Välkomna in i ateljén. Här ser ni materialhyllan längst hela väggen som rymmer tyger, papper, kritor, mönster, inspirationsböcker, garner, ja allt som behövs för att skapa. Framför hyllan finns en liten fåtölj som passar utmärkt för eftertanke, en kopp te eller handarbete. Den fungerar även att luta yogamattan mot. På staffliet har jag kvar akryltavlan jag målade till projektet #24hkonst som jag deltog i tillsammans med tre andra konstnärer. Sybordet rymmer tre maskiner med anrika åldrar.

 Jag gillar äldre maskiner med ordentlig mekanik som jag kan reparera själv (om det behövs). Jag syr med två olika Husqvarna i olika årgångare, den ena lite mer modern för mönstersömmar. Overlocken är en Toyota som en vän till mig inhandlade för en spottstyver på loppis. Den kom i ett paket från Örebro utan knivar och med hemmabyggd trådhållare. Jag lämnade in den och fick nya knivar och nu går den som smort.

 Den rosa stolen blev min för en tjuga och den påminner massor om min ljusblå stol jag hade som barn. Men den satt jag sönder för något år sen. Hyllorna bakom skrivbordet har min mammas man fyndat i lägenhetsutrensningar, det är jag väldigt glad för. När jag får en större ateljé tänker jag att jag behöver överskåp också.

Ovanför fönstret har jag min ”skyddsuperhjälte”, en modernare form av skyddsängel kan vi säga. Det är Rebecka som gjorde den under vår textilutbildning på Dalkarlså folkhögskola och jag blev den lyckliga som fick med den hem.
Eftersom ateljén är rätt liten får strykbordet även agera ritbord och det funkar.

Så, nu har vi gått varvet runt. Utanför dörren i hallen har vi i kollektivet ställt upp våra alster. Lite som en butik och nån gång ibland slinker det in en kund som får med sig något närproducerat hem. Inte dumt inte. Men visst är det dags att klä hallen i vårskrud? Det kanske får bli helgens projekt?

Snart dags att ta en härlig långpromenad till

 Där har jag min ateljé.

Så idag var det planerat en heldag med vävning. Men ibland så är det de små sakerna som kommer i vägen. Dagens irritation; brist på silvertråd. I bårtäcket ska det på sina ställen glimra av silver, både i vissa inslag och i symbolerna. Vår leverantör som vi i vanliga fall använder har haft svårt att leverera vilket gör att vi nu måste vänta… Så det blev inte så stora framsteg i vävstolen, 35 cm gjorda i alla fall.

Det här med material är lite knepigt ibland faktiskt. Handvävning är en konstform som kräver mycket tid, vacker formgivning, stora vävkunskaper och bra material. Det går liksom inte att dra in på något av det, då blir de andra delarna helt onödiga. Det finns ingen mening med att lägga flera hundra timmar på att göra ett bårtäcke om silvret faller sönder eller blir missfärgat efter några år.

När vi gör andra arbeten på ateljén, som exempelvis Helena Hernmarcks fantastiska bildvävnader, så använder vi ofta garner från Wålstedts textilverkstad i Dala-Floda. Här finns inte utrymme nog att beskriva familjen Wålstedts gärning för den svenska ullen, det får ni läsa om själv (det finns en liten bok om Wålstedts). Men jag kan i alla fall säga att det har löljigt vackra garner. Ofta när vi gör en stor bildvävnad så specialfärgar de garner till vävnaden. Är man intresserad av både ullgarner och oljiga maskiner så är ett besök dit en stor hit!

Allt för idag! Ikväll kommer jag drömma om hav av silvertråd…

Idag har jag inte varit så inspirerad – man har ju sådana dagar också.

Men för att bli inspirerad igen, tycker jag om att fotografera. Min ateljé ser dock ut som ett enda kaos just nu, och gör det lite titt som tätt – det är som att så fort jag städat och organiserat så kör en virvelvind fram (som väl ändå inte kan vara jag själv? nej, det måste vara hustomten!) och ställer allt i oreda igen. Nåväl, när jag inte kan inspireras av helheten, då ställer jag in kameran på närbild och fotograferar de fina detaljerna.

Fina trådrullar i grönt och blått som står på min fönsterbräda. Just de här trådrullarna köpte jag på New York Fabric Warehouse i Chinatown, New York. Det är en speciell tygaffär, som har en väldigt speciell doft och man kan hitta helt fantastiska tyger i alla deras travar av tyger.

Från min gröna sektion, överst ett fantastiskt brokadtyg min mor köpte i Rom, sedan ett vackert sjuttiotalstyg från Kupan i Umeå, det lilla som sticker ut under hittade jag på Hells Kitchen Flea Market i New York, det olivgröna under som jag också använt till min kjol från igår (som jag har på mig idag också, hihi) hittade jag på Myrorna i Umeå, det småblommiga grönturkosa är från Göteborg, och har blivit till många fina saker, se här,  här, här och här. Tygerna under det har jag använt till en regnkappa till en av mina favoritkunder: hunden Sabah! Se här. Oj, det finns många historier till alla mina tyger… Orkar ni läsa? ;)

En laddning med tyger i beiga toner. Det småblommiga har jag använt till en kjol, och till små broscher också, se här. Det gulblommiga som skymtar till vänster har det blivit många alster av, favoriterna har ni här och här. På Etsy har jag även ett fint brosch i det här tyget, se här.

Favoritkombinationen bland de röda tygerna är helt klart det grova ljust röda tyget överst (också det från NY Fabric Warehouse) tillsammans med det mörkröda och rosa blomtyget, ett fynd från Göteborg. Här har du exempel på det. Men det gör sig ju också väldigt snyggt alldeles på egen hand, som här.

Hår prydnader med elastisk snodd, samt broscher där i bakgrunden som finns uppe på Etsy, men som jag inte haft tid att lägga upp på min egen hemsida än!

En av mina favoritkombinationer är den här klänningen tillsammans med aftonväskan i det härliga Pompejatyget, som de flesta av er säkert känner till! Klänningen bar jag då vi intervjuades för VK då mitt ateljékollektiv på Pilgatan höll julmarknad, ta en kik här.

Hoppas några av de här detaljerna kan ge er lite inspiration! Att skriva det här inlägget och minnas alla fina saker jag gjort, gav iallafall mig en kick att fortsätta. Snart kanske ateljén ser så här prydlig ut igen!

Vi ses snart igen! :)