Tack för denna veckan, det har varit roligt att hitta på teman och fundera lite kring sitt eget skapande. Om ni är sugna på att se mer av det vi håller på med, kolla in följande sidor:
Emelies blogg: http://vempysslar.wordpress.com/
Idas blogg: http://idaaronson.wordpress.com/
SLÖJD ON, people, och ha det fint bland hyvelspån, symaskiner och idéblock!
Arbetsplatsen är kanske hemmets festligaste plats. Mycket av det kreativa skapandet sker just på den där. Därför tänkte vi visa hur det kan se ut där vi sitter en stor del av tiden och knåpar med olika projekt.
Idas arbetsplats:
Min arbetsplats tenderar att bli en enda röra, och då är det tur att bordet är stort, bah att fösa undan allt till en hög i bortre delen av bordet. Mycket av det som ständigt ligger på mitt skrivbord har också egentligen en annan plats, men det verkar som att jag trivs allra mest med att ha allt så nära som möjligt, liggandes på hög.
Emelies arbetsplats:
En liten lägenhet kräver en komprimerad arbetsyta. Min arbetsplats är fylld av minnen från olika tillfällen – foton, teckningar, vykort, små hantverk, klippdockor, smycken och mycket annat. Associationerna prylarna ger hjälper mig att hålla kreativiteten uppe! Här finns också en väldigt behändig hurts fylld med tekniska prylar såväl som smyckesdelar, vävram, skärmaskin och lite andra pryttlar. Uppe på skrivbordet står det nödvändigaste, t.ex. datorn – denna underbara manick! Om jag behöver mer yta använder jag köksbordet eller så sitter jag på knä på golvet. Om det inte gäller stickning, då ligger jag på rygg i soffan, en helt okej arbetsplats det med!
Hej!! I det här inlägget har vi temat – trumvirvel – hårda material. Jo, jo. Till exempel gör vi de flesta av våra smycken i hårda material. I detta fall någon form av plast. Obs! Saxen kan röra på sig!!! Dock funkar den inte så bra till att just klippa saker med, men den är fin runt halsen 
(Emelie är kreatören)
Ibland kan det vara svårt att sitta hemma på sin kammare och skapa i hårda material, vissa är ju så hårda att det behövs såg, och hyvel och så bor en i en liten lägenhet där sådana grejer inte får plats. Då är det tur att det finns skolor (och såklart andra ställen också). På en skola vid namn Grimslövs folkhögskola har jag (Ida) lyckats med att få fram den här pallen.
Vid första anblick kan den se ut som en helt vanlig pall, men tittar en närmare, så visar det sig snart att en av ribborna på sitsen går att dra ut.
Och där inunder döljer sig ett lönnfack!
Lönnfack och hemligheter tycker jag är väldigt fantasieggande, skulle helst ha det bakom varje tavla eller i varje sits. Själva pallen är gjord på ett träslag som börjar på ”a”, men just nu kan jag för mitt liv inte kommer på om det var ask eller alm eller något helt annat.
Luffarslöjd är en kul teknik, som en kan hitta mängder av tips om på Internet. Det kan ju krävas en skvätt tålamod och ganska hård hud, eftersom ståltråden alltid tycks riva sönder ens fingrar. Här är en jätteliten visp som Emelie gjort!
Jag (Emelie) har aldrig varit särskilt förtjust i hårda material. Eller har jag det? Jag gillar att hårda material erbjuder ett vanligtvis mer beständigt och rejält resultat, men surar lite över att många av de tekniker jag skulle vilja använda kräver en verkstad med riktiga verktyg. Jag är dock ett stort Harry Potter-fan, och tillverkade halsbandet nedan av lite olika metallbitar och –former jag hade liggandes.
Deathly Hallows-symbolen har jag även tatuerad på armen…ja ni vet, ibland kan en faktiskt inte motivera varför en ska hejda sig.
Dt här ringarna är gjorda i betong.
