Nu är det då dags för min bloggvecka.

Det kommer att bli en vecka med craftivism, återbruk och mycket vävning.

I helgen har jag varit på Mittnordiska kulturdagarna och fått hur mycket inspiration som helst, nu är det bara att bearbeta alla ny intryck.

Ett bra sätt för mig att tänka och komma på nya saker är att sitta i vävstolen, i alla fall när det inte är allt för avancerad vävning. Det är många tankar som hinner bearbetas då.

Jag återkommer med en rapport från vävstolen senare. Nu är det dags för fortsättningen av ”Vävarnas barn” och en gluggväv från Vemdalen.

Helt galet vad denna vecka gick fort!

När jag fick erbjudandet om att blogga här på Kravallslöjd var jag arbetslös och  virkade mest jämt. Nu några veckor senare har jag blivit med heltidsjobb så virkandet får stå tillbaka något. Eftersom jag slutar åtta om kvällarna så har inläggen kommit ganska sent på kvällarna och sedan blev det söndag, helt plötsligt…

Det är svårt att begränsa sig och inse att att resten av världen inte tar paus bara för att jag VILL VIRKA!!! Men det hade ju onekligen varit praktiskt om så var fallet. Istället har jag fått begränsa beställningsjobben till ett minimum för tillfället. Dock kryper inspirationen fram ur oväntade gömmor och bjuder på denna veckas ”fikapausprojekt”. En liten hyllning till de fem musikaliska pojkarna med lugg..

Yellow Submarine – tofflor :)

Jag har tur som har en så förstående sambo!

Fördelen med att ha en massa garnrester i alla upptänkliga färger är att jag i princip aldrig går bet när jag behöver till något projekt. Nackdelen är att den digra samlingen har en förmåga att svälla ut i oanade proportioner och uppta plats i vardagsrum, klädkammare, sovrum och garderober. Ibland fullkomligt exploderar den över ett golv eller soffan i ett ofta relativt fruktlöst sorteringsförsök.

Dessutom så verkar det som att små färständar slinker iväg överallt, fastnar i strumpor, mattor och dammsugaren. Det är som att hur många jag än plockar och slänger så rymmer de ändå. En gång hittade jag en röd en så långt ut som i trapphuset…

Sedan har vi själva virkandet i sig. Jobbar man som jag gör så får man liksom ta alla tillfällen som bjuds för att lägga några maskor. Jag har en liten påse i väskan med nål och garn som jag kan slita fram varje chans jag får. Väl hemma landar jag i soffdivanen och stackars sambon får höra, alltför ofta: ”Schhh, jag räknar!”

Jag tog i alla fall och sprättade bort det för stora ögat på tisdagsmonstet och satte dit ett nytt. Det blev mycket bättre :) Eller vad tycker ni?

Kanske inte mitt bästa monsterjobb men å andra sidan så tog det inte ens två timmar :)

Bu skall jag sätta tänderna i en smurflik, blå filur som skall kunna räcka ut tungan(!) Det är inga små utmaningar de hittar på de små konstnärerna. Men jag är inte den som är den och jag har en plan..

Nu letar jag fram mitt smurfigaste garn och kryper upp i divanen så, till i morgon, over and out!

Det där men att kombinera hobbyhantverk och livet har visat sig vara en svår nöt att knäcka. Vissa dagar finns det helt enkelt inte tid mellan jobb, hund, kärleken och vardagen för att plocka upp virknålen hur mycket idéer jag än må ha. Detta i kombination med en obotlig tidsoptimism gör att sömn bortprioriteras alltför ofta till förmån för att få sitta och förlora mig i att skapa ett nytt monstermönster. Ni vet: ”Bara ett varv till”, ”Jag skall bara göra klart det här benet” och ”Äh, nu är det inte så mycket kvar..”. Plötsligt så ringer väckarklockan och det är torsdag….

I helgen som gick fick jag lite nya inspirationsbilder av syskonbarnen. Det är alltid lika roligt att vrida, vända och fundera. Jag plockade ut en som jag svängde ihop lite kvickt nu efter jobbet men jag borde väl veta vid det här laget att det inte finns något ”lite kvickt” när det kommer till monstervirkning. Proportionerna är läskigt viktiga för att karaktärerna skall träda fram ordentligt och denna gången blev det inte riktigt bra. Så i morgon blir det gör om, gör rätt, så ögat hamnar där det ska!

Nu blev ju bilderna lite taskiga också, men ändå…

Så det blir på’n igen i morgon! Nu skall jag försöka få mig lite välförtjänt sömn..

