Som handvävare har jag en förmåga att få ett passionerat förhållande till olika tekniker. Att göra djupdykningar i en tekniks möjligheter och utmaningar är bland det bästa jag vet. Just nu bultar mitt hjärta extra starkt för finnväven, en teknik med uråldriga anor. I Norden är de äldsta bevarade finnvävarna från tidig medeltid och tekniken har fortlevt som folkkonst framförallt i Bohuslän och Jämtland-Härjedalen. Finnväv var en populär teknik till bland annat offentlig textil så sent som på 1970-talet, men därefter har den tyvärr blivit alltmer osynlig.

Finnväv är en tekniskt avancerad vävteknik. Tekniken innebär att man samtidigt och parallellt väver i två lager, genom att låta lagren byta plats uppstår mönsterbilden, detta sker genom att mönstret plockas för hand i väven. Äldre finnvävar är ofta rikt dekorerade med mönsterbilder hämtade från tex importerade sidentyger – ett överdåd av symboler hämtade från olika kulturer som beskriver hur dialogen mellan kontinenter alltid funnits inom slöjden och konsthantverket.

I mars 2008 tog hemslöjdskonsulent Susanne Harrysson initiativ till en grupp som skulle arbeta med att väcka nytt intresse för finnväven i Västra Götaland och jag fick frågan om att delta. Detta blev början på passionen. Gruppens arbete med finnväv ledde fram till en utställning som först visades på Bohusläns Museum i Uddevalla och som därefter turnerat runt på bl.a Textil muséet i Borås och Åmåls Konsthall.

Inför arbetet med utställningen bestämde jag mig för att arbeta med tapeter som utgångspunkt. En tapetvåd är idag ca 50 cm bred och täcker utrymmet från golv till tak, historiskt har vi klätt väggar i slott och palats med ”textila tapeter” och min tanke var att väva ett antal tapetvåder som kan ingå i ett rums utsmyckning. Jag vävde två tapetvåder, helt i handfärgat ullgarn, täckta med ett upprepat stjärnmönster. Det är teknikens möjlighet att arbeta i två separata färglager som fullständigt tagit tag i mig.

mina två tapeter på utställning

Efter arbetet med tapeterna blev det åter en matta (i finnväv) på uppdrag av Slöjd i Väst. Mattan är inspirerad av en äldre matta som finns på Bohuslänsmuseum och finns som gör-det-själv mönster på www.textilhemslojd.se

de gamla mattorna på museét

min sängmatta inspirerad av de gamla

Nu är det åter tapeter i vävstolen. Den 15 februari 2014 har jag vernissage på en separatutställning på Nääs Konsthantverk vid Nääs Slott. Det är fantastiskt roligt att sitta i vävstolen och se mönsterformerna växa fram men oj vad långsamt det går…………………

Just nu inspireras jag mycket av en husfasad jag såg i Barcelona.

Jag tittar på många gamla vävnader. Det är en av mina största inspirationskällor. Framförallt så letar jag efter ”fel”, solvfel och inslagsfel. Detta felletande handlar inte om att ”göra ner” väverskorna som en gång har vävt dom utan att hitta ny sätt att väva idag. Solvfel får sällan finnas kvar idag när man väver, istället så solvar man om, man vill inte ha ett fel som går igenom hela vägen, sån är jag också, jag solvar om. Därför är det ett bra sätt att titta på gamla vävar där ”felen” finns.

Eftersom jag bor i Jämtland så kryllar det av bunden rosengång, det har varit en mycket vanligt vävsätt. Dom flesta rosengångarna har suttit fast på fälltäcken, dom flesta är idag bortsprättade och sparade, medan fällen sedan länge har blivit mull. Det säger lite om hur stolt man har varit över sina rosengångar.

Själv blir jag sugen att väva en rosengång, men med vilken solvning? Inte vanlig Vpunkt i alla fall.

Så snabbt var min vecka på Kravallslöjd slut, följa gärna mitt fortsatta slöjdande på Hannaleker.

På lunchen idag gick jag iväg på min favoritloppis, favorit för att den ligger centralt och för att dom brukar vara löjligt billiga på textilredskap. Nu idag så ”hittar” jag en röd låda halvt gömd bakom några tapetrullar, det visar sig vara en vävstol. En vävram för ynka 60 kronor. Jag har aldrig vävt i vävram tidigare eller haft tanken att köpa en, men den där röda lådan bara skrek på mig. Så jag tog helt enkelt ”Karin” med mig hem och hoppas att jag kan luska ut hur den fungerar, trots att instruktionsboken är på tyska och min tyska är ganska bristfällig.

I min stora vävstol växer det fram en gluggväv från Vemdalen. Det är så härliga färger så man blir glad att väva den. Det är otroligt att tro att den som hittade originalet hittade den under en bunt med trasmattor, tur att hon gillar att leta.