Det var ett experiment för att se om det fungerade att göra smycken i materialet. Så långt som jag (Ida) kom just den gången, kan jag säga att det inte var den mest lyckade ringarna någonsin, men ni ska veta att det var kul att blanda betong i en gammal köksassistent och sen vänta, för att se om det blev något att ha. En mycket god sak som kom ur betongexpermentet var dock ringarna i trä här, som gjordes i första hand för att kunna gjutas av i formar, som cementen skulle hällas i. Det visade sig dock att dessa ringar, gjorda av bland annat en gammal teaktröskel (obs! I övrigt inte ett material att sukta efter!) var den verkliga skatten. Kan utan att ljuga säga att ringarna får se världen från min hand fem av sju dagar i veckan. Dock inte alla på en gång. Jag kan ha lite svårt att begränsa mig ibland, när något är fruktansvärt roligt att göra, är det lätt att det blir närmare tjugofem stycken på en gång.
Jag (Emelie) har alltid tyckt om att sy och petade ihop min första skeva nallebjörn med stoppnål och spillbitar som fyllning när jag var 5-6 år gammal. Sedan rullade det på genom hela grundskolan och gymnasiet. Ofta kan jag titta på ett plagg eller ett tyg och tänka ”vad händer om jag flyttar/klipper/syr om den här delen?”, och så gör jag det. Ungefär hälften av gångerna blir det bra, men alla gångerna har jag lärt mig något nytt till nästa gång. Nedan ses en improviserad enkel klänning som blev bra, till exempel!
Min nuvarande stora passion är stickning. Det har varit en ganska lång förälskelse, visserligen. Tiden det tar att sticka något gör det till en ganska speciell form av handarbete, kan jag tycka. När jag tittar på ett projekt kan jag koppla ihop det med en bok, en film, ett tillfälle, en person, vilket väder det var ute eller andra saker som hände under tiden jag stickade det. Det blir liksom ett minnesarkiv att ha på kroppen.
Häromsistens stickade jag klart (våren till trots) ett par vantar kallade FeminInos Mittens av Hedvig Handarbetar. Mönstret har ett mycket tjusigt kvinnokampsmärke. Samtidigt som jag stickat på dessa har jag lyssnat på dokumentärer, läst artiklar, pratat med vänner och diskuterat om jämställdhetsfrågor i min grupp på Tjejjouren (där jag är engagerad), vilket så att säga ”fyller vantarna med mening”.
Jag (Ida) å andra sidan identifierade mig aldrig med att vara en person som pysslade i mjuka material. Egentligen helt osant, eftersom jag som barn producerade gosedjur på löpande band, och till och med hade ett klädmärke (hehe) med en vän på mellanstadiet. Men så fort jag fick välja att bara ha träslöjd på högstadiet, var valet lätt. Sen befäste jag den idén om mig själv, jag kunde inte sy, kunde inte hantera tyg och tråd, var inte bra nog. För tre år sedan började jag på en folkhögskola, på linjen konst, hantverk och design. Där fanns stora lokaler för såväl trähantverk som textilt hantverk. Och det bästa av allt, en himla massa vävstolar.
Jag vet inte exakt varför vävning träffade mig så rakt i hjärtat, men jag kan ju ha mina teorier. Jag älskar till exempel halsdukar, jag är mycket förtjust i att kombinera garn i olika nyanser, jag tycker om att vävning är en gammal teknik. Ett välsorterat garnförråd är cirka det bästa som finns, som får min mage att fyllas med fjärilar och blodet att pumpa iver.
Det går att göra en väv väldigt snabbt, eller arbetet går i alla fall snabbt fram, om en har vävstol eller grindväv, själv är jag dock fortfarande ganska långsam och eftertänksam vid själva uppsättningen (och då är den vävstolen jag använder en bordsvävstol, den har alltså inga trampor som ska knytas hit och dit). Det kan också vara ett evighetsprojekt med massor eftertanke som när jag bildväver.
