Det är viktigt att vila i processen. Men ur slöjdprocessen behöver det komma något fruktbart som t.ex. ny slöjd! Jag tror mycket på att analysera, fundera och tänka fritt i nya banor för att slöjden skall utvecklas i samtiden. Men jag tror också att varje slöjdare måste ha kunskap om verktyg, material och produktens funktion för att slöjden skall kunna skapa  sig en självklar plats idag precis som den hade i det gamla bondesamhället. Den nya slöjden skall spegla vår samtid på ett naturligt sätt, inte på ett krystat sätt. Här finns mycket att göra…. Nu till kantarellpaj inför kvällens fest. 

Men glöm inte se filmen Zodiac som bygger på en sann historia om Zodiac Killer och utspelar sig i norra Kalifornien.

Kantareller, Skövde augusti 2008

Det är inte så enkelt med slöjdens uttryck, slöjdkänslan eller ens slöjdkvalitet! Och vem är det som avgör vad som är bra, nytt eller kul? Jag efterlyser samtida slöjd som bygger på erfarenhet och kunskap från den tid då slöjden var en självklar del av livet. En ständig källa till inspiration för slöjden tycker jag är den folkliga dräkten till vardag och fest. Detta gäller för både hårdslöjd och för textilslöjd. Det är en utmaning att göra slöjden samtida och angelägen! Håller med om att det behövs fler ställen att se och köpa slöjd, gärna i butiksform. 

Har ni förresten sett filmen 4 månader, 3 veckor och 2 dagar? En fin film som är som ett östligt svar på Juno.

Rättvik -92, Slovakien -93, Dala Floda -97, Ryssland -06

Ja, var är slöjden? Alla Kravallslöjdare som slöjdar var visar ni upp slöjden ni gör?Jag har försökt se slöjd på olika ställen i sommar, bl.a. har jag varit på Slöjdutställningen på Vadsbo museum i Mariestad, (den pågår fortfarande) där fanns inget nytt och inte särskilt mycket roligt heller. Gjorde en resa i Dalsland och var på Dalslands konstmuseum i Upperud, fint museum med roliga utställningar. Åk dit och håll framför allt koll på vilka utställningar som kommer dit. På Halmens hus i Bengtsfors finns en fin liten shop och en pedagogisk utställning om halmhattstillverkning och så lite nya halmslöjdsföremål. Bra! Trots detta tycker jag slöjd är en bristvara! Beror det på att det inte finns avsättning eller kan det vara så att slöjdarna inte tror på slöjden som en inkomstmöjlighet? 

Har ni föresten sett den underbara filmen Juno? Den visades i Sverige första gången hösten 2007. Har ni inte sett den – se den. Det börjar med en stol.

  Stol Egypten 1992

Tillbaka efter en dag av dans. Det här inlägget blir inte så väldigt slöjdigt, men slöjd är ju en del ”folkkulturen” precis som dans, så jag tänker att det kan vara intressant ändå.

Schottis kan vara så roligt, så utmanande, så sensuellt, så spralligt, så lekfullt och SÅ tråkigt. Av tävlingens deltagarantalet att döma verkar den här sortens schottistävling vara döende. Det kan ju bero på att folk inte gillar att tävla i dans, eller att det är svårt med marknadsföringen eller att det är just schottis man inte gillar att dansa. Vad det än är för orsak så fick jag en rolig ide denna dag. Kom ihåg att det var här ni läste det först… Jag ska starta en ny schottistävling som motvikt till den existerande… Det kan ju vara så att något måste dö innan det kan återfödas eller återuppstå i en modern schysst form.

Tävlingsdansen ska vara schottis i grunden, men det ska vara fritt och tillåtet att blanda in stilar och influenser från andra danser/kulturer. Det danspar som gör den coolaste dansen vinner! Istället för folkdräktstvång tänker jag mig folkdräktsförbud. Finns ju ingen anledning att tävla i dans i så otympliga kläder!! ;-)

Jag tror det skulle locka fler dansare, och jag tror att det skulle bli högre kvalite på dansen/underhållningen… Som sagt, kom ihåg att det var här ni läste det först! Nu ska jag gå och däcka i nån soffa… Gonatta! /Johan

God morgon helgfirare!

Denna morgon befinner jag mig i Uppland, närmare bestämt i Enköping. Jag är här för att delta som underhållning i Upplands-schottisen, en danstävling. Jag har tidigare varit med som tävlande, men i år är jag med som musiker åt den unga dansgruppen Gnå.

Gnå ägnar sig åt att skapa och framföra folkliga danser med rötter i svensk folkdanstradition men siktet inställt på framtiden -det tycker jag är roooligt! :-) Så idag drar jag på mig folkdräkten -arbetskostymen i dessa sammanhang. Jag är väl egentligen lite trött på folkdräkt, men den marknadsför ju verksamheten ganska tydligt. På gott och ont -det är ju en klädsel förknippad med väldigt många fördomar om regler och måsten.

