Så, nu har vi berättat lite hemlisar om hur vi jobbar och hur vi bråkar.
Men vi lovade ju att vi skulle prata lite om Avtryck också.

Vi lovade kanske en himla mycket i början av veckan men nu blev det ju som det blev!
Nåväl, Avtryck! Nu kör vi!

På något sätt skulle vårt arbete under Almedalsveckan redovisas. Vi redovisade ju delvis genom våra verk (som ni fick se i onsdags) men trots det ville vi göra någonting mer med dem. Vi satte oss ner med Kulturungdom och sedmera Skövde Kulturhus och – för att göra en lång historia kort – utformade vi idéen till Avtryck Festival. En festival, evenamangstivoli och kreativ plats som skulle ge ungdomar en plats att ge sina politiska intryck, uttryck, påtryck och avtryck på. Även om ungdomar ofta intresserar sig för politik och säger vad de tycker tyckte vi att det inte fanns någon direkt samlande arena att göra det på. Därför skapade vi Avtryck Festival! Tanken med Avtryck Festival var också att skapa en plats där partipolitiken inte var välkommen, för den är vi ju alla trötta på vid det här laget.

Nej men allvarligt. Om vi stannar upp och tänker efter lite så är ju politik så mycket mer än bara partipolitik. Det finns ju politik i allt vi gör. Vi andas politik och allt vi bestämmer oss för att göra är politik. Även om det handlar om att rädda valar ute på haven eller klättra på hustak (läs; parkour). Alla dessa människor ville vi samla på något sätt och det var också det vi gjorde. Det såg ut ungefär såhär:

Förutom Avtryck Festival blev konceptet Avtryck någonting som Kulturungdom snappade upp och som har rullat vidare. Innan Avtryck Festival ägde rum i slutet av augusti fanns Avtryck på Göteborgskalaset. Där visades verk av andra unga konstnärer upp och man kunde komma och hänga på workshops. Här är lite därifrån:

Sådär!
Det var Avtryck! Hoppas vi fick med allt. Kan ju säga direkt att vi inte fick det. Vill ni se vad som hänt under Avtrycks gång kan ni kolla in det här eller gå in här och helt enkelt söka på Avtryck! Vi har ju naturligtvis också glömt nämna en massa människor som har varit delaktiga i festivalen och Avtryck överlag. Men nämner vi inte så många så klämmer vi förhoppningsvis ingen. Ni som hjälpte till vet vilka ni är och fina är ni ju, fina människor. Tack!

Detta var allt för idag, ut och GÖR NÅTT nu!
Hörs imorgon!

Puss!
Julia och Jåanna

Varför är hantverk politik?

(Bild från google)

Korta svaret: Allt är politik. Vårt långa svar går att diskutera i all evighet, men för nu såhär:

Uppvärderandet av det feminina

Handarbete har länge setts, och ses fortfarande, som nåt en (kvinna) gör hemma på kammaren för skojs skull. Det är inget viktigt, det är inget som får ta plats. Gå bara till din närmsta loppis och titta på lådorna med omsorgsfullt välgjorda korsstygnsbonader. Nån har suttit timme ut och timme in för att göra dessa, och nu kostar de fem kronor styck. En vän ber dig sticka en tröja eller göra ett broderi och greppar inte hur dyrt det blir om du ska ha en skälig timlön för arbetet. Handarbete är sjukt nedvärderat. ”kvinnogöra”, femininitet, har såklart inget ekonomiskt eller finkulturellt värde.

Att göra, ta tillbaka, visa upp, kräva att folk ska titta på det är att uppvärdera det feminina. Femininitet är inte svaghet och försiktighet. Femininitet är styrka, kunskap, mod och allmän fantastiskhet. Allt min farmor lärt mig. Alla snirkliga, svåra, enkla, vackra, viktiga tekniker. Allt förtjänar mer plats. Allt förtjänar ögon som ser och uppskattar. Handarbete är systerskap, till alla typer av systrar överallt i alla tider.

Att samlas för att skapa

Syjuntan. Handarbete är organisering. FPH är en uttalat feministisk handarbetesgrupp, men tänk alla syjuntor som funnits som kanske inte varit uttalat feministiska, men kanske den enda platsen där kvinnor i grupp fått lämnats ifred. Handarbetet är utifrån sett ofarligt, men hur många små och stora revolutioner har egentligen planerats kring kaffe och garnhärvor?

Handarbetet är en samlingspunkt. Nånting att göra medans planer smids. Nånting att pyssla med medans vi lyssnar på varandra.

