Nya upptäkter, nya kusnkaper.

Nu har jag kommit en bit på vägen, vävt 110 cm och motivet börjar komma fram.

Idag testade jag en ny vävspännare som var helt fantastiskt! En gul i metall.Vet inte hur jag ska beskriva känslan men de påverkade och gjorde vävningen mycket smidigare. Varför har jag envisats med att traggla med den tidigare spännaren som dessutom var lite halt och skev. Ibland kan jag vara envis av helt orimliga anledningar. Under hela väv nr 1, bilden med tjejen (ska visa hur hon ser ut senare i veckan) har jag tragglat på med en halt vävspännare, en alldeles för tung skyttel och ca 9 st inknutna solv som inte alls blev bra, de skavde ist på varptråden. ( jag glömde solva in några trådar så knöt in egna solv med bomullsmattvarp ist) Min lärare och handledare Elisabeth visa mig ett enkelt sätt att knyta in nya solv på. Till väven jag jobbar med nu har jag bytt solven, använder bara den lätta och smidiga skytteln och bytt till gula vävspännaren. Mitt liv har blivit mycket enklare! ;)  (för tillfället består mitt liv bara av vävning)

På em idag hade jag ett litet samtal med Elisabeth om kunskap och de är en skön känsla att uppleva nya saker hela tiden, få svar på frågor och funderingar. Där allting, med tiden och erfarenheten, sakta sakta faller på plats. Som små pusselbitar och det klarnar upp. Tänker på min utforskande av ikatvävnigen, ju mer man väver ju mer upptäcker man. Jag inser att erfarenheten jag fått av tidigare vävarna gör att viss kunskap har satt sig, man gör saker och jobbar på rutin, som att andas. Först då får de plats med nya kunskap, nya saker att upptäcka, lära och lägga märke till.Det tar aldrig slut! ;)

 

Vävspännaren

 

Den underbara lätta skytteln

 

Gamla solv som ska bytas ut

 

Fick strul med varptrådar som gick av,  trist extraarbete!

Motivet börjar komma, imorgon hoppas jag bli klar med de mesta av motivet.

 

Innan jag gick hem idag spolade jag upp resten av allt inslag, nu är det bara att väva på!