Bäst trivs jag i folkdräkt när jag får blanda plaggen med modern klädsel, det skapar lite spännande kopplingar mellan då och nu, tradition och nyskapande och så. Den enklaste kombinationen är då jeans och tshirt med folkdräktens långrock, som jag använder ofta. 

När jag har lite mera tid (seeeeen!) ska jag ta och kombinera ihop en egen folkdräkt av de snyggaste dräktdelarna jag kan finna… Det kommer att reta gallfeber på en del dräktpoliser, men det är ju nästan halva nöjjet att slå hål på deras illusioner om ”äkthet”, autenticitet och provinsial patriotism…

 Nåväl. Detta om detta. Nu ska jag pallra mig iväg ut på tävlingen. Vi höööööres.

/Johan 

Var tog gårdagen vägen då?

Jag skulle ju slöjda och blogga igår (efter jobbet alltså…) Men det var ju berättarkväll i grannbyn Trogsta med en kusin på scenen -så jag blev tvungen att åka dit. Nu tänker jag såhär. Är slöjd alltid fysiskt och materiellt, eller kan slöjd vara immateriell också? I så fall var det kanske live-slöjdande som min kusin Anna höll på med på scenen igår. Hon skapade något med rötter i en tradition, på ett traditionellt sätt med traditionella verktyg. Det var bara det att verktygen var en del av kroppen (rösten, blicken) och produktionen/slutresultatet gick ju inte att ta på, som ”vanliga” slöjdföremål, utan det gick bara att lyssna på!

Är slöjd en attityd, ett tillvägagångssätt eller vad? Är det skapelseprocessen eller slutresultatet eller både och? Många frågor och inga svar. Bara tankar. Nu ska jag sluta blogga och istället jobba lite igen. Är DET slöjd? Nä nu börjar det snurra för mycket i huvet… Vi hörs…

Hej på er igen. Nu är det dags för ytterligare ett av de blogginlägg jag skrev i förra veckan under det läger som jag var slöjdledare på…

Här kommer det: 

Ojojoj. Det var på onsdag vi skulle ha Slöjdtema. Så jag räknade kallt med att förbereda det sista (fixa verktyg och arbetsplatser åt alla och så) på tisdagkväll. På tisdagMORGON vaknade jag tidigare än alla andra av en viskande röst… ”Johan vakna, vi blev tvungna att ändra schemat, det blir slöjddag IDAG istället….” Okej. Sätter mig nyvaken upp. Shit. Det blev en något stressig frukost och sedan lite snabbt fixande med verktygen innan första slöjdgänget kom och satte sig. Av min fantastiska lista över möjliga saker att tillverka reducerade jag snabbt valmöjligheterna till att alla skulle göra en varsinn Klädhängare av en gren. Kände att det blev enklast så.  Och det visade sig snabbt att det var ett klokt beslut. På en timme hinner man inte så långt, när man måste samsas om bara en snickarbänk och en instruktör. Alla fick själv välja vilken gren man ville göra sin hängare av. Knivar fick jag låna av Hemslöjdskonsulten i Uppland, Tore Qvarfordt så det fanns gott om verktyg i alla fall.  

Kursdeltagarna hade ganska skilda erfarenheter och inställningar till slöjd. Någon höll på att gå handledarkurs för att vara ledare för den lokala Slöjdklubben, någon hade hållt på lite med scouterna och många hade såklart provat slöjd i skolan. Men då i torrt trä förståss, inte färskt mjukt virke. Någon sa att slöjd var det tråkigaste dom visste och någon sa hela tiden ”å vad jobbigt” om alla moment… Men alla kämpade på, jag visade ett och annat knivgrepp för att underlätta skapandet och gav muntra tillrop där det behövdes. Det visade sig efter första gruppen att jag varit en tidsoptimist (igen…) Ingen hann klart. Tur att det kommer finnas möjlighet på kvällen att göra färdigt. De skulle dessutom hinna med silver- och järnsmide också. 

När alla grupper passerat vidtog mat och sedan dansande förståss, men frammåt kvällen blev det faktiskt så att flera spontant kom ut på gräsmattan och ville fortsätta slöjda, så något rätt måste jag ändå ha gjort. När mörkret föll tog vi fram stearinljus och fortsatte en bra stund till, riktigt mysigt blev det. Och hon som sa ”å vad jobbigt” om allting var nog den som kom först ut och kvällslöjdande, så det kändes ju riktigt bra. Det var nog mest en attityd-grejj det där.