Handarbete som antikapitalism

Det finns både stora och små alternativ till kapitalism och konsumtionshets. Som vanligt får en kanske börja med sig själv. Bara att kunna laga sina egna kläder är ett hot mot kapitalismen. Lagandet som tidigare varit en nödvändighet, en självklarhet, är det inte längre. En kan köpa nytt hela tiden, istället för att laga hålen. Utmana detta genom att laga själv. Utmana detta genom att lägga ut en tröja, sy in ett par jeans, förvandla två t-shirts till ett linne eller en hoodie till två kuddar. Remake är inte bara en trend, det är ett hot, ett motstånd, men också ett nöje.

Ur handarbete gror revolution

Det finns inte heller nåt som hindrar att du gör ditt verk politiskt i sig. Sticka, virka, pärlplatta, brodera, nålbind, väv och knyppla ditt budskap och låt världen få se!

de fantastiska bonaderna som hängdes upp under tur teaterns SCUM-manifestet

förgyll din port

pussy riot påskägg

Första blogginlägget. Förenande Progressivt Hantverk, FPH, har bjudits in för att blogga om slöjd som förändringsmedel och det ska bli så himla roligt. Vi är en löst sammansatt grupp som startades av några vänner som ville pyssla ihop och lära av varandra. Sen har vi vuxit och utvecklats under åren som gått. Det här inlägget ska bli ett försök att sammanfatta vilka vi är, vad vi vill uppnå och hur vår handarbetesresa har sett ut fram till idag.

Det började i Malmö för två år sedan. Vi var relativt nyfunna vänner, läste genusvetenskap tillsammans och tyckte om att skapa i textil. En gemensam vän berättade att Malmöfesitvalen, en stor gratisfestival som ordnas varje år, skulle ha stickningstema och att grupper och privatpersoner uppmanades att anmäla sig för att sticka in lyktstolpar, trafikljus och statyer. Med väldigt varierade förkunskaper, vissa hade aldrig hållit i ett par stickor, bestämde vi oss för att vara med och blev tilldelade ett trafikljus. Att vi skulle framföra ett politiskt budskap var en självklarhet, eftersom hela vår vänskap grundades i genusvetenskapen och en uppfattning om att politik existerar i allting omkring oss.

Vårt trafikljus blev absolut inte festivalens mest välgjorda stickning, men det blev kaxigt och skapat i gemenskap, något som sen blev grunden för vårt fortsatta arbete. För just så är det. Det finns många handarbetesgrupper där teknik, material och avancerade mönster är huvudfokus. Absolut inget negativt om dem, vi älskar er alla och beundrar er outtömliga kunskap, men vi vill sätta fokus på processen, lärandet och aktivismen. Eftersom vi gör politiska projekt i grupp är det viktigt att alla, med varierande kunskap och erfarenhet, ska ha möjlighet att delta och därför anänder vi ofta enkla tekniker i våra gemensamma projekt.

Det var alltså med det här trafikljuset det startade. Vi kände att vi inte ville sluta sticka ihop och skapade gruppen Förenande Progressivt Hantverk, som träffas en kväll i veckan. Under träffarna varvar vi vårt eget handarbete med att göra gemensamma, politiska projekt av olika slag. Bland annat har vi virkat livmödrar tillsammans med RFSU, gjort en banderoll som svar på när vänsteraktivister och feministier misshandlades allvarligt av nazister i Malmö och hållit banderoll-workshop på Nordiskt Forum. Och så vårt största projekt, som blev färdigt nu i somras, en 32 kvadratmeter stor backdrop till Malmö Folkets Parks utomhusscen. Vi kommer såklart att skriva mer om våra projekt nder veckan.

Som jag nämnde ovan har det politiska alltid varit en viktig del i vårt arbete. FPH har en en feministisk och vänsterorienterad politisk inriktning, som främst märks genom samtalen under våra träffar och på de gemensamma projekt vi gör. Vi får ofta frågan om män är välkomna i FPH. Absolut, svarar vi då. Alla som vill vara med och handarbeta utifrån våra grundläggande värderingar välkomnar vi med öppna armar. Det händer ibland att vi använder oss av begreppet systerskap och då gör vi det i sin vidaste bemärkelse, där alla som vill vara våra medsystrar inkluderas. Utan att göra det för teoretiskt är vi av uppfattningen att kön är socialt konstruerat och endast användbart för att beskriva strukturen på det samhälle vi lever i. Vi påstår alltså inte att män och kvinnor är de enda könen, att de skulle vara motsatser, eller att det skulle finnas relevanta biologiska skillnader dem emellan.

Att berätta om FPH är bland det bästa jag vet, men jag ska inte bli långrandig i det här första inlägget. Vår syn på handarbete som politik, hur det är att göra handarbetesprojekt i grupp och vår framtidsvision kommer vi att återkomma till under veckan.

Så länge.

Garnkärlek och politisk förändringspepp,
Nea, FPH