Måndagar är den bästa dagen på hela veckan…att vara ledig på;) går här och plockar bland flyttlådor och tro det eller ej, det börjar likna ett hem!

De senaste dagarna har jag varit irriterad på slöjd. Jag orkar inte – tänker den ena hjärnhalvan å den andra hjärnhalvan tänker – de är ju så kul ändå! Jag har kommit fram till att jag nog är slöjdtrött för tillfället. Allt slöjdande på gläntan i två år har varit underbart, men nu vill jag ha paus eller nej det vill jag inte för det är ju så kul! Hur ska man då få det på en lagom nivå? För visst får man vara slöjdtrött eller är det bara jag upplevt det? Har du tips – hör av dig!

Nu kommer det i alla fall bli mer kravallslöjd i södra Sverige, för nu har jag flyttat hem!

Måndagar är den bästa dagen på hela veckan…att vara ledig på;) går här och plockar bland flyttlådor och tro det eller ej, det börjar likna ett hem!

De senaste dagarna har jag varit irriterad på slöjd. Jag orkar inte – tänker den ena hjärnhalvan å den andra hjärnhalvan tänker – de är ju så kul ändå! Jag har kommit fram till att jag nog är slöjdtrött för tillfället. Allt slöjdande på gläntan i två år har varit underbart, men nu vill jag ha paus eller nej det vill jag inte för det är ju så kul! Hur ska man då få det på en lagom nivå? För visst får man vara slöjdtrött eller är det bara jag upplevt det? Har du tips – hör av dig!

Nu kommer det i alla fall bli mer kravallslöjd i södra Sverige, för nu har jag flyttat hem!

Under lördagen var det som om sommaren stod och pockade på uppmärksamhet. Alla växter är uppe och fåglarnas ungar har redan kastats ut ur sina bon.
sommaren för med sig en massa konstiga krav och måsten. Jag måste vara kreativ, jag måste skapa. Eller jag måste inte, men jag vill det så enormt mycket så det blir nästan som ett krav.

Helgen är redan slut och jag vet inte vart den har tagit vägen. Det är samma sak varje gång.
Tur nog så har jag min mobiltelefon… mobilkameran används flitigt och en liten tillbakablick på bilderna från en tid som flytt, får mig att minnas och se att det händer en massa saker kring mig. Så nu på söndagskvällen tittar jag i mobilen och hittar en massa bevis på aktivitet. Fester, konserter, lördags shopping, loppis fynd och morgonmys.

Det enda min helgen ritigt saknat, är slöjd. En riktigt fet pinne och en vass kniv var nog just det min kropp hade behövt. Men det får vi ta en annan gång, som alltid.

Tiden har kommit då jag ska tacka för mig och överlämna stafettpinnen vidare.

Jag älskar att laga mat, det är ju slöjd. Bra råvaror och fina verktyg blandat med tradition och kultur. Resultatet om man lägger ihop dessa 3 ingredienser kan lika gärna var slöjd som mat.

Sen att båda sakerna innefattar knivar, gör det hela inte sämre.

Min farmor brukade säga, – ”är magen glad är kroppen glad”. Jag tycker om att var glad och skämmer gärna bort min mage med bra och god mat.

Dagen till ära (det är ju trots allt torsdag…) hade jag verkligen hittat fina råvaror, en mörk och fettsprängd entrecote som bara tiggde om att bli stekt på hög värme i riktigt smör.

Jag är ju en riktig verktygs fetischist och älskar verkligen allt som har med verktyg att göra. Har tappat räkningen på antalet hyvlar när de passerade 100 och fler verktyg har eller passerar snart det magiska antalet i min samling.

I köket är det ju kul med fina knivar, jag har hittat en ny serie japanska kock knivar som bara måste inhandlas, för vem har inte saknat färgglada knivar!

Onsdagen damp ner som en tegelsten på foten, smärtsamt vaknade jag och insåg att jag även idag inte fått den skönhetssömn min kropp så ofta skriker efter. Tidigare än vanligt packade jag bilen och for till den skola jag hjälper till på. Vi skulle göra pilbågar och pilar idag. Min ankomst var allt annat än stillsam, skrikande ungar som slåss för att först få krama mig gjorde att jag glömde min trötthet och vaknade till liv, en kopp kaffe och en ryggmassage (av en elev) senare var det dags för knivarna. Känner mig stolt att jag fått en sådan rutin med knivar så barnen sällan skär sig numera.

Lite hets och svett senare stod vi där med pilbågarna spända och bara väntade på att vilddjuren skulle komma så vi fick prova dem.

Innan jag fortsatte hem, fick jag se en provserie handgjorda muggar med döskallar på som jag beställt. Blev så kär att jag köpte 4 av dem direkt… ska hårdtesta vilken som är bäst och beställa fler.

