Jag arbetar ju i en del material som andra tycker är skräp. Men när jag använder skräpet och gör något annat av det, så får jag själv känslan av att jag förädlar skräpet. Jag höjer upp det och ger det ett nytt värde. Det är det inte alla som förstår. Jag får ibland kommentarer om sådant jag tillverkat av ex. plåtburkar. Att de inte förstår sig på. Att det inte kan kosta så mycket, det är ju gamla plåtburkar. Att det på något sätt är ett fult material.

Plast har ju också en ful känsla över sig. För något årtionde sedan så kunde nog nästan inte en sak av plast vara i närheten av slöjd. Men nu när man tex kan återbruka plast, så kan det kanske också upphöjas lite. Få ett ökat värde.  För miljöns skull är det dock bra om vi låter bli att konsumera nytillverkad plast.

För några år sedan upplever jag också att det var lite fult att virka. Men idag har det blivit ett uppsving på virkandet igen. Det är inne och kul. Men tänk bara på alla miljoner virkade dukar som grytlappar som säljs för nästan ingenting på loppis. De är kanske inte så fina att använda som just dukar och inte speciellt funktionella som grytlappar, men om man tänker på allt arbete som lagts ner på dem så vill jag gärna se mig som de fula sakernas riddare och återbruka dem på olika sätt.

Idag på morgonen har jag varit i ateljen och tagit tillvara gamla broderier från handdukar och lakan. Av dem syrjag kuddar. Nedan syns en bild på en av dem. Det känns bra att ta tillvara.

Med det här gästinlägget tackar jag för mig!

Av någon anledning får jag inte in bilder, varken på detta inlägg eller på det förra…

När man som jag försöker leva på det jag slöjdar och hantverkar så blir det ibland en konflikt mellan att rofyllt skapa och att hinna så mycket som möjligt. Jag kan inte sälja det som tar väldigt lång tid att göra. I alla fall inte om jag ska tänka att det ska bli någon vettig timpenning. Så för det mesta så gör jag sådant som tar tid, men inte jättelång tid.

Att luffarslöjda en stor korg tar några timmar. Att måla en tavla tar många timmar. Men i de fallen så kanske jag kan sälja dem till ett pris som ändå känns okej. Men för mindre saker som inte kan kosta så mycket måste jag hinna ett visst antal på en timma. Annars är det lika bra att låta bli. Blir dock oftast så att jag inte får betalt för den tid jag lägger ner. Får vara glad om i alla fall materialet blir betalt.

När jag då och då åker iväg på en kurs eller en slöjdhelg, då får det däremot ta tid. Då arbetar jag inte för brödfödan. Då njuter jag av rofyllt skapa. Då kan jag exempelvis sitta en hel dag med ett litet några centimeter stort medeltida broderi.

Det gäller att behålla lusten till båda sätten att skapa.  Jag vägrar känna mig som ett löpande band. Varje sak jag gör blir unik. Det är en viktig känsla.

…laga det med Karlssons klister. Jag fick tipset om det limmet igår och det verkar förrutom på hjärtan också fungera bra på mina nya ringar. Här syns några av dem. Nu kanske ni också börjar förstå varför jag döpt mitt företag till JAG BLOMMAR Konst & Hantverk, det blir en del blomformer. Jag arbetar även med nya halsband just nu. Jag ska stå på två olika Hantverksmarknader i slutet av augusti så jag håller på att tillverka för fullt till dem.

Igår hann jag med att jobba med en idé jag haft länge. Att göra ringar. Jag fick dock ett problem med limmet. Det ska fästa ull mot försilvrad metall. Jag provade först ett SUPERGLUE (Uhu) men det absorberades av ullen och fäste inte. Nu testar jag med RX-lim, men är inte säkert att det heller sitter som berget. Har någon ett tips på lim som gör att ull fäster mot metall och att det sitter säkert i väder och vind?? HJÄLP!

När jag är till återvinningsstationen för att slänga skräp, så kastar jag alltid en extra blick ner i metallcontainern.  Jag blir så glad
om jag hittar en rosa ansjovisburk eller ett färgglatt burklock, som jag kan fiska upp. Då känns det som om jag funnit en skatt!

De som inte tänker som jag tycker förmodligen att jag är underlig. En sådan sak som jag inte berättar till vem som helst. Man vill ju inte att folk ska tycka att man är en kuf. Nu berättar jag det dock här. Jag hoppas att det finns de som förstår mig. Lycka behöver inte vara guld, pengar och diamanter. Det kan vara något så enkelt som en rosa ansjovisburk!

Nedan syns en krans som jag gjort när jag funnit en skatt:

Jag tror att många av er som läser här precis som jag mår bra av att slöjda eller på annat sätt få ut sin kreativitet. Att få blomma och att få uttrycka sig. En tanke och idé som från hjärnan via hjärtat och kanske magen kan komma ut och skapas av händerna.

Att göra verklighet av sina idéer. Det får i alla fall mig att må bra. Då kan jag blomma för fullt. Det är därför jag kallar mig så. JAG BLOMMAR!

I morse steg jag upp långt innan resten av sommarlediga familjen vaknat. Passade på att smyga ner i ateljen som jag har på bottenvåningen i huset. Idag var det dags att färdigställa en hel hög med kort som jag klipper i papper. Papper i fina färger och mönster och gärna återbrukat. Till exempel kuvert, reklam, gamla böcker, presentpapper, kartor mm

Papper är bara ett av de material jag arbetar i. Jag brukar skylla på att jag är rastlös. Men kanske är det bara så att jag har lust till så mycket. Jag måste testa. Så därför blommar jag både när jag syr, luffarslöjdar, återbrukar plåt, målar, trär halsband, sågar i trä, ritar mönster till brickor mm. Ofta frågar människor som hör att jag arbetar som konsthantverkare/slöjdare vad jag gör. Det är svårt att svara på. Nästan lättare att säga vad jag inte gör. Vad jag inte gör just nu i alla fall. Jag blåser inte glas, jag arbetar inte med keramik (men det har ju hur mycket lust till som helst just nu-måste lösa det på något vis), jag väver inte (men vävstolen väntar i delar på min tid uppe i sommarhuset), jag näverslöjdar inte, jag stickar inte, jag virkar inte… Oj, så mycket det finns kvar att jobba med. Tur är väl det!