Hej på er!

Jag är jätteglad över att få spendera en vecka på denna blogg. Jag hoppas att ni ska ha (nästan) lika roligt som mig.

Jag tänkte börja med det som alla undrar: ”Hur hinner du?” Med två små barn, en hund, heltidsstudier och lite extraarbete är det inte så lätt att hitta tid till att skapa. Men eftersom jag blir alldeles knäpp utan den tiden så har jag hittat små strategier för att norpa åt mig tid lite här och var. När jag lägger barnen, under föreläsningar i skolan, på barnbion (!), den halvtimmen det tar för små hårda barnmagar att bli klara på toan, under långfrukosten och så självklart i TV-soffan på kvällen.

Eftersom jag själv bäst gillar blogginlägg med bilder så tänkte jag visa mina favoritigaste ställen att få en stund över på:

Morgonen! Ibland vill något av de morgonmysiga barnen vara med mig samtidigt som jag vill göra annat. När de var mindre fick de sitta i sjalen och nu får de oftast något eget att pyssla med bredvid mig.

 I solen. Ingen motivering krävs.

På bussen. Jag pendlar till universitetet i Göteborg och en stickning i väskan gör nästan så jag längtar till bussresan hem.

 Det allra bästa stället att få en stund över på är nog ändå i bilen. Självklart står bilen still, och radion är på högsta volym.

Ikväll är det Earth Hour. Mellan 20.30 och 21.30 så stänger man av all onödig el och sparar energi globalt. Inga apparater på standby, inga onödiga lampor tända.

Själv tänkte jag tända ett par ljus och ta det lugnt med en virkning i soffan. Fira världen med en tyst och harmonisk timme. Earth Hour är lite som en födelsedag! Vi firar jorden under en timme, manifesterar dess blotta existens. Och tänker igenom vad som skett det senaste året med dess hälsa och liv. Så kan man faktiskt se det. Äta en liten tårtbit i stearinsljusens sken och kura skymning i moder jords ära.

Eller så kan man se krasst på det. VI måste spara energi, vi håller på att totalt förstöra vår egna planet i vår jakt på värdefulla material och ett lyxigare liv. Men då kommer frågan, vad är lyx? Är det snabba bilar som spyr ut avgaser, bolmande industrier, diamanter och dignande kristallkronor i varje rum? Eller är det en lugn tyst timme. Då när mobilen är avstängd , tangenterna är stilla, luften är frisk och klar, och man låter händerna syssla med det man gillar bäst. . Min val vad det gäller lyx är enkelt. En stund egentid, gärna med något för händerna. Meditativ slöjd.

Idag gjorde jag och Busan konstverk! Vi byggde höga konstfulla torn, hennes mer fantasifulla än mina. Materialet är inte det viktiga, det viktiga är att vi gjorde det ihop, vi pratade konst och skapade ihop. Hon är tre år, och för henne är fullt naturligt med såväl konstfulla statyer och tavlor. Vi uppmuntrar varandra och jag tror bestämt att hon också kommer att slöjda en dag, eller vad säger jag, hon slöjdar ju för fullt redan nu. På sina villkor.

Tre av mina statyetter. Han tyvärr inte få kort på Busans, då hon i en form av art performans raserade sina…

När man syr går det inte att stressa. Det blir bara fel och trassel då. I alla fall för mig. Jag praktiserar på en syateljé, och det tog mig två veckor att få min kropp att inse att jag inte behöver springa maraton på jobbet varje dag. Varje stygn har sin tid. Det tar liksom den tid det tar, att föra nålen genom tyget och låta tråden förvandla sig till ett broderi. Jag varken ”sölar”eller latar mig på jobbet, men pulsen är heller inte 180. (Och jag ser det inte så här romantiserat när jag är där. ) Men det lönar sig liksom inte att slita och dra stressat i nålen, det blir inte bra av att stampa symaskinspedalen i botten. Man tappar kontrollen och innan man hunnit säga ”sysax” så har man sytt snett och fel och får göra om. Gör om, gör rätt. Var noggrann. Varje stygn har sin tid.

När jag då sitter där och broderar på mina konsekrationskors, slås jag av en annan tanke. Det här har (främst) kvinnor gjort i alla tider. Symbolen är gammal, och den blivande produkten är gammal. Men framför allt, vi har broderat, förskönat i alla tider. Läggsöm och kedjestygn har funnits åtminstone sedan sen vikingatid. Fanor och banér har broderats av flinka fingrar. Kläder har sytts och fått dekor i form av vävda band och broderi. Plötsligt känner jag mig ganska liten. Jag är en i mängden en bland hur många som helst som gör eller har gjort det jag sitter och gör precis just nu; Syr ett stygn i taget. Varje stygn har sin tid.

Samtidigt är det ju så att det jag gör också är väldigt stort. Kyrkliga textilier bevaras idag. Det jag sitter och syr på, kommer att användas så länge som tygerna håller, bokstavligt talat. Om jag syr ordentligt, noggrant varje stygn, och om sedan textilerna handhas på rätt sätt så kommer det jag gör idag, att användas länge, och sedan bevaras för kommande generationer. Varje stygn har sin tid. Hur lång den tiden är beror helt på.

Samma sak med det jag gör hemma. Om det görs ordentligt så håller det. Om Busan vill vara med och ”garna” så får hon det, plötsligt får stygnen bara ta lite längre tid i anspråk. Och så får varje stygn en ny innebörd och ett nytt syfte. Kanske blir det lite nya stygn också, sydda av en knubbig liten hand. Det gäller bara att anpassa materialet och stygnet, så kan även en treåring brodera. För varje stygn har sin tid.