Dagen har även innefattat planeringsarbete inför en kulturfestival i Växjö, ska fixa en grupp unga som ska slöjddekorera en buss som ska åka runt i stan och erbjuda hantverk. Bussen bjuder en så kallad KUL-TUR. Vi får se vad som händer med den.

Börjar få panik inför semestern. Har hela 8 veckor, men vet inte hur jag ska hinna ta ut dem. Har så mycket att göra och trivs så bra med att jobba att jag inte vet hur det ska gå med 8 veckors avhållsamhet. Snacka om dagens I-landsproblem…

Visst kan man tycka att man inte kan jobba som kabinpersonalen på SAS gör. Men att strejka just denna helg var väl riktigt risigt gjort av dom!

Jag skulle leda en slöjdklubbshandledarutbildning tillsammans med min kollega Anders Isgren uppe i Skellefteå nu i helgen. Behöver jag säga att resan inte gick som på räls…

6 timmar försenat landade vi på fel flygplats i fredags. Men trevliga kollegor och en bil tog oss till rätt destination. Hem var det roligare, då fick vi köra själva… Hyrbilen på Arlanda tog oss söderut i rasande farter och jag kunde äntligen krypa i sängs vid 4 tiden i natt.

Handledarutbildningen gick jättebra och vädret var minst lika bra.

Jag har gått och blivit smått förälskad i Skellefteå och Rismyrliden! Den lilla håla där vi under lördagen lärde ut hemligheterna med träd och hur man bearbetar dom slöjd. Resultatet från dagen vart 3 fin fina lyktor, eller berättarlyktor om man får vara petig.

Nu har jag inte tid att skriva mer för dagen. Jag har en feststång att slöjda klart innan helgen. Så nu kommer P3 Rockster dundra metal från dator högtalarna på kontoret och jag ska kliva in i rollen som kreativ. Bilder utlovas innan fredagen!

Utställningen är över. Det har varit massor med folk här. Bland dem mina föräldrar som ska ta med sig mina saker hem. Skolan slutar på torsdag. Kommande vecka ska vi i klassen åka på en del studiebesök, bland annat till Jobs tryckeri och till Carl Larssongården om jag inte minns fel. Tyvärr är jag inte klar med allt jag ska göra så det blir nog en ganska stressig vecka ändå. Jaja. Sedan ska jag sova och vila hela helgen innan jag börjar jobba på måndagen.

Just nu är det avslutningsfest. Kattsingen vad trött jag är. Går nog och lägger mig… Otur bara att mitt rum ligger ovanför sällskapsrummet där festen hålls…

Skolan är så fin. Utanför vävhuset har en grupp satt upp en cirkusform av pinnar. Inuti den är olika sittmöbler placerade och man bara måste in och provsitta! Smideselevernas gravkors står uppradade längs stigen mot trähuset och smedjan. Bänkarna och utemöblerna har kommit fram och björkgirlanger pryder husen. I Blå Salen är projektarbetena utställda, föremål med fem eller sex veckors intensivt arbete bakom sig. Träeleverna har en fin utställning med allt från krympburkar och skedar till stolar. Jag blir så sugen på att gå där… Och väv, som också har en inspirerande utställning.

Så mycket det lagts ned på varje föremål. Inte bara tid, problemlösning, häftig ilska på grund av saker som gått fel, och glädje. Nej, varenda sak innehåller ju något av en annan människa. Nu står föremålen utställda. Vem som helst som kommer får titta på dem.

Jag har inte hunnit kika in i smedjan än. Det har varit fullt upp med klädvisningen. Vilket kaos. Förstår inte att det funkar, men nu börjar det sitta. Hur man ska gå, hur länge man ska stå på varje ställe, hitta kläderna… Vi på grundåret visar handsydda linneplagg inspirerade av gamla linnesärkar, yllekjolar, linneskjortor, återbruksklänningar och våra projektarbeten; en rekonstruktion av ett gammalt plagg samt ett modernt plagg med inspiration av det förra. Eleverna på fördjupningsåret fick välja att göra en lite kollektion eller en rekonstruktion av ett äldre ärmplagg. De flesta gjorde livstycken. Jag har rekonstruerat en kjol till toarpsdräkten. Den är i rött kläde, har gul bandkantning och blå linning. Den mäter tre meter i omkrets. Midjemåttet är format genom omkring 40 veck. Det är ett mindre helvete att få till alla dem och få dem att passa med sitt eget midjemått. Det ger inte bara gråa hår utan också ryggproblem, öroninflammation, psykiska besvär och startar världskrig. Jag förstår att dräktkjolarna syddes av skräddare förr.

