En gång när jag vara fyra blev jag bjuden på opera – vi skulle se carmen! En ganska stor och fin sak har jag fått höra i efterhand. Jag minns inte vem jag var där med, jag minns inte vad de sjöng, jag minns inget som skedde på scen eller runt omkring. Allt jag minns är att jag med nedböjt huvud och ett leende på läpparna stolt beundrade mina nya fina, blanka, svarta klackiskor med en litenliten röd rosett framtill.

När jag var tio önskade jag för allt i världen att mina fötter skulle växa snabbare. En nära släkting hade nämligen storlek 37 och hennes hem var och är fortfarande fyllt med skor. Enbart klackiskor såklart! Rosa, rutiga, randiga, glittriga, röda, gröna, i trä, i skinn, i tyg, i plast med rosetter, med band, med spännen. Ja det är knappast möjligt att räkna upp alla olika sorters skor som fanns i kartong efter kartong.

Vid varje besök hos min skoälskande släkting grävde jag och mina syskon och kusiner i kartongerna och trampade därefter omkring i än det ena än det andra alldeles förstora skoparet. Vi kunde sällan gå riktigt i dem. Vi gick med böjda ben och krokiga ryggar. Snyggt var det inte, men fantastiskt roligt!

Så en dag. Det var hösttermin och första året på gymnasiet. Jag var 16 och började tänka på annat än skor. Men fötterna hade vuxit ikapp min önskan och storlek 37 var nådd. Klackiskorna satt perfekt på mina fötter Jag kunde spänna åt banden. Jag kunde känna hela skon formas kring min fot och jag kunde lyfta på fötterna utan att skorna släpandes följde med en bit efter. Jag kunde gå! Visserligen var det fortfarande lite stapplande. Men jag kunde gå.

Lyckan var total! – för ett kort ögonblick.

Helt oväntat och med en slags förfäran fylldes mitt inre med insikten om att min önskan inte längre var min.

Klackiskor vad var det?! Ett förtryck och en symbol för begränsad frihet.  Nej, Det kunde jag inte stå för. Obekväma var de och trots att de satt stadigt på fötterna så var de inte alls lika roliga att gå i längre. Kraftigt togs ett avstånd från den klackiskovärld jag så länge längtat efter.  Istället medförde uppvaknandet ett frekvent letande av klackiskornas kontrast. De skulle vara helt utan någon klack, helst alldeles platt. Händelsen var slutet och början. Slutet på leken och början på tankar om konstruktioner, om vad som är på riktigt och vad som är på låtsas.

I sommar, 10 år senare, klär jag mig i lärarinnedräkt från början av 1900-talet. Det är på riktigt och det är på låtsas. Jag snubblar i trappor med lång kjol och klackiskor, skorna släpar efter mig när jag försöker skynda mig tillbaka efter lunchen och jag känner mig liten och utklädd. Jag känner mig begränsad, klumpig och elegant på samma gång.

Det är lek och det är allvar i ett par skor. På riktigt och på låtsas.

Gunnar, 57

Gunnar är en ”helt vanlig kille” med rötter i Finland och erfarenhet av livets goda och onda. Han är gillar fiske, solnedgångar och norrländsk litteratur. Han är fyrbarnsfar, arbetar som konsult och är aktiv kommunpolitiker. Idag svarar han på läsarnas frågor.

Hej Gunnar. Jag ska till Ransäter och dansa och tälta i helgen. Jag har inget eget spritkök. Tror du att jag kan få koka mig lite vatten hos någon tältgranne? Funderar nämligen på om jag ska ta med mig tepåsar eller inte. /Velande och blyg 22-åring

Det tror jag absolut. Folk är i de allra flesta fall hjälpsamma och snälla, speciellt när det handlar om så allvarliga saker som morgonkaffe. Våga fråga, du kanske kan bjuda något i gengäld, en kanelbulle kanske?

Hej Gunnar. Jag köpte för snart ett år sedan skrapkartong för 500kr, men glömde då köpa skrapkniv. Sen dess har jag sökt utan resultat. Snälla hjälp mig, vart kan jag hitta ett sådant verktyg?/Skrapsugen

Ojoj.. Det är verkligen ingen lätt fråga. Det finns verktyg i konsthandeln som utger sig för att vara skrapknivar. Tex små insatsknivar du sätter in i ett sånt där pennskaft du vet. Akta dig för dem, de blir dels slöa direkt, dels är fästet på skaftet värdelöst. Tyvärr. Du kanske kan beställa från internet? Där finns allt.

