Sommaren stora projekt har för mig varit att reparera ett antal änglador, närmare bestämt 5 stycken samt ett gammalt kyrkstall som ursprungligen stått intill kyrkstugorna i kyrkbyn i Norrfjärden. Ladorna är av två typer, timrade och spantrade (uppförda av lösvirke med syllring, stolpar och brädfodring). Timrade lador har den fördelen att hela konstruktionen hjälper till att hålla den samman. Spantrade blir mycket klena så snart syllringen ruttnat. Timrade lador klarar därför av ett betydligt större förfall.

Jag tänkte börja med att beskriva hur man restaurerar en sådan lada. Då jag saknar erfarenhet av denna typ av verksamhet, jag är i grunden civilingenjör, var det material som Länsstyrelsen gav mig mycket värdefullt. Ibland räckte dock inte det och då fick jag ta mig en rejäl funderare. Vill man se hur samtliga lador tedde sig i vinterskrud när de invernterades, klickar man här.

På bilden ovan ses en av ladorna när den precis blivit upplyft med hjälp av en baklastare. Den stora öppningen är inte ursprunglig utan resultatet av att man någon gång, troligtvis på 50-talet, sågat upp den för att kunna lasta in höet med traktorn. Då syllstocken ruttnat fanns det inte längre något som håller den samman vilket lät kan bli ödesdigert för konstruktionen. Marken som ladan står på är lerig ty ett halvt igenlagt dike passerar under. För att försäkra mig om att ladan verkligen skulle stå kvar, satte jag en betongplatta under varje hörn som får tjäna till underlag för hörnstenarna.

Nästa steg var att fälla träd, furor, och kapa och barka stockarna. Bsrkar gör man med en barkspade och det är faktiskt inte svårt alls, åtminstone inte om trädet är nyfällt eller om det legat ute i regnet. Flottade stockar måste ha varit perfekta att barka! Med barkspadens hjälp är det nästan som att skala en morot.

När stocken är färdigbarkad och ordentligt mätt, är det dags bila dem. Lador är ofta timrade av lindrigt bilat timmer, i vissa fall av rundtimmer. Får att ge stockarna en mer kvadratisk form får man hugga till dem med en bilyxa eller i värsta fall en vanlig yxa, men det är inte idealt. Jag saknar bilyxa och tog därför yxan till hjälp vilket var rätt slitsamt. Tack och lov var de flesta stockar jag bytte tämligen runda så det krävdes ingen oöverstiglig insats.

Fortsättning följer!

Gustav Bergström
som vanligtvis skriver på http://www.ravjagarn.se

Tjo, nu har det varit en kortare paus till…igen…då jag inte mått så superbra. Typiskt att jag ska bli sjuk då jag har något nytt roligt och tidsbegränsat att göra.
Dock så tänkte jag visa och skriva lite om vad som inspirerar mig att göra verk. Förutom känslor som förälskelse, goda vänner och dokumentärer.
Min största pepp-källa när jag är hemma och latheten urartar vid datorn är denna lilla skylt som hänger just ovanför min datorskärm.

Den påminner mig om att jag kan göra något bättre med tiden än att slösurfa och samtidigt så är det en väldigt bra utgångspunkt i vad man än gör, tycker jag iaf.

Ett annat sätt att hitta kreativa saker är att jag skriver väldigt ofta upp olika små citat ur filmer, musik och annat som jag hör, på min ”musmatta” som är egenteligen ett kollegieblock. Fördelen med det är dock att man kan riva av, spara sidorna, så att man kan gå tillbaka. Förutom det så fungerar även musen rätt bra på det papperet.

Några citat jag tycker om fortfarande:

”I love diplomacy, everyone dresses so well”

”Pick up your visual scanning”

”Ive been meaning to write a song or a poem, but i have no talent”

”We are not always right, but its not because we are wrong”

”The rule of jaws – wait 1 hour before showing the monster”

Ja jag har en massa andra, men det är i grund och botten så som de kan se ut. Små visdomar, små roliga saker att tänka över och inspireras av.

En stor källa till inspiration är dock världen utomhus (även om jag älskar min lilla håla) där jag springer runt med kamera och fotograferar allt som faller mig in. Att köpa en systemkamera var en av de få riktigt riktigt riktigt goda inköpen jag gjort.
Den senaste tiden har jag fotograferat mycket byggnader i Umeå då jag ville göra några målningar av dessa (finns bilder på målningarna på min hemsida, http://www.juliusz.se/?page_id=402)
Innan jag fastnade för byggnader så fotograferade jag himmelen, tex. har jag en hel soluppgång fotograferad ifrån stugan som min mor har nära skivsjö. Jag gick ut tidigt på morgonen för jag kunde inte sova och fick syn på soluppgången, utan att klä på mig ordentligt (det var ganska kallt) så gick jag till sjökanten och stog där tills solen for upp ovan molnen. Frusen men glad.

Jag har på något sätt ofta fantiserat om att bli en klassisk landskapsmålare, det vore fantastiskt trevligt känner jag fortfarande även om jag har kommit in på andra spår.
Dramatik på himlavalvet tycker jag om.
Jag burkade även gå ut på nätterna och vandra runt, mest i Umeå, för att försöka fånga något som de flesta annars inte får se. Även om det finns mycket man kan fånga så är nätterna i Umeå väldigt tomma på folk, särskilt på somrarna.

Bloggen verkar kapa bilderna trots att jag följt storleksanvisningarna, så om du är nyfiken på helheten är det bara att klicka på någon av de för en lite större version.
Huvudsaken för mig är dock att alltid försöka se saker med nya ögon, det är inte lätt då man bott på samma ställe i snart 18 år. Jag rekommenderar att om man har idéetorka att ta en kamera och gå ut till fots med inställningen att fotografera allt som råkar skymta i ögonvrån som något intressant eller nytt. Överanalysera lite, komplicera tillvaron och se det nya i det.
Jag skall nog säga gonatt igen, sova lite och skriva lite till imorgon som är min sista dag här.

Smörkniv och marmeladpryl i körsbärsträ.

Naglarna kan ställa till det under den sista putsningen. Man går från 80-papper till 120, sen 180 och 360, det blir slätare och slätare. Tills man råkar skrapa till med nageln, en repa i det som snart var klart.

Det slog mig att träslöjdsläraren jag hade i mellanstadiet på Kastalskolan i Brunflo saknade några fingertoppar. Andra träarbetare jag har träffat på har också tvingats ge upp delar av sina fingrar. Troligen är det olyckor som drabbat dem, eller är det ett offer till träslöjdsguden för att få perfekt putsning?

Långfinger och ringfinger tror jag för övrigt är de bästa naglarna att bli av med.