Hejhej!

Här ser ni nu min vackra kjol, den ska jag ha så fort det blir vår tillsammans med mina nypimpade skor från Haparanda. Idag är min sista bloggdag och jag måste säga att en vecka går mycket fort! Vad har hunnits med denna vecka egentligen? Inte mycket känns det som. Men jag har iallafall kommit på vad jag vill bli, efter att ha grubblat på det i ca 6 månader. Skönt! I februari kommer det hända en hel del, viktigaste händelsen blir nog att jag ska flytta in till min vän. Sen hoppas jag på att jag får ett jobb & att det blir vår.

Om ni vill läsa mer av/om mig så har jag en blogg: fannyjenny.blogspot.com. Den delas med min syster Fanny som nu går mode och design på folkhögskola i Fränsta.

Andra bloggar jag vill tipsa om är:

Underbaraclara- västerbottensbrud som har bra åsikter och fina kläder, Miriamskafferep- superpiffig tjej som bakar och dansar lindy, tjuvlyssnat.se- om man vill skratta lite och Jagblommar- min moster som är underbar.

Må eran livsväg kantas av slöjd och trevliga tillställningar!

Ha det bra,

/Jenny

Howdy!

Idag har jag sytt klart kjolen som jag började på för några dagar sen. Ska ta kort imorgon och lägga upp, min kamera gillar inte att fota när det är mörkt.

Apropå det! Nu tycker jag att det kan sluta vara så himla mörkt och vintrigt. När jag är hemma i Luleå kan det gärna få vara vinter för där har jag både skidor och skridskor. Men här i Uppsala kan man bara cykla, och är det vinter så kan man inte ens det! Då blir det till att gå. (okej, man kanske KAN vintersporta, om man har rätt verktyg för det). På tal om verktyg. På seminariet vi hade i skolan skulle man diskutera skillnaden mellan människor och andra djur. En av skillnaderna vi kom fram till var att människor använder verktyg, till allt!

Nåväl. Nu till en annan sak. I år fyller Capellagården 50 år! Firandet börjar på möbelmässan näst-nästa helg. Pallra er dit om ni kan! Det kommer att säljas lotter till ett väldigt fancy lotteri med underbara vinster. Man kommer till exempel kunna vinna en svindyr moraklocka, en duk från Klässbols och munkabälteskuddar vävda av undertecknad! Den blå och den grön-gula som syns på bilden.

Nu ska jag på fest hos en gammal glänting, trevlig kväll!

So Long!

Hejhej!

Idag har jag varit ytterst slö, skulle egentligen läsa en massa skolpapper för att förbereda mig för seminariet vi ska ha imorgon men istället sydde jag en kjol. Av det här tyget, mr.Basils garden heter det och är tryckt av mig. Ja, på bilden är det under tryckning. Hoppas att jag kan diskutera om ”vad ett samhälle är” i alla fall!

 God natt!

Godkväll!

Detta har min dag delvis bestått av, skriva små lappar på skrivmaskinen till mitt fotoalbum. Ni må tro vad mycket glädje denna maskin gett mig, den kom till mig som en present någon gång för ca 7 år sedan och har troget följt mig sen dess. På Capella mixtrade jag med att skriva på tyg med den och sedan plasta in. Min fråga är nu. Är det slöjd? Att plasta in saker? Använda plast. Det känns ju som att det är lite på gränsen. Undrar varför? Kanske för att det är ett sådant ”nytt” material. På den senaste syjunta vi hade här i Uppis pratade vi om en skål som är gjort av pinnar hopfogade med olikfärgade buntband av plast. Att den skålen är provokativ på grund av plastbuntbanden. Men den är ju ändå slöjd…  Nåväl, om personen som gjort saken i fråga tycker att det är slöjd så ska det få vara så. Tycker jag.

God natt!

ps. jag förstår mig fortfarande på det här, ha överseende för vissa krux.

ps2. bilden är från 2006

Goddag!

Här ser ni nu mitt senaste projekt, mormorsrutor! Jag har fastnat i det träsket som så många andra. Detta ska bli en kudde åt en av mina 4 bröder, hoppas att han inte läser nu.

Undrar förresten hur det kommer sig att den med rosa kant åt höger har något slags gudomligt skimrande ljus över sig? Kanske för att den är så liten… Eller för att jag tog kortet innan jag åt frulle, brukar alltid darra lite extra på handen när jag inte ätit på länge.

 Jag fick detta uppdrag (bloggskrivande) så sen som igår, så jag hoppas att jag kommer komma på nått vettigt att skriva. Tillsvidare kan ni titta på det här, min f.d lärare Pasi är med bland en mängd andra genier:

 http://svtplay.se/v/1838353/k_special/tyget_-_en_slitstark_historia

 So Long!

Till att börja med i denna blogg hade jag tänkt låta er läsa en berättelse om vad som hände mig förra sommaren. Detta skedde några mil norr om Kalix om jag minns rätt.

 Äventyret på myren.