Tja!  Hur lär man sig skilja mellan kärlek och attraktion? /vackra damer i nöd

Om man verkligen känner efter med hjärtat istället för med hjärnan eller.. eh.. kroppen. Så tror jag man får svaret. Man bör vara beredd på att svaret inte alltid är det man vill ha. Blir man missnöjd, känn efter igen eller också försök träffa personen eller personerna eller föremålet igen för utvärdering.

Gunnar! Det känns som att jag jobbar hela min vakna tid. Jag har ingen ork kvar att skapa när jag kommer hem. Min själ gråter. Vad ska jag göra?/Föredetta

Välkommen in i verkligheten! Nä, skämt åsido, för dig handlar det nog bara om att faktiskt satsa. Klart man är trött efter jobbet, men det kommer du vara nästa dag och nästa. Vill du få något gjort får du se till att göra det. Det är det enda jag kan säga. Har du väl börjat går det nog lättare och lättare. Gör det till en rutin, fast en trevlig.

Gunnar. Jag är en tönt. Inte ens en nörd, utan bara en oförbätterlig mes. Finns hjälp att få?/pucko-88

Nej.

Tack Gunnar! Hoppas ni där ute har fått de svar ni behöver för att klara av er vardag.

• En offentlig skulptur.
• En MAGNIFIK väggmålning. En fresk. Hursomhelst en stor, gärna på en husvägg, en bild som sammanfattar allt. Jag skulle måla på den i tio år, och temat skulle fortfarande vara aktuellt när jag var klar.
• En takmålning i mitt framtida hus.
• En väggmålning i mitt framtida hus, en saga som fortsätter genom rummets fyra väggar.
• Väva vackra tyger
• Brodera något smäktande vackert och jättestort. Typ en vid kjol, en tältduk, en salsbordsduk, ett överkast..
• Brodera något smäktande vackert på en liten näsduk, eller monogram på allt jag äger.
• Måla porträtt av alla jag tycker om.
• Lära mig sticka efter beskrivningar så jag kan göra fina tröjor, strumpor, vantar, mössor..
• Lära mig sy ordentligt.

Listan kan göras lång, och är varken färdigställd eller avverkad. Men nu måste jag gå till jobbet, så allt det där får väl vänta till imorgon.

Det finns många sorters hantverk. Somliga är klibbiga och kräver noggrann hygien (tex fiskslöjd), somliga hantverk kräver känsla och icke-narig hud (garnrelaterad slöjd).

Allt hantverk är avancerat och kräver läromästare, tålamod och SKILL. Jag är ännu novis, men det jag ändå kan vill jag förmedla!

Andra trevliga tips och användningsområden av materialet ”fisk”:

Laxskinnsmössa, brosch av torsköga, rivjärn av gös (hel), vapen av gös (ryggfenor), resekudde av makrill (jäst) och draperi av gäddfilé (minst 30st). Mycket nöje!

Kommit hem från min lilla helg-resa nu och fått igång internet här hos mamma och pappa. Uddevalla gjorde ett väldigt fint intryck på mig. Det fantastiska vädret och den glada stämningen av nyblivna studenter gjorde det ju inte sämre.

Antagningsdagen bestod av information, intervju och en mönsterkonstruktionsuppgift. Utifrån det och provfickan som man sytt kommer 22 studenter att väljas ut. Inget var väll direkt ”svårt” men det är ju också det som gör det så HIMLA svårt. Som tur är kommer antagningsbeskedet i mitten av juni så förhoppningsvis blir inte ovissheten allt för långvarig.

När allt var färdigt på skolan kunde jag och Arvid pusta ut och hämta andan inne i stan.

Kitto spelade på kvällen så det blev inte bara mat och dans utan lite kultur också. På lördagen adrenalindopade vi kroppen på Liseberg i Göteborg innan det bar iväg norrut igen med tåget.

Idag är min sista dag här på kravallslöjd och trots en hel del internet strul (datorn brann faktiskt till och med upp i helgen när jag var borta) så har jag lyckats få iväg något inlägg. Vill ni följa mig vidare så finns jag på www.munkhammar.tk

Tjingeling och ha det gott /Anna

Här kommer 2 korta inlägg från igår som jag inte lyckats publicera för än nu :-)

—-

Nu har jag rest ända fram till Uddevalla. Idag är det dags för provdag med antagningsseminarium och allt vad det heter.
NERVÖS!!!

Men ikväll är det mat och låten ”The Sweetest Ass In the World” med Alex C feat. Y-Ass som gäller!!

——

Provdagen är över & det kändes ändå rätt så bra :-)
Jag har köpt ett par coola brillor som ett minne och har det soft i solen. Tjingelingsen!