Erfarenheten från slöjdkursen var trevlig att få. Jag har sökt till träslöjdslärar-utbilningen i Linköping i höst och grubblar nu som mest på om jag ska gå den eller inte. Denna kurs talar FÖR att jag ska gå utbildningen –det är kul att hålla kurs! Är det någon av er som läser detta som vill tycka till om den lärarutbildningen eller själva jobbet som lärare så är det välkommet, kommentera denna blogg bara!

Det är visst Hembygdsgårdstema här på kravallslöjd denna vecka. Var det någon av er som besökte en hembygdsgård i måndags? Inte jag iallafall. Jag sitter här och funderar på vad jag tycker om dessa monument över hembygdens påstådda forntida storhet.Jag är uppvuxen ganska nära en hembygdsgård, och har tillbringat varenda midsommar där, eftersom jag är engagerad i Folklig dans och musik också. Då ”jobbar” man liksom på midsommar när andra är lediga. Firandet på ”Fränö Forngård” är en riktigt folklig fest med mycket barnfamiljer, danser kring stången, folkdansuppvisningar, folkmusikkonserter, dräktklädda människor och hemslöjdslotterier. Denna helg är det verkligen full fart på bygdegården (eller ”Forngården” som den kallas av gammal vana -namnet är väl en rest från tiden då den skapades till minne av hur det såg ut innan industrialiseringen) 

Annars är forngården/bygdegården ganska död.Eftersom jag är slöjdare brukar jag titta in i gamla bygdegårdar för att leta efter rolig träslöjd -ibland hittar man något inspirerande faktiskt- men oftast är gårdarna tömda på de coolaste föremålen. Stöldrisken är väl för stor antar jag. Dom roliga föremålen ligger instängda i arkiv på museum eller i någon privat amerikansk samlares stora magasin over there… 

Nu har jag lyckats fördriva ytterligare några minuter på jobbet, så nu är det dags att fara hem. Hörs imorrn eller kanske möjligen ikväll om jag får några snilleblixtar…/Johan

God morgon! Här kommer nästa för-producerade blogg som jag skrev i förra veckan under Svenska folkdansringens riksungdomsläger….

”Söndag morgon. Stiger upp och blir orolig att träet jag tagit med är för torrt för att vara lättarbetat. Det var vindfällen jag tog ner, dock levande. Men de verkar inte så färska och blöta som jag skulle vilja ha dem. Tack och lov så fanns det gott om Ask på tomten hos dem jag övernattar hos, så jag gick loss med motorsågen. Typ en hel dag senare ser min värds gräsmatta ut som ett slagfält i en alternativ motorsågsmassaker, det är ris, grenar och stammar överallt. Och kanske lite trä som jag kan använda på lägret. Men jag upptäckte att Ask (som inte finns naturligt hemma i Hälsingland) är ganska hårt och inte så lätt att skära i. Gjorde ett litet halssmycke på prov.

Tillverkade även två små flaggstänger på enklast möjliga sätt, grenar! De ska användas i en kull-lek på lägret tror jag. 

Nu har jag gjort en lista på vad deltagarna kan välja att göra, något av det här borde väl passa alla:
Fånga ringar på pinne-spelet.
Halssmycken med bomärke/runa/initial/symbol
Armband av näver
Liten hänghylla
Ordspråkstavla
Entreskylt
Grytunderlägg
Smörkniv
Honungssked
Stekspade
Nyckelringsbricka
Klädhängare av gren
Klädhängare på platta
Liten krympburk
Brosch
Kubbspel (tillverka gemensamt)
Pall”

Sitter på mitt jobb och filosoferar. Jag har ett ganska otillfredställande jobb, som telefonhandläggare åt ett av Sveriges större elbolag. Någonting måste man ju göra för att dra in pengarna så man kan överleva. Men tänk om det vore möjligt att leva på sitt slöjdande istället. Eller om jag kunde leva på dansen eller musiken -eller teatern. Trist att det är så svårt att leva på dessa roliga sysselsättningar. Är det någon bloggläsare som lever på sitt slöjdande eller åtminstone får in en betydande del av sin inkomst från slöjdande, så kan ni väl ge er till känna med någon kommentar, det vore intressant att höra lite rapporter ur ”er verklighet”… 

Vid närmare filosoferande tänker jag iochförsig att det kanske är dumt att livnära sig på ett så roligt intresse -jag har många vänner som utbildat sig till musiker/musiklärare, och när de börjar jobba med sitt intresse tappar de lite av den egna spellusten på fritiden. Det är tydligen svårt att hålla det egna intresset vid liv när det blir en plikt att göra det på jobbet… Undrar om jag ska gå den här träslöjdslärar-utbildning i Linköping eller inte.. Det lutar åt att jag ska, men det finns ju en del som talar emot också…

Hmm.