 Igår var jag, pappa och bror och plockade hjortron. Vi knallade ut på en myr i jakt på de gyllene bären. Johan (8 år) stannade på en sten, pappa älgade iväg och jag letade. Efter ett tag fick jag för mig att det var smart att snedda över myren. Det var inte en bra idé. Jag tog ett steg ut och sjönk genast ner och sögs fast, i stövelkantsnivå ungefär. Efter att försöka rycka loss foten insåg jag att även min andra fot var på väg ner. Jag vände mig om kvickt för att ta mig upp på fast mark. Det skulle jag inte ha gjort. Foten satt fortfarande fast och jag föll på ändan, därefter fick jag kravla mig upp på torra land. Ni kan ju tänka er hur jag såg ut efter det…

Senare skulle vi grilla korv. Vi kom fram till en fin udde omgiven av svalkande näckrosfyllt vatten. Pappa gjorde upp eld. Marken var mycket torr, men vi tänkte inte så mycket på det. Jag satte mig ner på en sten för att doppa mina myrvåta fötter i vattnet. Då hör jag Johan ropa

–Men Asså JanOlov!!!

Elden hade spridit sig. Pappa gick lugnt iväg för att hämta en lövruska, som han doppade i vattnet och började slå på elden med. Jag tänkte att nu kommer vi väl bränna upp halva skogen, åtminstone udden. Så jag sprang iväg för att hämta hinkar (som vi inte hade fyllt med bär, hittade ca ½ liter). När jag kom framrusande med hinkarna i högsta hugg står pappa helt lugnt och täljer på en pinne.

Jag- Vad gör du!!!

Pappa- En grillpinne.

Jag- Va! Hur kan du tänka på att grilla korv när vi nästan startat en skogsbrand!!

Såklart hade han klarat att släcka elden med sin lövruska medans jag rusade omkring i skogen som ett torrt skinn efter hinkarna.

Sen grillade vi korv.

God morgon

Det går att köpa ett par vantar på stormarknaden för tjugo kronor. Men då behöver man inte tänka och tiden går så jävla fort när man inte tänker efter. Det ger mig ångest. Kvällstidningar är bra på att framkalla samma kvävande känsla. Vad är viktigt egentligen?

Det är som att handarbetet blir meditation. Inger ett lugn. Jag tror att många håller med mig. Lånar en avhandlig  av en vän (”Boende och Skaparglädje – människors behov av skapande verksamhet – en försummad dimension i samhälssplaneringen” av Lena Jarlöv.) och läser inledningen. Kreativitet finns mer eller mindre i alla människor. Går det åt fel håll blir det destruktivitet istället. Dödsångest. Utan skapande.

Broderar.

Vantarna är klara. Det ligger fler tankar bakom maskorna i ett par vantar än man tror.

Tack för kommentarerna, det är så grymt! Det är det som är så tjusigt med internet. Att dela. Tankar, information, mönster, idéer. Kommentarer på inlägg -fler tankar på samma ämne. Jag gillar det. Och länken till helt fantastiska programmet ”Tyget – en slitstark historia” till exempel. Som jag totalt skulle missa annars. Så tack för det! Jag måste länka till det här med. Grymt program. Och tack svt för svt play.

På min blogg lägger jag upp mina mönster ibland. Det vore fett om samhället fungerade så. Du behöver ett mönster på ett par vantar? Ok jag behöver lyssna på en låt. Vi byter.

Vantarna är klara och jag ritar upp ett mönster att brodera efter.

Vante klar. Börjar nummer två. Det går fortare nu när mönstret är klart.

Om mönster. Det näst mest ljuva man kan göra innan man somnar är att skapa mönster i hjärnan. Det är så grymt att somna in med de tankarna. Hur man stickar en tumme på allra bästa sätt? Vilket material är det ultimata för just den och det? Och så vidare.

Att låta tankarna övergå i dröm. Vakna på natten, famla efter papper och penna.

Sucka över oläsliga anteckningar på morgonen.

Stickar vidare. Maskar av.

Hur var det jag tänkte nu… Jo, tanke-hand. Jag undrar vad som händer däremellan. Vad som händer. Herregud vad jag larvar mig.

Jag organiserar garn med ett verktyg, som kallas strumpstickor, som jag styr med händerna. Det bildas ett slags tyg. En vante växer fram. Vantarna formas när maskorna modifieras.

För att göra det hela lika akademiskt som annat viktigt.

På Nationalencyklopedins sida står det: ”nörd: enkelspårig och något löjeväckande person med fanatiskt detaljintresse men förment undermålig social kompetens”. Jag tänker på och fascineras av alla intrikata mönster och alster som skapats av smarta gummor i tusentals år. Vilka nördar. Det där med social kompetens vet jag inget om. I en syjunta är kanske det sociala viktigt medan handarbetet kommer i andra hand? Fast vad vet jag. Jag ser syjuntan mer som ett dreamhack, fast med handarbeten istället för datorer. En datanörd är väl sinnebilden för nörderi?

En annan sak som fascinerar är att de smarta gummorna fått så lite uppmärksamhet.