Det är bråttom med klädbytena så det finns ingen tid att känna nervositet, men visst känns det lite besvärat och utsatt att bli så noga iakttagen av publiken.Förstår att de tittar. Jag är så himla snygg! En tjej på vävlinjen som har jobbat som frisör fixat håren, en i min klass sköter sminkning. Man blundar och hör hur hon öppnar hundra olika burkar, blandar innehåll, trollar, penslar, borstar och gnider i ansiktet, och när man tittar upp igen har man en ditmålad mörk guldglittrig mask över ögon, näsrot och ut till tinningarna. Effektfullt. Jag känner mig så fin att allt fått sitta kvar efter klädvisningarna. Handlade lite mat ikväll och i affären tittade varenda människa och ungarna kommenterade. Lite besvärande. Tänkte inte på att det bara är här på skolan som alla vet varför man ser konstig ut.

Puh! Färdig! Jag är nästan redo för klädvisningen imorgon. Eller senare idag, hur man nu ser på saken. Jag är grymt trött. Sydde till klockan fem i morse, och nu blev det sent igen. Men jag är klar! Förutom vissa detaljer men dem är det ingen som ser. Det jag sytt färdigt ikväll är en blå figursydd linneskjorta linneskjorta med röda passpoaler. Det jag hade kvar på den var kragen. Det blev en liten kinakrage. Det är en enkel liten krage så jag vågar inte tänka på hur många timmar jag lagt ned på den. Det skulle tas med i rekordboken. ”Längst tid för att sy en kinakrage.” Jag var trött helt enkelt.

Färdig är också en blågrön bandkantad yllekjol. Jag har pippi på bandkantningar. Jag älskar dem. Fast de är förbaskat besvärliga att sy. I den klänning som jag också sytt färdig har jag snedslåar i halsringning, ärmhål och nederkant. Mycket jobb med det. Men så fin den blev! Den är från återbruksprojektet vi hade i klassen. Att utifrån lakan, dukar, gamla kläder, lampskärmar etc. skapa nya plagg. Klänningar. Jätteskoj. Man behöver inte vara så rädd att göra fel med ett loppisfynd som med ett dyrt tyg från tygaffären. Kan leka hur mycket man vill. Min klänning är gjord av ett brunt lakan med blå penséer och lila violer. Låter inget vidare, men jag är alldeles kär i tyget.

Jag har problem med att avsluta saker. Det har jag lärt mig här på Sätergläntan att jag har. Av alla plagg vi sytt (sex stycken) under ett läsår har jag inte lyckats bli helt färdig med mer än två, och dem sydde jag klart i slutet av förra veckan. Klänningen behöver jag förresten ändra i ryggen…

Det brukar inte vara mycket som fattas. Fållning, broderi, knappar och knapphål eller en krage. Men när det kommer så långt lägger jag allt åt sidan, också ligger det där, mitt plagg, ofärdigt.    Jag syr inte fort. Och varje gång jag missat inlämningstiden har panikstressen släppt, jag slappnar av lite och får svårt att ta upp och fortsätta på plagget efteråt eftersom jag inte vill påminnas om hur jag mått under tiden jag sytt det. Det är nog därför. Den här utbildningen är mycket intensiv. Det är de gånger när jag inte är stressad som jag kommer ihåg hur roligt det faktiskt är att sy. 

Därför har jag alltså ett antal ofärdiga plagg i lådan. På fredag och lördag är det vårutställning här på skolan. Vi på sömnadslinjen ska visa upp våra plagg för besökarna i ett par klädvisningar. Och om jag inte ska mannekänga i en knapplös skjorta med traskant istället för krage, eller en klänning med snedslå i bara ena ärmhålet och halsringningen, en klänning som jag dessutom bara kommer i om jag slutar äta eftersom jag inte sytt i blixtlåset än, så gäller det att ligga i.    Det gör jag. Ligger i som en liten blå. Hade så bra framförhållning att jag idag borde ha roat mig med att titta på film eller åka till biblioteket om tidsplanerna hållit. Det har de inte gjort. Det är så mycket som kan gå fel när man syr ett plagg. Och allt tar mycket, mycket längre tid än man tror. Suck. Snart börjar paniksömnaden. Idag la jag av klockan tio för att sova tillräckligt inatt, för att kunna sy följande nätter om det blir nödvändigt. Och det lär det bli. 

Jag har en tröstchoklad i skrivbordslådan om det går illa, och vid Leksandsbesöket igår (behövde tråd och blixtlås) gick jag in i en blomsteraffär för att köpa rosa tulpaner. Jag är säker på att man syr finare sömmar och gör mindre fel med en bukett rosa tulpaner framför ögonen. Men de hade inga sådana blommor.    Det beror nog på tulpanbristen att jag fick sprätta så mycket idag att jag inte hann med vare sig blixtlås, bandkantning eller snedslån i andra ärmhålet på klänningen.    Fast glassbilen kom igår kväll och jag delade en påse minimarängcup med en vävtjej. Att sätta skeden i en halvsmält glassbägare med maräng är inte heller dumt under jobbiga perioder.    Ska faktiskt ta en med en gång. Magen kurrar.