Jag heter Emma och är något av en ofrivillig hantverkare i mån av tid som tydligen pysslar med konst. Ingen, allra minst jag själv, hade kunnat ana att jag skulle platsa här och framförallt inte med något som skulle handla om något som har något med textil att göra. När jag var yngre så spelade jag i orkester och var inbiten scout. Jag kunde marschera i led och spela valthorn samtidigt och jag kunde göra upp eld med bara en tändsticka, gräva bivack och annat praktiskt. Mindre praktiskt var dessa intressen när jag satt hemma framför TVn, för något måste man ju pyssla med även då.

Jag ville lära mig virka, det var en tjej i min klass på gymnasiet som virkat sig en mössa och jag var så avundsjuk, den var ju skitcool! Jag som knappt aldrig hade haft syslöjd och inte hade en aning om vad som var fram och bak på en virknål gav mig den på att lära mig själv. Som tur var så hade vi min franska moster på besök och hon satte sig ner med mig och lärde mig ”ordentligt”. Hon menade att om jag inte kunde virka så var det minsann dags och det var då sannerligen som alla flickor borde kunna inte minst i min ålder. Så fick jag tillslut min hemvirkade mössa och den var om möjligt ännu coolare än den min klasskompis hade. Det hade kunnat sluta där, men nej…

Många år och mössor senare var jag arbetslös, bodde hemma hos mamma och var i desperat behov av inspiration. Jag grävde djupt i mammas restgarnssäck och resultatet blev en  jättefilt av mormorsrutor som inte lämpar sig för migrändagar. Det hade kunnat sluta även där för jag trodde att jag nu hade uttömt allt vad virkningen hade att erbjuda den hugade, jag hade fel, igen…

Mina konstnärliga syskonbarn hade nämligen dekorerat väggarna därhemma med diverse alster som föreställde allt från huvudfotingar till laserrobotar och snart var jag igång igen. Snabbt scannade jag nätet efter hur man virkar runda saker, platta saker, bulliga saker, vågiga saker och kantiga saker.

Josefines fina lilla streckgubbe var den första i raden av monster som tagit klivet ut från teckningen i ny kramvänlig version.

Nu har många monster hittat nya hem hos sina ursprungliga skapare och moster Emma har visst gått och blivit riktigt inbiten textilhantverkare. Jag har alltid ett projekt på gång och alltid plats för ett monster till ;)

Det slutar inte här, detta blir en monsterbloggsvecka, i mån av tid, högst frivilligt….

Denna helg har innehållit lite av varje, både Stockholmsnatt och Stockholmsdag. Idag var jag på Waldemarsudde och såg utställningen om Eugéne Jansson. Väldigt vacker faktiskt! Alltid roligt att vara på Waldemarsudde, huset är så vackert och nu när man är husägare själv så ser man världen med nya ögon. Aldrig har dörrkarmar, kakel å trösklar varit så intressant. Men utställningen var självklart också sevärd. I sommar kommer det vara en utställning om Lilli Zickerman på Waldemarsudde, det ser jag verkligen fram emot! Djurgården kommer ju generellt vara fullproppad med hemslöjd och hantverk under årets trevligaste månader. På Liljevalchs ska hemslöjden firas och på Nordiska museet lyfter man fram vävning. På Liljevalchs kommer också det kollektiva konstverket ”Ser du löven för alla träd?” att visas. Där kommer 2000 hantverkade löv att tillsammans bilda en skog av hemslöjd, och ett av dessa löv har jag knåpat ihop. Det blev applikationsteknik i hommage till Sofia Widén. Just idag känns våren och sommaren faktiskt inte så långt bort, en vacker dag i solskenet ger ny energi inför nästa vecka.

Det är ju min sista dag här på Kravallslöjd idag men ni får gärna hänga med mig i fortsättning på min vanliga blogg, aliceateljenochjag.blogspot.com. Där fortsätter livet med textil, både i Dalarna och i Stockholm. Så hoppas vi ses där!

Idag blev det fix hemma i huset istället för på ateljén. Tänkte att jag skulle passa på nu när vi inte kunde väva ändå. Hemma, när jag är i Dalarna, är sedan i höstas en missionskyrka i södra Dalarna. Just nu håller vi på att ställa iordning lite i den stora kyrksalen där det är tänkt att vi ska kunna få utlopp för all kreativitet som inte den lilla lägenheten i Stockholm tillåter.

Vi har delat upp det så att jag har ena läktaren och sambon den andre. Såklart finns en vävstol på min sida (kanske att jag ska ta dit en till också senare…) och lite annat pyssel som jag har samlat på mig under åren. Sambon är mer för hårda material å målande så hans sida av läktaren ser lite annorlunda ut.

Men nu blir det till att lämna det lugna Dalalivet för en helg i Stockholm… Tåget nästa.

