Jag är dadaist

 

Jag är dadaist. Jag vill verka för att upplösa gränsen mellan verkligheten och konsten. Jag vill att folk ska se den estetiska potentialen i allt vi omger oss med, särskilt det som normalt inte anses vara något att ha. Jag gör detta genom att kombinera återbrukade fragment från olika stilar och epoker. Jag jobbar med ready-mades. Jag är dadaist.

 

Snart 100 år efter Marcel Duchamps ”Fontän” tycker jag att ready-mades är det mest relevanta och intressanta material att jobba med för mig som formgivare. Ready-mades har en inneboende historia och en uppsjö av inspirationsmöjligheter. När man kombinerar fragment ur verkligheten uppstår ytterligare oändliga variabler och korsbefruktningar. Mötet mellan dessa väsensskilda beståndsdelar utgör bränslet i min kreativa reaktor. Jag kombinerar oftast två, ibland tre olika beståndsdelar som får utgöra huvudelement i det som oftast resulterar i en möbel. Jag sätter ihop delar av gamla möbler, byggmaterial, lådor och dylikt till nya skapelser. Som Frankensteins monster men i möbelform…

 

Jag håller nu på att färdigställa en utställning på Skurups bibliotek som ska ha vernissage nu på onsdag. Jag kallar min arbetsmetod för Kombino Amöbel och utställningen går under namnet Nytändning för uttjänta möbler.