Man kan ju inte BARA göra hattar, den sanna mångpysslaren hittar ju på lite smått och gott där det behövs något fint eller praktiskt i hemmet. Jag är extremt otålig när jag pysslar, blir det inte klart på typ en timme tröttnar jag (med undantag för hattarna där momenten är många men varje enskild grej går ganska fort). Limpistolen är därför mig allierade i verkstaden, och även de handknypplade antika spetsbanden får stifta bekantskap med den för att det ska bli några hattar över huvud taget. Pysselnazister som tycker att lim är fusk kan ju sitta och mecka i veckor med samma grej medan jag går ut på kalas i mina färdiga kreationer. För mig är känslan att få fram något med händerna poängen, inte pillandet i sig. Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om, utan det här lättgjorda pysslet som blir finfina presenter eller personliga pynt.

Här har jag gjort egna kylskåpsmagneter av såna där… vahettere… glaspluttar som man har i vaser runt blommorna. Kostade typ 30 spänn för en stor burk på Åhléns. Man kan såklart också använda dem som knappar, dekoration på paket, som placeringskort, på ringklockan på ytterdörren… Ni fattar.

Varje glasplutt har platt botten och har en förstorande effekt, så när jag limmade fast motivet under den syntes det mycket bättre. Här har jag klippt ut motiv från en kortlek där det ändå saknades några kort, och några av mina favoritplatser i Budapest, från en karta över staden. Men det går såklart bra med allt som är tillräckligt litet för att få plats på glasplutten.

När jag limmat fast motivet (jag använde stenlim som blir helt transparent när det torkat) lackade jag runt hela med genomskinligt nagellack och limmade fast en liten, platt, stark magnet så att den orkar hålla uppe både glasplutten och det man vill fästa på kylskåpet. Klart!

Nu har jag funderat hela dagen på vad jag skall skriva här, det måste ju vad smart, klokt och slagkraftigt så att många orkar läsa…hm…å kanske lite kravalligt, få se..

Nja jag tänker nog lite medans jag skriver, jag hade ett samtal med min käraste syster strax innan, hon, systern alltså,  är på väg att förlora en mycket kär vän,  cancer ja, det är såååå jäklars hemskt, denna rar fina människa, har redan blivit märkt av sjukdomen. Många frågor dyker upp i hjärnan, hur beter man sig, hur förhåller man sig, vad säger man…tyvärr reagera många med att dra sig undan, istället för att ringa, höra av sig, många intelar sig själv att de kanske stör, det kanske blir pinsamt tyst och tänk om de bara gråter vad gör man då??? Tänk inte på något av detta GÖR BARA, ring, skicka blommor, var där, prata och berätta som förrut, tala om vad som händer på ditt jobb, för det blir INTE värre, personen får annat och tänka på, ta del av, fundera ut, din värld blir verklighet för dem och du får fina minnen i retur, vi finns till för varandra som en kedja, in i varandras världar, det är det som är livet.

Men jag skulle ju skriva lite om vad som inspirerar mig, till att göra detta

alla dessa former och bilder, för mig är det inte bara grejor utan det är känslor, känslor som bor innom mig, glada ledsna, ofta ensamma, när det är som bäst då försvinner tid och rum och händerna bara går, man syftar  avstånd och förhållanden, tänker färger och mönster, hjärnan är på högvarv och det bara blir bra! Sedan är man helt tom, detta ät nog inte helt lätt att förklara och jag skulle kunna gå ännu djupare, men då trampar jag runt i saker som är svåra att förstå, så det går jag inte in på, utan ni och jag får nöja oss så här. Jag kan säga att jag sällan faktiskt inspireras av någonting materiallt, utan det bara kommer, känslorna alltså,  eller ja inspirationen, sedan är det ju en jäklars massa mera jobb med grejorna! Det blev inte så kravalligt idag heller, men många kloka ord istället!

Det blir mera i morron! tjing