Jag undrar hur jag skulle reagera på att plötsligt bli blind. Hur skulle jag hantera det? Det är lätt för mig att fascinera ihop en verklighet där jag skulle försöka fortsätta i den linjen jag går nu. Den visuella, den hantverksmässiga, att jag bara i ren envishet skulle försöka få det att fungera. Lära mig se med mitt inre öga eller hur man skulle kunna förklara det.
I gymnasiet gick jag bild och form, våran lärare i bild berättade om en äldre elev hon haft som var blind som hade sett färger. Eller han kände dem. Jag vet inte hur det hela fungerade, han gick i min form klass senare men som den blyga (fast ibland häpnadsväckande sociala) gymnasieelev jag var så vågade jag inte prata med typ någon utanför klassen som jag inte kände sedan innan. Han böt senare till musik klassen. Han var jätteduktig på att spela munspel. Undrar varför han böt, om det var för jobbigt att förklara konsten ur hans syn på världen eller kanske han inte kom överens med en lärare? Kanske var han var reserv till musik klassen som någon hoppade av…vilket typ aldrig hände. Nä men på något sätt gick han musik när jag började på skolan i varje fall.
Innan jag skulle ha vant mig vid min nya blindhet skulle jag nog med största sannolikhet känna lite panikkänslor. Det måste ju bli en sorts personlighetskris där allt jag är bra på, eller har uppfattats som jag är bra på blir svårt, kanske omöjligt att genomföra. Jag måste hitta något nytt att identifiera mig själv med. Och det där med envishet, jag kan lätt sitta här och tänka att jag skulle anpassa mig och att det hela skulle vara en utmaning. Men då det inte länge är ett val, om du bara blir sjuk eller skadas, då finns det inget svar på hur man skulle reagera.
Troligtvis skulle jag av vana försöka gå på som vanligt… Men bara en sån sak som att mäta grejer, hur gör man det som blind? Tränar man upp avståndsminnet eller skiter man helt i att syssla med saker som involverar måttband eller tumstock? Och om man kanske har någon som hjälper en att läsa siffrorna på måttbandet (eller finns det punktskrifts måttband?) Måste man komma ihåg alla siffror i huvudet? Eller sitter alla blinda på en punkskriftsmaskin? Jag hoppas mer på att framstå som ett ovetande barn med mina uppriktigt nyfikna frågor än en oförskämd person. Hur ter sig vardagen för en som är blind? Kan en blind vara hantverkare? En blind måste ju vara super duktigt på att känna ytor, om den är jämn eller skrovlig. Inget är omöjligt sägs det.
Varför skriver jag då om detta?
Jag tycker om att sätta mig in i olika situationer och livsöden. Jag tycker om att föreställa mig hur jag skulle reagera på olika situationer, fastän jag oftast kommer till en punkt då det hela känns väldigt oförutsägbart. Men tanken på detta slog mig när jag låg i min säng och blundade. Tänk om det skulle fortsätta vara svart. Hur skulle jag fortsätta mitt liv? Jag ser det inte som att mitt liv skulle ta slut, men kanske min kreativitet skulle komma av sig. Eller skulle jag bli en vävare? En som flätar konst? Virka skulle jag kanske kunna fortsätta med. Men skulle jag göra det? Eller skulle jag vända mig till en annan konstart? Ett annorlunda hantverk?
Blinkin
Bara filosoferar, gissar. Som karaktären ”Blinkin” säger i filmen ”Men in Tights” (till saken hör att han är blind) då han står i en utkikspost och får frågan ”vad gör du?” och han svarar ”I´m…guessing.. I.. guess no one is coming”
Han är rolig. Oh! Och Stevie Wonder! Eller han är inte rolig på samma sätt som Blinkin är rolig utan Stevie är mera skön, gör bra musik och ser glad ut tre bra egenskaper plus att han ser bra ut i polo…eller såg bra ut, då han var ung…och det är inte lätt att se bra ut i en polo!
I varje fall så har inte jag sett många som jag tycker passar i polo.
Stevie Wonder iförd polotröja
min hjälm röd och fin. Oretucherad bild, Björn har inte photoshop på sin dator och jag vill inte sitta vid skolans datorer till klockan 12 på natten. Lite vett får man väll lov att placera någonstans
Sen förstår jag min inte riktigt på kameran. Jag vet inte om det är det att den är gammal och dålig eller om det är jag som bara inte är ett geni på system-kamera hööh.
vapen! panga pang! Dumt med den här var att jag fixat en ordentlig avtryckare som gjorde så att en lysdiod lös rött då man tryckte av…men så slutade den fungera. Och så skulle jag visa för en klasskompis att den var trasig, och så sa han ”men den fungerar ju..” och det gjorde den också… ett tag till, men nu fungerar den inte längre. Men jag har ivarjefall lärt mig hur man kopplar sladdar och sånt och vad de ska ha för batteri för att det ska fungera. Jag tror jag brast på det att jag inte riktigt kom ihåg hur man löder. Jag har gjort det senast i högstadiet lixom!
