Jag har den stora förmånen att kunna hjälpa till i en garnaffär i Växjö, Umbra, när jag vill och orkar. Under åren har jag gjort ett 20-tal egna mönster i den enklare varianten på sjalar och pulsvärmare(eller muffetisser som det heter på danska). Det blir många intressanta möten. Någon har aldrig stickat förut men har sådan lust att börja. Någon vill ha krävande arbeten, med många färger och flätor på kors och tvärs. Någon kommer med mönster från 60-talet och undrar om vi har garnet. Någon vill ha hjälp och det visar sig att de sytt ihop ärmen med nederdelen av tröjan. Någon har hittat ett mönster på Ravelry som de vill ha hjälp med. Någon vill ha ett garn som de skall sticka en sten av. En man kommer in och vill köpa garn för att sticka en kofta till sin mamma. Det alla har gemensamt är att de vill skapa något, har lust till något och att de sätter högt i kurs det de själva kan tillverka………och det är så roligt att träffa alla dessa människor.

Idag har jag gjort en inventering av virknålsbeståndet och det är mindre kul förstås.

Bilden ovan som halkade in mitt i texten, är vår skyltdocka, i detta fall skulpturen Najaden som står på torget utanför affären.

Sedan 5 år tillbaka kallar jag mig Ariadne i sticksammanhang. Det var Ariadne som gav Theseus det garnnystan som gjorde att han, genom att följa denna röda tråd, kunde hitta tillbaka ut ur Minotauros’ labyrint. I vintras började jag sticka denna Röda tråd, livets tråd i I-cordteknik och med hemfärgade garner. Tråden har blivit lång mellan 200-300 meter. Har bestämt för att inte mäta, att inte ha kontroll. Att inte ha kontroll över allt får jag jobba mycket med i mitt nya liv. När jag har ställt ut tråden är den vanligaste frågan dock hur lång tid har det tagit och hur lång är den. Ingen frågar hur har du tänkt eller känt när du stickat denna tråd!

Den Röda tråden har blivit antagen till Röhsska muséets Konstslöjdsalong i februari 2011. I år har den varit installerad i Stensjöäng utanför Ryd i Småland i en helt fantastisk moss- och granskog. Att få ställa ut i en skog kändes mycket utmanande men ändå enkelt på något vis.

Tråden är stickad i etapper för att öht kunna hantera den. Den glider in i håligheter, slingrar sig upp i träd och försvinner ibland för att plötsligt dyka upp igen.

Den Röda Tråden installerades sista helgen i augusti på Sofiero utanför Helsingborg på den Stora Trädgårdsfesten. Miljön där är en slottspark och jag lade ut den i en ravin nedför trappor och uppför branter. Framförallt barn tyckte att det var kul att följa den och vid flera tillfällen träffade jag barn som lyfte den med sig och lade om kursen.

Ytterbilderna från Sofiero och den mittersta från hemmet. Installationen hänger nu på tork.

Jag är antagen, johooooo, till 2011:s konstslöjdsalong i Göteborg!

För 4-5 år sedan stickade jag in en stol. Upprinnelsen var att jag skulle till att kasta en mohairkofta som jag påbörjat någon gång på 80-talet. Den hamnade i soppåsen men något sa mig att den kunde användas på något sätt. Jag stickade till nya bitar och sydde fast dem. Avslutningsvis stickade jag långa ormar i lime och rosa och sydde på. Min katt Morris har den nu som sin favoritstol och ibland får han spelet. Då anfaller han och slickar på ormarna som nu blivit lite sladdriga i konsistensen.

För drygt två år sedan dog min man – han omkom i en motorcykelolycka. Jag var redan sjukskriven för ett utmattningstillstånd och föll nu ner i ett svart hål. Efter nära nog ett år fick jag plötsligt för mig att jag skulle sticka in en cykel. Jag fick en gammal Monark av en vän. Började färga garner i mikron och stickade på, framförallt i I-cord-teknik. Jag stickade och grät och grät och stickade. Ibland orkade jag inte bry mig men cykeln stod uppochnervänd på mitt vardagsrumsgolv och gjorde sig påmind. Cykeln blev klar och jag fick möjlighet att visa upp den utanför den garnaffär, Umbra i Växjö, där jag har förmånen att få hjälpa till då och då. Jag upptäckte att människor blev så glada av att se den, barn, ungdomar, medelålders och äldre stannade upp. Denkommenterades, fotograferades och klappades på. Min sorg blev andras glädje!…….och långsamt fick jag själv lite mer energi och kunde känna lite livslust. Hösten 2009 rullade den ut på turné till Jönköpings läns museums utställning Craftwerk 2.0. Våren 2010 fanns den med på Röhsskas Konstslöjdsalong i Göteborg och sedan har den tagit olika vägar men jag tror att den skall komma tillbaka till mig i denna vecka.

