Nu har jag kommit en bit på vägen, vävt 110 cm och motivet börjar komma fram.

Idag testade jag en ny vävspännare som var helt fantastiskt! En gul i metall.Vet inte hur jag ska beskriva känslan men de påverkade och gjorde vävningen mycket smidigare. Varför har jag envisats med att traggla med den tidigare spännaren som dessutom var lite halt och skev. Ibland kan jag vara envis av helt orimliga anledningar. Under hela väv nr 1, bilden med tjejen (ska visa hur hon ser ut senare i veckan) har jag tragglat på med en halt vävspännare, en alldeles för tung skyttel och ca 9 st inknutna solv som inte alls blev bra, de skavde ist på varptråden. ( jag glömde solva in några trådar så knöt in egna solv med bomullsmattvarp ist) Min lärare och handledare Elisabeth visa mig ett enkelt sätt att knyta in nya solv på. Till väven jag jobbar med nu har jag bytt solven, använder bara den lätta och smidiga skytteln och bytt till gula vävspännaren. Mitt liv har blivit mycket enklare! ;)  (för tillfället består mitt liv bara av vävning)

På em idag hade jag ett litet samtal med Elisabeth om kunskap och de är en skön känsla att uppleva nya saker hela tiden, få svar på frågor och funderingar. Där allting, med tiden och erfarenheten, sakta sakta faller på plats. Som små pusselbitar och det klarnar upp. Tänker på min utforskande av ikatvävnigen, ju mer man väver ju mer upptäcker man. Jag inser att erfarenheten jag fått av tidigare vävarna gör att viss kunskap har satt sig, man gör saker och jobbar på rutin, som att andas. Först då får de plats med nya kunskap, nya saker att upptäcka, lära och lägga märke till.Det tar aldrig slut! ;)

Vävspännaren

Den underbara lätta skytteln

Gamla solv som ska bytas ut

Fick strul med varptrådar som gick av,  trist extraarbete!

Motivet börjar komma, imorgon hoppas jag bli klar med de mesta av motivet.

Innan jag gick hem idag spolade jag upp resten av allt inslag, nu är det bara att väva på!

I helgen som gick var jag kursledare för en kurs i Sashiko – japanskt broderi, en kurs jag höll i Studieförbundet Vuxenskolans regi. Sashiko är en teknik där grundstygnet är det absolut enklaste man kan tänka sig: förstygn, dvs man syr bara upp och ner, upp och ner, men uttrycket kan varieras i det oändliga. Den tidiga användningen av tekniken var för att förstärka och laga plagg och genom att lägga lager av tyg på varandra och täcka ytan med stygn, få en värmande effekt pga den luft som binds mellan tyglagren. På senare tid har sashiko utvecklats till att användas mer som ren dekoration.

Man kan dock förena den dekorativa effekten med den mer funktionella användningen vilket jag gjorde i mitt första sashikoprojekt då jag fått en mängd mindre bitar av olika gamla japanska kasurityger under ett besök i Japan.

Kasuri är detsamma som ikat, dvs att garnet i varpen, inslaget eller både varp och inslag mönstras innan det sätts upp i vävstolen. Ett sätt är att spänna upp t ex varpen i sin fulla längd och knyta om garnet på olika uträknade ställen och sedan färga, för att på så sätt skapa ett mönster. När man sedan sätter upp varpen i vävstolen och väver kommer det att bli små förskjutningar mellan de olika trådarna och mönstren ser därför litet blurriga ur. En otroligt tidskrävande teknik (som jag ännu inte har provat).

Under mitt japanbesök fick jag också en bok om sashiko och var sugen på att prova på tekniken. Jag hade ett par älsklingsjeans som blivit för trasiga för att användas, faktiskt var det så att jag hade stickat sönder dem! Jag stickar nämligen väldigt många handledsvärmare och i början använde jag strumpstickor i metall som var förhållandevis långa. När maskorna på en sticka var stickade puttade jag dem till mitten av stickan genom att sätta stickan mot höger lår. Efter ett antal handledsvärmare gjorde detta att tyget på högra byxbenets överdel var helt utslitet. Så jag såg en chans att förena en massa bra saker genom att laga mina jeans med de vackra kasurilapparna: jag fick prova på sashikotekniken, kasurilapparna kom till användning och slapp ligga i en låda till ingen nytta, jag skulle få användning för mina väl ingångna och väldigt sköna jeans igen. Dessutom tyckte jag att det var extra kul för att det var just så tekniken ursprungligen använts, till att laga och förstärka utslitna plagg.

På sidan 365 saker du kan slöjda, finns mer beskrivet hur jag gjorde: http://www.365slojd.se/projects/549-laga-byxorna-med-sashiko

På helgens sashikokurs provade sig deltagarna fram, dels med grundtekniken att fylla en yta med parallella stygn och dels genom att experimentera med olika mer komplicerade mönsterformer. Så här fina blev resultaten: