Jag vet jag sa att jag skulle tala om päls skinn och läder men det blir inte av. Det är ett ämne som jag funderar så mycket på och jag vill inte hasta ur mig något inlägg om det. Jag är en trött hårt arbetande student ikväll och hela helgen och förra veckan så, kanske köttslöjds åsikter och tankar en annan gång.

ISTÄLLET ska jag nu visa mina sista och avslutande bilder på mitt vapen och min hjälm, här kommer dom!

min hjälm röd och fin. Oretucherad bild, Björn har inte photoshop på sin dator och jag vill inte sitta vid skolans datorer till klockan 12 på natten. Lite vett får man väll lov att placera någonstans

Sen förstår jag min inte riktigt på kameran. Jag vet inte om det är det att den är gammal och dålig eller om det är jag som bara inte är ett geni på system-kamera hööh.

vapen! panga pang! Dumt med den här var att jag fixat en ordentlig avtryckare som gjorde så att en lysdiod lös rött då man tryckte av…men så slutade den fungera. Och så skulle jag visa för en klasskompis att den var trasig, och så sa han ”men den fungerar ju..” och det gjorde den också… ett tag till, men nu fungerar den inte längre. Men jag har ivarjefall lärt mig hur man kopplar sladdar och sånt och vad de ska ha för batteri för att det ska fungera. Jag tror jag brast på det att jag inte riktigt kom ihåg hur man löder. Jag har gjort det senast i högstadiet lixom!

Men nu så ska jag skicka dessa bilder till min lärare och gå och lägga mig. Jag tackar så mycket för mig och för den här veckan! Hoppas ni tyckt det har varit roligt att läsa om vad jag har för mig för fuffens!

Slöjda på nu! Det ska ivarjefall jag göra, nu när den här stora skoluppgiften är avklarad : )

Hejdå mentala kramen till er alla!

/Lindaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

Hej alla nu ska jag dela med mig av mina bilder och upplevelser av UT&INställningar vernissaget!

Veronica hade byggt denna fantastiska välkommnande installation av delar av datorer och indianpärlor i fina färger!

Förr-förra veckans bloggare Villy Winter deltog med sina underbara alster! (Upplevs bäst i riktiga livet så man kan titta på dem riktigt riktigt nära : )

Mina mössor var också med! Hjortron mössan och mossa-mössan.

Roliga snygga örhängen!

Förvaring, hantverk, glada färger, naturmaterial… listan fortsätter över bra saker med denna pall!

Efter att jag och mina trogna följeslagare ( mamma, min pojkvän Björn och min lillebror Marcus) tittat på utställningen och de andra sakerna de hade inne på Slöjdarnas hus tittade vi oss runt lite grann i resten av byggnaden. Jag har inte varit där tidigare, det var väldigt mysigt där.

Vi tog rådet från denna bonad och köpte fika.

Det var jättegott fika! Mums!

Det var en jättefin utställning, och de andra sakerna som såldes där var också bra.  Jag har inte med allt som stod att finna på bild och i text här i mitt lilla blogg inlägg men se det som en teaser och nu måste ni alla fara dit, vallfärda från hela världen och titta på denna utställning! Ce magnifique! (eller hur det nu stavas )

Här nedan är en nära bild på det som tilltalade mig mest på utställningen. Veronicas Installation med ett slöjd inrett datorchassi. Wunderbar!

Ni som har möjlighet, ta er dit och titta! Det är värt det!

Här kommer rekommendationen över rekomendationer! JONATHAN SAFRAN FOER!

När jag var typ 17 år lånade jag boken ”Everything is Illuminated” utav min mammas kompis nere i skåne. Den handlar om en massa saker och gärna samtidigt, eller parallellt. När jag läste den då förstod jag inte mycket men älskade ändå det lilla jag förstod. Allt var så vackert beskrivet och uppmålat med det underbara språket och så är den så annorlunda…annorlunda skriven. Efteråt var jag som såld och läste Jonathans andra bok ”Extremely Loud and Incredibly close”. Den var mycket lättare att förstå med en rak tidslinje och med väldigt vackra och välutvalda bilder som hörde till historien. Fortfarande det vackra språket, och de många tankarna som kan väckas genom livet. Han tar upp tankar man har och studerar dem försiktigt i sina texter. Vardaglighet, mänsklighet och förgänglighet.  Jag läste om ”Everything is Illuminated” i sommras. Jag har ännu inte lämnat igen den till min mammas vän för under den tiden jag läste den till den tiden jag läst färdigt den, så kunde jag inte slitas från den. Det blev sagt att jag kunde få den om jag skrev en recention. Det kändes mycket bra tyckte jag, och jag har planerat att göra det men det har ännu inte blivit av. Därför bestämde jag mig för att läsa om den också. Jag gjorde det lite med skräckblandad förtjusning. Minnena av hur fantastisk den var gjorde mig orolig för om den skulle leva upp till mina minnen… det gjorde den. Så nu är det bara upp till mig att faktiskt skriva den där recentionen för att har jag lovat något så har jag! Och jag kan inte ha den i min ägo med rent samvete utan att göra vad jag lovat.

SÅ! För er som vill ha en bok som utspelar sig under andra världskriget och även har tillbaka blickar som utspelar sig längre bak i tiden (utan att det egentligen förklaras) och är väldigt vacker och poetisk och lär dig lite om judarna hur de hade det under andra värdlskriget( de som inte satt i arbetsläger) läs EVERYTHING IS ILLUMINATED!

everything is illuminated when you read this book!

För er som vill ha en klassisk berättelse med en rak tidlinje som handlar om en pojke och hans sökande efter…ja nu var det ett tag sedan jag läste den, men han letade efter något tillsammans med en gammal man och den är väldigt söt och så får man tänka till lite grann, och som innebär lagom mycket hjärngympa ( det är alltid ett plus i en bok) så läs då EXTREMELY LOUD AND INCREDiBLY CLOSE!

Att tysta ljud kan vara så höga!

Puss o hej från mig!

Färg äntligen färg! Färdig spacklat vapen = målat! tja, inte färdig målat men nära på! bara avtryckaren och de tre ränderna på sidorna kvar!

tucked in nicely!

första färgen, någonslags mörkblå metallic

FÄRDIG! …nästan…snart! :)

Annars så hämtade jag igår ut en skiva som jag beställt. Paket är alltid så roliga, det blev dessutom ett litet äventyr att hämta ut den eftersom jag inte visste hur man skulle hitta till macken via cykel.

Det ordnade sig ivarjefall och jag kom hem efter en lång skoldag av förväntan och längtan  och lyssnade till Beck – Modern Guilt. Jag beställde den på LP, så det är min första LP som inte är second hand, det var lite speciellt. Tanken på att ingen lyssnat på just den skivan jag höll i handen utom jag!

Sen kom jag på att det funkar likadant med vanliga CDs…sen så övertygade jag mig själv om att det inte alls är samma sak, Lps är större, kräver mer försiktighet och har jättemycket bättre ljudbild. Skivan var jättebra ivarjefall. Väldigt lugn och fin + några grymma beats i andra mer funkey låtar.

Nu ska jag och min björn krypa till kojs (min björn är min pojkvän som heter björn :P )

Adieu everyhopa!

//Linda

Jag undrar hur jag skulle reagera på att plötsligt bli blind. Hur skulle jag hantera det? Det är lätt för mig att fascinera ihop en verklighet där jag skulle försöka fortsätta i den linjen jag går nu. Den visuella, den hantverksmässiga, att jag bara i ren envishet skulle försöka få det att fungera. Lära mig se med mitt inre öga eller hur man skulle kunna förklara det.

I gymnasiet gick jag bild och form, våran lärare i bild berättade om en äldre elev hon haft som var blind som hade sett färger. Eller han kände dem. Jag vet inte hur det hela fungerade, han gick i min form klass senare men som den blyga (fast ibland häpnadsväckande sociala) gymnasieelev jag var så vågade jag inte prata med typ någon utanför klassen som jag inte kände sedan innan. Han böt senare till musik klassen. Han var jätteduktig på att spela munspel. Undrar varför han böt, om det var för jobbigt att förklara konsten ur hans syn på världen eller kanske han inte kom överens med en lärare? Kanske var han var reserv till musik klassen som någon hoppade av…vilket typ aldrig hände. Nä men på något sätt gick han musik när jag började på skolan i varje fall.

Innan jag skulle ha vant mig vid min nya blindhet skulle jag nog med största sannolikhet känna lite panikkänslor. Det måste ju bli en sorts personlighetskris där allt jag är bra på, eller har uppfattats som jag är bra på blir svårt, kanske omöjligt att genomföra. Jag måste hitta något nytt att identifiera mig själv med. Och det där med envishet, jag kan lätt sitta här och tänka att jag skulle anpassa mig och att det hela skulle vara en utmaning. Men då det inte länge är ett val, om du bara blir sjuk eller skadas, då finns det inget svar på hur man skulle reagera.

Troligtvis skulle jag av vana försöka gå på som vanligt… Men bara en sån sak som att mäta grejer, hur gör man det som blind? Tränar man upp avståndsminnet eller skiter man helt i att syssla med saker som involverar måttband eller tumstock? Och om man kanske har någon som hjälper en att läsa siffrorna på måttbandet (eller finns det punktskrifts måttband?) Måste man komma ihåg alla siffror i huvudet? Eller sitter alla blinda på en punkskriftsmaskin? Jag  hoppas mer på att framstå som ett ovetande barn med mina uppriktigt nyfikna frågor än en oförskämd person. Hur ter sig vardagen för en som är blind? Kan en blind vara hantverkare? En blind måste ju vara super duktigt på att känna ytor, om den är jämn eller skrovlig. Inget är omöjligt sägs det.

