöver inte hålla med andra människor om vad som är viktigt och roligt att syssla med. För jag tror i grund och botten om allt handlar om skapande, det tar sig bara olika uttryck.
Under veckan har jag gått in lite på vad jag skapar, min lilla del av skapandets stora värld. Resan har gått från det fjärran (fiktiva) landet Mandolia, via Bockstens mosse i Halland och ända till nattåget mellan Umeå och Göteborg. Och överallt finns hantverket och skapandet närvarande…