Den här veckan kommer vi att uppdatera bloggen, stundvis kommer bloggen därför inte att fungera vi har därför valt att inte ha någon bloggare den här veckan. Bloggen kommer att ligga online under uppdateringen så du kan läsa alla tidigare inlägg under tiden vi bättrar på funktionerna.  En av nyheterna är att du som läsare nu kan kommentera och gilla inläggen så det syns på facebook (klicka in på ”kommentera” så ser du hur).

Är du sugen på att blogga en vecka framöver på den förbättrade plattformen så kan du anmäla intresse på info@kravallslojd.se

Ska jag vara ärlig så är inte återbruk min starka sida, jag älskar återbrukade saker och imponeras av sådana som kan det men jag vet inte, jag tror att jag gillar nya saker, jag är kanske färgad av det förbrukningssamhälle som vi lever i eller så kanske jag bara är dum. Men ibland så försöker jag i alla fall, som när jag sydde mig en klänning av gamla loppis-slipsar eller när jag stickade en väska i VHS-band eller varför inte den gången då jag stickade något (jag vet ännu inte riktigt vad) av plastpåsar från systembolaget som blev rosa och fint.

Har ni idéer som skulle kunna fungera för mig så att jag kan återbruka lite mer så hör av er för guds skull, jag ledsnar på att bara förbruka.

Här är klänningen av slipsar:

Just nu så pågår också ett stort projekt i vårt hem, jag och min sedan 3 månader tillbaka sambo försöker att få våra hem och våra liv att gå ihop, det är inte alltid det lättaste när man gillar så totalt olika saker + att jag tar upp ett helt rum själv med mina slöjdattiraljer, jag skulle inte vara så nöjd om han skulle få för sig att ta upp ett helt rum med något som inte intresserar mig det minsta.

Denna byrå som jag så fint målade är ett perfekt exempel på en sådan sak som måste kompromissas, jag fick en byrå av hans mamma, jag blev jätteglad, han hatar visst byråer (jag gillar dem och har inte någon som helst förståelse för hans hat) och jag sa; ’jag ska måla den och byta knoppar’ sagt och gjort, jag gjorde det och han blev rätt nöjd, han kanske i och för sig inte våga säga något eftersom jag målat på den aaaaaalldeles själv.

Vi var även på IKEA för att köpa sådant som man behöver som inredning till garderober och taklampor och annat skräp (återigen detta konsumtionssamhälle) och jag tror att det var nära att vi skulle gå varsin väg då eftersom det inte är att leka med.

Allt detta till trots så är jag glad för att han låter mig ha mina böcker i en bokhylla, han låter mig fylla hela förrådet med mina garner och till min förvåning så gick han med på att jag fick ställa upp min vävstol i vårt extrarum. Sådant gör en gammal slöjdtant lycklig ända in i själen.

Med detta inlägg så tackar jag för mig för denna gång och passar på att be om ursäkt för den sporadiska bloggningen, jag kanske återkommer och då ska jag nog vara bättre skulle jag tro. (:

Kärlek

….stickar vantar och njuter av hösten, men tydligen så skall det vara superfint väder hela nästa vecka?
Jag gör nog rätt i att lämna in min dator på lagning (den har varit trasig sedan det att jag fick den för snart ett år sedan) och stjäl sambons dator tills dess att min är tillbaka en stund och fotograferar, stickar och njuter.
Imorgon så skall det bakas bröd och lagas mat och bara vara.

Hösten är bäst när det gäller matlagning, man kan ju äta massor med fantastiska rotsaker.

Jag är mest trött och har varit det hela veckan, men i torsdags så började i alla fall höstens första studiecirkel för min del, jag har en cirkel i stickning/virkning/krokning.
Jag tog med några av mina fina slöjdböcker så nu blir det glipor i bokhyllan, det gillas inte.

Idag ska nog ägnas åt frivoliteter, jag kan ägna timmar åt att bara kolla på skyttlarna, jag blir så glad av färgerna på dem.