För ganska exakt ett år sedan började jag och tre till, under HBT-Festivalens flagg, vår lilla turné med det vi kallade ”queert stick- och virkkafé”. (Här finns lite mer att läsa om vad vi gjorde var och hur det gick)

Det var kul. Ibland kände jag att det var många öppna dörrar vi försökte tälja oss igenom, men oftast blev diskussionerna intressanta och giltiga för de flesta som var där. När jag nu blir frågad om ”det queera hantverket” vet jag inte riktigt vad jag ska svara, det finns så många trådar att börja på och precis som så mycket annat är den queera konsten precis överallt, växande, spridd, tydligare. Såklart beroende på vem som tittar, och hur noga vi tittar. Något som nu i dagarna, när nästa äventyr står för dörren, snurrar bakom pannbenet är alltså vinklingar på ”den queera blicken”.

Ofta, kanske särskilt inom feministiska kulturdiskussioner, pratas det om att det är personen bakom verket som, så att säga, räknas, att det handlar om vilket perspektiv producenten/konstnären har och att det är avgörande för verkets betydelse, roll, framtoning. En lite snäv stig från den utgångspunkten; att handlingen i romanen/det virkades snitt/låtens arr etc får en underordnard roll: för det är den som skrivit/virkat/tonsatt som är i fokus – att alla som tar del av verket förväntas ta med i beräkningen vem som ligger bakom det. Men det är ju knappast så att alla romaner skrivna/grytlappar virkade/trädgårdstomtar gutna av heteros är hetero-romaner/lappar/tomtar, på samma sätt som romaner/grytlappar/tomatar skapade av flator inte alltid är flat-verk, eller är det just det de är? Mer eller mindre? Är blicken så viktig, eller vad spelar den för roll, egentligen? 

Vidare behöver du ju då veta vem som ligger bakom verket för att kunna avgöra var på queerskalan det ligger, och med tanke på gatukonstens och det offentliga men ack så anomnyma hantverkandet och den ofta tydliga kopplingen till normbrytande perspektiv blir det en spännande linje att nästla sig kring.

För egen del tänker jag på konsten dels som självständig och i sig själv det den är men, precis som i arv vs. miljö-diskussionen, är jag vansinnigt övertygad om att det du som producent har med dig spelar en betydande roll. Jag menar bara såhär i vårtider verkar alla bilder jag stöter på röra sig från tussilagogult till vårhimmelsblå via krokuslila och rosérosa – ett tydligt tecken på att vi påverkas av det vi ser och rör oss i. Är du uppvuxen i Warszawas innerstad istället för på Västergötlands slätter är kanske vårfärgerna några helt andra, och är du uppvuxen med att aldrig få se det du känner gestaltat på film eller i musik så spelar det roll för vad du gör av din konst och tillvaro, tänker jag mig. Blicken igen, det du tittar med spelar roll, och om du definierar dig som till exempel queerperson så stöter du antagligen i kanter som ickequeera personer inte ens ser. Det påverkar säkert, medvetet eller ej, vad du skriver, hur du virkar, vad du vill säga och hur du vill uttrycka dig.

Ok, det här blev hattigt, snabbt, spritt och lite avhugget. Det finns så många som säger det mer och bättre. Tipsa på.

Helg med stugliv. Vin, ved och västanvind i smålandsskog. Oundvikligt blev där att kika efter vårtecken, och förutom den lite nyvaket sprittande inspirationen sågs två tussilagos, smältande drivor, en snödroppe vid husväggen. Det hördes fågelkvitter, som med god hjälp av fågelböckernas utförliga ljudbeskrivningar identifierades som nyanlända från sydligare trakter. Jag har en röd utflyktsmugg som jag längtar lite efter. Kaffe, flädersaft och bubbelvin – den passar till allt.

Det är mycket som kan skrivas av som lite småpatetiskt, det utrymmet ger skog, helg och ledighet, att perspektiven tillåts kapas en smula. Det tilltalar mig. Som att innerligheten får lov att ta sin rättmätiga plats först när det vardagliga suset lämnas hemma, eller när hemma tillåts vara varsomhelst. Helgen blev till att också leta efter inspirationen, låta diverse ord och böcker snirkla förbi och betyda lite vad de vill och kan. Det kan handla om att ta sig tiden att läsa inte enbart det nödvändiga eller potentiellt bästa utan också se vad de kanske tvivelaktiga texterna har att ge. En hel del för det mesta, såklart. Och jo, det är ett vårtecken så gott som något, att inspiration finns lite varsomhelst, eller i alla fall på lite fler ställen än under vintern/staden. Som om både tiden och perspektiven blir något annat i skog under helgflagg. Gott så.

Nåt som gör mej glad är när asfalten tittar fram på våren. Imorse när jag var ute med hundarna så tänkte jag att nu är det ju dax på riktigt att cykla till jobbet! Trodde jag ja… när jag kollade på cykelstället så hittade jag inte min cykel.. Men jag hittade mitt vajerlås – avklippt!

Nu måste jag köpa en cykel (eller låna min sambos) innan jag kan cykla till jobbet. BLÄÄÄ

Förra året gjorde jag en påskhare. Tog lite av det jag hade hemma för tillfället. En gammal kruka, presentsnören, tyg, garn, läppstift till kinderna och ståltråd som stomme i öronen.

Oj vilken härlig dag! Jag är ute hos mina föräldrar som bor utanför stan mitt inne i skogen. Jag har plockat på mej lite björkris och har börjat binda en krans som jag ska sätta upp på dörren där hemma. Vi har grillat korv och tittat på snön som smälter. Nu har mamma gjort fika, så nu ska jag gå ut igen.

Tänk vad fort tiden kan gå ibland. Den här veckan har svischat fram. Jag som tyckte att jag hade gott om tid att filosofera offentligt när jag skulle gästblogga en hel vecka. Dagarna har bara susat förbi. Klockan ringer, frukost, iväg till praktiken, sy så att nålen glöder (nåja, om man räknar fokusering och inte hastighet så.), hem igen, leka, natta och så dags för pyssel och javisstja, bloggandet. Var dag olika, men ändå så lika. Tror bestämt det är likheten som get dem namnet, vardagar…

Men så går det när nornorna spinner. Medan sländan snurrar går tiden. Det gäller att fånga dagen. Eller som ett annat uttryck jag stötte på via en blogg med det namnet för inte så länge sedan, Crea Diem. Det gäller att skapa dagen. Skapardagen kan det också översättas. Jag tror att jag ska ha en sådan snart. En dag som jag helt tillägnar mitt skapande. Sortera upp mina inspirationspärmar, nysta upp härvorna av garn, och rensar bland stuvbitarna. Inventera lite bland verktygen och se till att de är i ordning.  Kanske något att göra under dymmelonsdagen, se till att allt är i ordning innan färden till Blåkulla.

Ha nu alla en riktigt glad påsk.

Det här är vad jag virkade under Earh Hour,

två nyckelringar/minilyckobollar, och ett etui får våtservetter.

Ska ha fler egna jordtimmar.

(Och vill du fortsätta läsa om vad som händer i mitt liv, gå in på Rouvas hörna, eller min hantverksblogg; )

Ikväll är det Earth Hour. Mellan 20.30 och 21.30 så stänger man av all onödig el och sparar energi globalt. Inga apparater på standby, inga onödiga lampor tända.

Själv tänkte jag tända ett par ljus och ta det lugnt med en virkning i soffan. Fira världen med en tyst och harmonisk timme. Earth Hour är lite som en födelsedag! Vi firar jorden under en timme, manifesterar dess blotta existens. Och tänker igenom vad som skett det senaste året med dess hälsa och liv. Så kan man faktiskt se det. Äta en liten tårtbit i stearinsljusens sken och kura skymning i moder jords ära.

Eller så kan man se krasst på det. VI måste spara energi, vi håller på att totalt förstöra vår egna planet i vår jakt på värdefulla material och ett lyxigare liv. Men då kommer frågan, vad är lyx? Är det snabba bilar som spyr ut avgaser, bolmande industrier, diamanter och dignande kristallkronor i varje rum? Eller är det en lugn tyst timme. Då när mobilen är avstängd , tangenterna är stilla, luften är frisk och klar, och man låter händerna syssla med det man gillar bäst. . Min val vad det gäller lyx är enkelt. En stund egentid, gärna med något för händerna. Meditativ slöjd.

Idag gjorde jag och Busan konstverk! Vi byggde höga konstfulla torn, hennes mer fantasifulla än mina. Materialet är inte det viktiga, det viktiga är att vi gjorde det ihop, vi pratade konst och skapade ihop. Hon är tre år, och för henne är fullt naturligt med såväl konstfulla statyer och tavlor. Vi uppmuntrar varandra och jag tror bestämt att hon också kommer att slöjda en dag, eller vad säger jag, hon slöjdar ju för fullt redan nu. På sina villkor.

Tre av mina statyetter. Han tyvärr inte få kort på Busans, då hon i en form av art performans raserade sina…