Varför skriver jag då om detta?

Jag tycker om att sätta mig in i olika situationer och livsöden. Jag tycker om att föreställa mig hur jag skulle reagera på olika situationer, fastän jag oftast kommer till en punkt då det hela känns väldigt oförutsägbart. Men tanken på detta slog mig när jag låg i min säng och blundade. Tänk om det skulle fortsätta vara svart. Hur skulle jag fortsätta mitt liv? Jag ser det inte som att mitt liv skulle ta slut, men kanske min kreativitet skulle komma av sig. Eller skulle jag bli en vävare? En som flätar konst? Virka skulle jag kanske kunna fortsätta med. Men skulle jag göra det? Eller skulle jag vända mig till en annan konstart? Ett annorlunda hantverk?

Blinkin

Bara filosoferar, gissar. Som karaktären ”Blinkin” säger i filmen ”Men in Tights” (till saken hör att han är blind) då han står i en utkikspost och får frågan ”vad gör du?” och han svarar ”I´m…guessing.. I.. guess no one is coming”

Han är rolig. Oh! Och Stevie Wonder! Eller han är inte rolig på samma sätt som Blinkin är rolig utan Stevie är mera skön, gör bra musik och ser glad ut tre bra egenskaper plus att han ser bra ut i polo…eller såg bra ut, då han var ung…och det är inte lätt att se bra ut i en polo!

I varje fall så har inte jag sett många som jag tycker passar i polo.

Stevie Wonder iförd polotröja

Hej alla hantverkare och hantverksintresserade!

Första inlägget här på bloggen tänkte jag att jag ska berätta för er om mitt stora projekt för tillfället. På skolan jag går, Luleå tekniska universitet i Skellefteå, utbildar jag mig till attributmakare. Attributmakare är den person som gör rekvisita och mask till film, tv eller teater. Våran klass har fått i uppgift att göra en hjälm och ett vapen som på något sätt ska hänga ihop.  För att lättare göra detta började vi med att tillverka s.k. moodboards för att hålla stuket/stilen/känslan på våra föremål inom samma ramar. Man kunde välja att göra en moodboard och göra flera skisser eller göra en moodboard för vapnet och en för hjälmen. Jag valde att göra två. Till inspiration valde jag 60-talets syn på framtiden och den tidens science fiction. Star trek och Barbarella är några inspirations källor men också space-age modet som fanns under den tiden.

Det här är min moodboard för hjälmen

Och det här är min moodboard för vapnet.

Fördelen, tycker jag, med att göra en moodboard är att den finns som ett stöd i bakgrunden om man skissar eller börjat tillverka vad det nu kan vara för sorts föremål. I det stadie jag kommit till nu så handlar det och att slipa och putsa. Jag jobbar i ett material som heter Air-X, det är ett material man använder till båtar egentligen. Och ett annat material som heter MDF-board, som är komprimerat lim och spånflis.

Såhär såg mitt vapen ut förra veckan, just nu så har det fått ett lager spackel, men det har jag inte fotat än.Vapnet görs i MDF-bräda och hjälmen i Air-X. 

Och det här är min hjälm. Just nu så är det mycket av att spackla och slipa och putsa mina föremål. Det är mycket jobb och det blir damm överallt, jag får ha munskydd hela tiden nästan. Det får mig att tänka på min gamla träslöjdslärare från lågstadiet som antagligen inte fått veta vad munskydd var förnsän han redan varit träslöjdslärare i 50-år och fått lungorna igenproppade av damm… Han var mycket duktig och noggrann, jag tror mycket av min vilja att göra saker släta och jämna kommer därifrån. Han var helt besatt över hur slätt allting skulle vara. Eller åtminstone upplevdes det så ur en 10-årings ögon.

Jag har mycket användning av det där nu kom jag på. Både min hjälm och mitt vapen ska vara släta och ha välpolerade blanka ytor, eller jag hade då tänkt mig det ivarjefall, jag får se hur mycket tålamodet tryter nu 12 år senare.

Så det här gör jag idag, kanske det blir något annat imorgon! Det går inte att hymla med att science fiction ligger mig varmt om hjärtat, det och harry potter. Fantasy i stort har jag inte så stor koll på, kanske harry potter inte ens räknas till fantasy. Men mer om det en annan gång kanske?! Detta var ivarjefall mitt första inlägg den här veckan! Vi hörs senare! Och då kommer jag rekommendera en bra bok och prata om mina tankar kring djur och päls och skinn, för det är något som intresserar, facinerar och gör mig mycket fundersam. Nu ska det ätas middag! Adieu everypeople!

/Linda