Nu har vi hittat en lösning på silverkrisen, skönt… På måndag är vi igång igen med vävningen om inget går snett. Så det äventyret får ni följa på min vanliga blogg istället, Alice, ateljén och jag. Istället för att väva på det stora bårtäcket har vi istället ägnat tiden åt något litet, provvävnader av en populär Alice Lund matta som kallas för Hästtäcket. Men det berättar jag nog mer om en annan dag istället…

Idag har jag också varit på ett litet besök på ett stort företag här i trakten. De äger nämligen en bonad av textilkonstnären Sofia Widén. Jag har under hösten arbetat med ett forskningsprojekt om just Sofia Widén och dessa bonader i applikation från 1950-talet. På ateljén har vi ett arkiv med material från verksamhetens början på 1930-talet fram till idag. I detta arkiv finns också lämningarna från Sofia Widén Textilier, Sofia egen ateljé som hon drev från 1952 fram till hennes död 1961. Efter detta tog Alice Lund över hennes ateljé och därför har vi också mycket bevarat från hennes produktion. Bland annat så har vi skisser, tygprover, fotografier och ekonomiska böcker. En liten guldgruva alltså för någon med ett forskarhjärta… Under hösten gjorde jag en inventering av arkivmaterialet kring Sofia Widéns produktion av dessa bonader som är textila utsmyckningar i applikationsteknik. Sedan har jag utifrån det försökt hitta var bonaderna finns idag och hälsa på dem för att se hur de mår. Så idag var ett sådant besök. Alltid väldigt roligt att få se textilkonst i verkligheten, en bild gör aldrig samma intryck. Jag hoppas få mer tid framöver till forskning, det är en spännande kombination att både få arbeta praktiskt med textil och att få fördjupa sig i forskningen och historien. Det finns mycket inspiration och kunskap att hämta där med.

Allt för idag! Imorn blir det arbete sen hemresa till Stockholm…

Så idag var det planerat en heldag med vävning. Men ibland så är det de små sakerna som kommer i vägen. Dagens irritation; brist på silvertråd. I bårtäcket ska det på sina ställen glimra av silver, både i vissa inslag och i symbolerna. Vår leverantör som vi i vanliga fall använder har haft svårt att leverera vilket gör att vi nu måste vänta… Så det blev inte så stora framsteg i vävstolen, 35 cm gjorda i alla fall.

Det här med material är lite knepigt ibland faktiskt. Handvävning är en konstform som kräver mycket tid, vacker formgivning, stora vävkunskaper och bra material. Det går liksom inte att dra in på något av det, då blir de andra delarna helt onödiga. Det finns ingen mening med att lägga flera hundra timmar på att göra ett bårtäcke om silvret faller sönder eller blir missfärgat efter några år.

När vi gör andra arbeten på ateljén, som exempelvis Helena Hernmarcks fantastiska bildvävnader, så använder vi ofta garner från Wålstedts textilverkstad i Dala-Floda. Här finns inte utrymme nog att beskriva familjen Wålstedts gärning för den svenska ullen, det får ni läsa om själv (det finns en liten bok om Wålstedts). Men jag kan i alla fall säga att det har löljigt vackra garner. Ofta när vi gör en stor bildvävnad så specialfärgar de garner till vävnaden. Är man intresserad av både ullgarner och oljiga maskiner så är ett besök dit en stor hit!

Allt för idag! Ikväll kommer jag drömma om hav av silvertråd…

Så var det måndag och en ny vecka. Mina veckor brukar se ganska olika ut. Jag delar min tid mellan Stockholm och Dalarna och ibland lite andra ställen med. Men idag blev det en färd till Borlänge och Alice Lund Textilier, en handvävningsateljé anno 1939 som numera drivs av mig – med stor hjälp av Ebba, väverska på ateljén. (Mer om ateljén på www.alicelund.se). Idag var det nämligen dags att börja väva på ett bårtäcke till en kyrka i Dalarna. Jag brukar vanligtvis inte väva på arbetet men denna gång har jag gjort ett litet undantag. Härligt att känna sig om en praktikant på sitt egen arbetsplats och att få umgås dagen lång med garner och vävstol…

Idag hade vi också ett lite udda besök från några dataspelsutvecklare. De håller på att utveckla ett spel som tar mycket inspiration från vävning och hantverk. Så de kom förbi för att få en lite bättre inblick i textilens värld och hur en vävnad ser ut på nära håll. Det var verkligen ett spännande möte mellan två världar. Bland annat var de intresserade av bildvävnad så då blev det att dra fram massa prover och vävnader för att visa på handvävningens många möjligheter. Roligt att få använda sin kunskap på nya sätt!

Så det var min måndag, får se vad resten av veckan har att erbjuda! Än så länge är det inbokat vävning, vävning och åter vävning. Men lite annat ska jag nog kunna klämma in också. Vill man veta mer redan nu om vad jag brukar hålla på med så kan man gå in på min vanliga blogg aliceateljenochjag.blogspot.com.