Nu har vi hittat en lösning på silverkrisen, skönt… På måndag är vi igång igen med vävningen om inget går snett. Så det äventyret får ni följa på min vanliga blogg istället, Alice, ateljén och jag. Istället för att väva på det stora bårtäcket har vi istället ägnat tiden åt något litet, provvävnader av en populär Alice Lund matta som kallas för Hästtäcket. Men det berättar jag nog mer om en annan dag istället…

Idag har jag också varit på ett litet besök på ett stort företag här i trakten. De äger nämligen en bonad av textilkonstnären Sofia Widén. Jag har under hösten arbetat med ett forskningsprojekt om just Sofia Widén och dessa bonader i applikation från 1950-talet. På ateljén har vi ett arkiv med material från verksamhetens början på 1930-talet fram till idag. I detta arkiv finns också lämningarna från Sofia Widén Textilier, Sofia egen ateljé som hon drev från 1952 fram till hennes död 1961. Efter detta tog Alice Lund över hennes ateljé och därför har vi också mycket bevarat från hennes produktion. Bland annat så har vi skisser, tygprover, fotografier och ekonomiska böcker. En liten guldgruva alltså för någon med ett forskarhjärta… Under hösten gjorde jag en inventering av arkivmaterialet kring Sofia Widéns produktion av dessa bonader som är textila utsmyckningar i applikationsteknik. Sedan har jag utifrån det försökt hitta var bonaderna finns idag och hälsa på dem för att se hur de mår. Så idag var ett sådant besök. Alltid väldigt roligt att få se textilkonst i verkligheten, en bild gör aldrig samma intryck. Jag hoppas få mer tid framöver till forskning, det är en spännande kombination att både få arbeta praktiskt med textil och att få fördjupa sig i forskningen och historien. Det finns mycket inspiration och kunskap att hämta där med.

Allt för idag! Imorn blir det arbete sen hemresa till Stockholm…

Så idag var det planerat en heldag med vävning. Men ibland så är det de små sakerna som kommer i vägen. Dagens irritation; brist på silvertråd. I bårtäcket ska det på sina ställen glimra av silver, både i vissa inslag och i symbolerna. Vår leverantör som vi i vanliga fall använder har haft svårt att leverera vilket gör att vi nu måste vänta… Så det blev inte så stora framsteg i vävstolen, 35 cm gjorda i alla fall.

Det här med material är lite knepigt ibland faktiskt. Handvävning är en konstform som kräver mycket tid, vacker formgivning, stora vävkunskaper och bra material. Det går liksom inte att dra in på något av det, då blir de andra delarna helt onödiga. Det finns ingen mening med att lägga flera hundra timmar på att göra ett bårtäcke om silvret faller sönder eller blir missfärgat efter några år.

När vi gör andra arbeten på ateljén, som exempelvis Helena Hernmarcks fantastiska bildvävnader, så använder vi ofta garner från Wålstedts textilverkstad i Dala-Floda. Här finns inte utrymme nog att beskriva familjen Wålstedts gärning för den svenska ullen, det får ni läsa om själv (det finns en liten bok om Wålstedts). Men jag kan i alla fall säga att det har löljigt vackra garner. Ofta när vi gör en stor bildvävnad så specialfärgar de garner till vävnaden. Är man intresserad av både ullgarner och oljiga maskiner så är ett besök dit en stor hit!

Allt för idag! Ikväll kommer jag drömma om hav av silvertråd…

Så var det måndag och en ny vecka. Mina veckor brukar se ganska olika ut. Jag delar min tid mellan Stockholm och Dalarna och ibland lite andra ställen med. Men idag blev det en färd till Borlänge och Alice Lund Textilier, en handvävningsateljé anno 1939 som numera drivs av mig – med stor hjälp av Ebba, väverska på ateljén. (Mer om ateljén på www.alicelund.se). Idag var det nämligen dags att börja väva på ett bårtäcke till en kyrka i Dalarna. Jag brukar vanligtvis inte väva på arbetet men denna gång har jag gjort ett litet undantag. Härligt att känna sig om en praktikant på sitt egen arbetsplats och att få umgås dagen lång med garner och vävstol…

Idag hade vi också ett lite udda besök från några dataspelsutvecklare. De håller på att utveckla ett spel som tar mycket inspiration från vävning och hantverk. Så de kom förbi för att få en lite bättre inblick i textilens värld och hur en vävnad ser ut på nära håll. Det var verkligen ett spännande möte mellan två världar. Bland annat var de intresserade av bildvävnad så då blev det att dra fram massa prover och vävnader för att visa på handvävningens många möjligheter. Roligt att få använda sin kunskap på nya sätt!

Så det var min måndag, får se vad resten av veckan har att erbjuda! Än så länge är det inbokat vävning, vävning och åter vävning. Men lite annat ska jag nog kunna klämma in också. Vill man veta mer redan nu om vad jag brukar hålla på med så kan man gå in på min vanliga blogg aliceateljenochjag.blogspot.com.