Nu ska jag iväg och träna… sedan blir det att vila.  Kanske på denna härliga virkade kudde =)…. Den har jag virkat av 100% bomullsgarn…. Jag älskar färg!

Har varit ute och cyklat i de fina vädret. Den tuffa cykelkorgen har jag stickat och sytt på en gammal cykelkorg. Man kan piffa upp de mesta med lite garn och färg!

Jag kommer åka till Erikshjälpen i Huskvarna på Lördag kl. 14.15. Där kommer det vara auktion (på gamla möbler i caféet). Varje år så byts inredning i Caféet . Nu är de dags igen!
Det är vi på Origo Resurs (där jag jobbar) som hjälper Erikshjälpen med att göra iordning Caféet . Vi målar upp möblerna, byter tyg, gör kuddar med mera…. Det är otroligt kul!

För mig är virkning som att meditera… tankar och annat slutar att gå runt i huvudet. Det blir bara lugnt. Det ska vara enkelt att virka. Inga mönster! Utan jag gör allt på frihand. Annars så blir jag stressad. Klart, mormorsrutor och sexkantiga bitar klarar jag av =)….

Här kommer några smakprov!!!

Virkad sittpuff, stoppningen är av styrolitkulor. Så den är otroligt lätt! Dekorativ och en extra sittplats!

Jag är anställd Webbdesigner o Layoutare på företaget Origo Resurs. Men jag syr också kläder av gamla tyger och målar upp gamla möbler. Som sedan ska säljas på Erikshjälpen i Huskvarna. Alltid kul att visa lite bilder =)….

Några kläder som jag har sytt

Här sitter jag om dagarna på jobbet…..

Bygg en hylla under taket. Min man (Daniel Edorsson) är väldigt duktig på rally. Han är co-driver åt föraren Fredrik Eriksson. Han har samlat på sig en hel del pokaler (runt 50 st). Var ska man ha dem? Om man ska ha ett skåp med alla pokaler tar de för mycket utrymme på golvet…. Började att fundera…. Lösning blev….

Vi byggde en hylla vid taket och sedan la vi en ljusslinga på hyllan. Vilken effekt de blev!

För att tillverka denna hylla behövs:

• Hyllplan
• Vinkeljärn
• Skruv
• Ljusslinga
• Såg
• Borrmaskin/Skruvdragare

Lycka till!

Nu  är det jag (Viktoria Mörn) som sitter vid tangentbordet! Vad ska det handla om denna veckan undrar ni säkert…. Det ska jag nu berätta! Kommer bli endel från min vardag, min familj, jobbet och varifrån jag hämtar min inspiration! Jag älskar att komma på nya idéer och jag älskar färg! I detta inlägget vill jag visa vad jag håller på med…. Och varifrån namnet torian kommer ifrån….

För ungefär 5 år sedan så var livet väldigt tufft för mig… Jag blev sjukskriven och doktorn sa att jag bara skulle göra något kul…. Vad är kul??? sa jag då. Men jag åkte till en garnbutik och köpte lite garn… Det första jag gjorde var att virka en enkel halsduk… Sedan har de bara öst på! Klart jag har ju utbildningar bakom mig som är inom design och formgivning. Har gått Capellagården Textil, sedan har jag tagit magisterexamen i webbdesign o layout.

Ni undrar säkert varför jag skriver under pseudonymet torian…  Det  var så att när jag var liten så kunde jag inte säga Viktoria, så jag sa att jag hette torian. Sedan har det levt kvar hemma. När jag för första gången stod på en designmarknad. Var det självklart att ta det namnet! Torian är fortfarande en hobbyverksamhet. Men man vet aldrig i framtiden….

Så här ser min lilla arbetsplats ut i vårat vardagsrum…

Dessa virknålar kan jag inte vara utan…..

Färgglada garner är ett måste nu i vårt hem! I like them!

Nya projekt är på G. Dessa galgar är på väg till Göteborg till en butik som heter Butik Kubik. Gå gärna in på deras hemsida som är www.butikkubik.se.  Härliga retro produkter finns där att köpa! Den 28 mars har de kalas i butiken. Så om du bor i Göteborg, spring förbi där, vetja!

Jag tittar på många gamla vävnader. Det är en av mina största inspirationskällor. Framförallt så letar jag efter ”fel”, solvfel och inslagsfel. Detta felletande handlar inte om att ”göra ner” väverskorna som en gång har vävt dom utan att hitta ny sätt att väva idag. Solvfel får sällan finnas kvar idag när man väver, istället så solvar man om, man vill inte ha ett fel som går igenom hela vägen, sån är jag också, jag solvar om. Därför är det ett bra sätt att titta på gamla vävar där ”felen” finns.

Eftersom jag bor i Jämtland så kryllar det av bunden rosengång, det har varit en mycket vanligt vävsätt. Dom flesta rosengångarna har suttit fast på fälltäcken, dom flesta är idag bortsprättade och sparade, medan fällen sedan länge har blivit mull. Det säger lite om hur stolt man har varit över sina rosengångar.

Själv blir jag sugen att väva en rosengång, men med vilken solvning? Inte vanlig Vpunkt i alla fall.

Så snabbt var min vecka på Kravallslöjd slut, följa gärna mitt fortsatta slöjdande på Hannaleker.

Förra veckan deltog jag i Mittnordiska Kulturdagarna, två återkommande dagar som i år hade temat ”Forma framtiden”. En av dom som talade och hade den workshop som jag deltog i var Faythe Levine. Kanske mest känd för att hon har skrivit boken och gjort filmen ”Handmade Nation – The rise of DIY, art, craft and design”, som handlar om Craftivismens utvecklig i USA.

Förutom att det var inspirerande att se och höra om alla duktiga hantverkare som hon berättade om så var det ett citat som jag fastnade för.

Det är så jag känner det, det är en fantastisk känslan att se hur något växer fram ur ens händer. Ibland frågar jag mig om det viktiga är det färdiga resultatet eller om det rent av är vägen dit?! Ibland är det i alla fall så, att när man är klar så känns det som en kärlekshistoria som har tagit slut och man är själv kvar med sitt ömmande hjärta. Det kanske låter konstigt men vissa projekt är som en kärlekshistoria.

Man har blivit några erfarenheter rikare och det tar man med sig in i nya projekt.

På lunchen idag gick jag iväg på min favoritloppis, favorit för att den ligger centralt och för att dom brukar vara löjligt billiga på textilredskap. Nu idag så ”hittar” jag en röd låda halvt gömd bakom några tapetrullar, det visar sig vara en vävstol. En vävram för ynka 60 kronor. Jag har aldrig vävt i vävram tidigare eller haft tanken att köpa en, men den där röda lådan bara skrek på mig. Så jag tog helt enkelt ”Karin” med mig hem och hoppas att jag kan luska ut hur den fungerar, trots att instruktionsboken är på tyska och min tyska är ganska bristfällig.

I min stora vävstol växer det fram en gluggväv från Vemdalen. Det är så härliga färger så man blir glad att väva den. Det är otroligt att tro att den som hittade originalet hittade den under en bunt med trasmattor, tur att hon gillar att leta.