Runt lunchtid låg jag och solade på damernas. Så här i efterhand slår det mig hur ”naturligt” det är där. Jag menar. Kvinnor i alla åldrar, tonåringar till pensionärer ligger och solar och badar nakna eller halvnakna. Med halvnakna menar jag med bikinitrosor. Och det är hur naturligt som helst. Det spelar ingen roll hur du ser ut. Stor rumpa, liten rumpa, stora bröst, små bröst, bröst som pekar uppåt, bröst som hänger osv.
Men sen då? Utanför damernas träplank? Där är det idealet som härskar. ”Jakten på den perfekta kroppen.” Hur f*n ska man hitta den? Och hur går det här ihop? Kan någon förklara det för mig? Ta t.ex. modet just nu med inga skärningar alls eller skärning direkt under bysten. Som gjort för alla kvinnor att svassa omkring i –om man har bröst som inte är större än en B –kupa vill säga. Har man större bröst sitter den eventuella skärningen mitt på bysten eller om det inte finns någon skärning alls så ser man rent av höggravid ut. Sen har man sänkt sorlekarna, det som idag är en 38 var tidigare högst en 36. Vilket resulterar i att när man står där i provrummet å försöker få på sig den där 38 man brukar ha så går inte det utan man får gå ut och hämta en 42. Allt för att man ska tro att man blivit tjock och måste ännu en gång läsa GTs kvällstidnings batningstips -”gå ner 10kg på en månad och få den perfekta strand platta magen.” Helst av allt ska man inte synas bakom en björk, annars är man inte inom idealets ramar.
Citerar Lena PH: ”Jag syr alla mina kläder själv.” Ja, ska man överhuvudtaget hitta något att ha på sig så är det nog enda utvägen i dagens läge. Och vad gäller damernas så fattas det bara att 16åringarna sitter och lär sig sticka av pensinärerna, Det kallar jag rätt ideal. Slöjdidealet!