(Foto: Amanda Raud)
Jag (Emelie) vill också inflika med ett vävprojekt! Något som sedan barndomen ligger mig varmt om hjärtat är Turtles. Här är ett enkelt armband jag vävt baserat på turtlarnas masker.
Att återanvända gamla material är något vi båda gillar. Det är lätt att känna att det kanske är överdrivet att spara på småsaker, tygbitar, metallskrot och glasflaskor som blivit över. Men när de sedan omvandlas till nya projekt är det också minst lika lätt att känna en liten triumf – jag lyckades överlista skräpet och se dess potential, hurra!
Mitt (Emelies) favorit-återbruk-projekt är den här t-shirten som jag sytt av spillbitar som blivit över från andra projekt. Framför allt var det roligt att pussla ihop bitarna till en helhet. Tröjan är sydd på overlockmaskin.
2013 fick jag ha med ett projekt i boken ”Karins Syjunta” och ville gärna kombinera återvinning och sömnad, och pysslade ihop ett laptopfodral med dekorationer av gamla plastpåsar. Här är en av de första prototyperna där jag testade tekniken – något mer färgglad än det färdiga resultatet som blev blått och vitt!
Ett annat sätt att återanvända plastpåsar (som de flesta av oss har ganska många av) är att smälta samman dem till ett ”tyg” och sy saker av. Som pennfodralet nedan, till exempel!
En annan grej som är skoj är att återanvända gamla kläder och tyger. Nedan ses Emelies projekt, två klänningar sydda av en gammal gardin, den ena har handtryckt mönster.
Mormors gamla kofta fick nytt liv med en flätad rygg!
Ida har flera återvinningsprojekt! Här ett ”återanvänt” ett underexponerat foto (och fotografen är Amanda Raud) genom att brodera på det. Varför inte pynta fotot lite, liksom?
Varför inte göra hängande korgar av gamla kakformar och några kedjor? Ida har gjort hål i formarna och sedan trätt igenom tre kedjor.
Här är några kuvert klippta, vikta och ihoplimmade av gamla tidskrifter. Det blir lite mer roligt att behålla kuvertet om det är så här fint!
Ett tjusigt halsband av en trådspole till symaskin.
Det finns helt enkelt en uppsjö av saker som en kan göra nya saker av, om det behövs eller känns roligt. Vi blir även inspirerade av andra återbrukare, att kika på andras kreativa projekt får det liksom att spritta till lite i de egna pysselnerverna!
Djur är ju cirka det roligaste som finns, det tycker båda vi båda två. Det kan ha hänt både en och tre gånger när vi har träffats för att umgås, att vi fastnat framför youtube eller någon annan internetsida och tittat på alla möjliga och omöjliga djur. Förutom att djur är roliga att umgås med och (ibland) gulliga att titta på är de också en aldrig sinande källa till inspiration.
I egenskap av Phenton har vi inspirerats otaliga gånger, räven bakom örat i tidigare inlägg är bara ett exempel. Här nedan ser vi andra Phentonsmycken där inspirationen klart och tydligt är från djurriket, i form av en späckhuggare och hjorthorn.
Emelie, som gillar att sy, har här sytt ett par shorts med djur på.
Ett par trosor med disksvamptryckta dinosaurier på, även här är Emelie kreatören.
Ida har utvecklat sin idébokskladd till zoo-teckning och sen vidare till ett mönster
Och klipp och klistring kan leda till flygande gäddor.
Djur är bäst.
Hej kravallslöjdsläsare!
Ida och Emelie här. Idag är vår första dag som kravallslöjdsbloggare. Det tycker vi är kul! Tillsammans har vi smyckesmärket Phenton. Så här kan de se ut bland Phentons smycken:
En räv bakom örat
Hatt och mustasch
En pytteliten spark
En miniliten älg
två halvmånar
Phenton är dock inte allt vi gör, utan kreativiteten, ivern och kliande fingrar sträcker sig även utanför. Den här veckan tänkte vi ta oss an genom ge oss själva olika teman för varje inlägg. Hoppas att ni kommer att tycka om det!!