Poster taggade ‘hantverk’

Tema tre: Mjuka material!

Written by Phenton Phenton. Posted in Phenton

Jag (Emelie) har alltid tyckt om att sy och petade ihop min första skeva nallebjörn med stoppnål och spillbitar som fyllning när jag var 5-6 år gammal. Sedan rullade det på genom hela grundskolan och gymnasiet. Ofta kan jag titta på ett plagg eller ett tyg och tänka ”vad händer om jag flyttar/klipper/syr om den här delen?”, och så gör jag det. Ungefär hälften av gångerna blir det bra, men alla gångerna har jag lärt mig något nytt till nästa gång. Nedan ses en improviserad enkel klänning som blev bra, till exempel!

IMG_2353

 

Min nuvarande stora passion är stickning. Det har varit en ganska lång förälskelse, visserligen. Tiden det tar att sticka något gör det till en ganska speciell form av handarbete, kan jag tycka. När jag tittar på ett projekt kan jag koppla ihop det med en bok, en film, ett tillfälle, en person, vilket väder det var ute eller andra saker som hände under tiden jag stickade det. Det blir liksom ett minnesarkiv att ha på kroppen.

hejhejberet hej3

Häromsistens stickade jag klart (våren till trots) ett par vantar kallade FeminInos Mittens av Hedvig Handarbetar. Mönstret har ett mycket tjusigt kvinnokampsmärke. Samtidigt som jag stickat på dessa har jag lyssnat på dokumentärer, läst artiklar, pratat med vänner och diskuterat om jämställdhetsfrågor i min grupp på Tjejjouren (där jag är engagerad), vilket så att säga ”fyller vantarna med mening”.

IMG_2894

Jag (Ida) å andra sidan identifierade mig aldrig med att vara en person som pysslade i mjuka material. Egentligen helt osant, eftersom jag som barn producerade gosedjur på löpande band, och till och med hade ett klädmärke (hehe) med en vän på mellanstadiet. Men så fort jag fick välja att bara ha träslöjd på högstadiet, var valet lätt. Sen befäste jag den idén om mig själv, jag kunde inte sy, kunde inte hantera tyg och tråd, var inte bra nog. För tre år sedan började jag på en folkhögskola, på linjen konst, hantverk och design. Där fanns stora lokaler för såväl trähantverk som textilt hantverk. Och det bästa av allt, en himla massa vävstolar.

IMG_0858

Jag vet inte exakt varför vävning träffade mig så rakt i hjärtat, men jag kan ju ha mina teorier. Jag älskar till exempel halsdukar, jag är mycket förtjust i att kombinera garn i olika nyanser, jag tycker om att vävning är en gammal teknik. Ett välsorterat garnförråd är cirka det bästa som finns, som får min mage att fyllas med fjärilar och blodet att pumpa iver.

IMG_0861

Det går att göra en väv väldigt snabbt, eller arbetet går i alla fall snabbt fram, om en har vävstol eller grindväv, själv är jag dock fortfarande ganska långsam och eftertänksam vid själva uppsättningen (och då är den vävstolen jag använder en bordsvävstol, den har alltså inga trampor som ska knytas hit och dit). Det kan också vara ett evighetsprojekt med massor eftertanke som när jag bildväver.

IMG_6128 (Foto: Amanda Raud)

Jag (Emelie) vill också inflika med ett vävprojekt! Något som sedan barndomen ligger mig varmt om hjärtat är Turtles. Här är ett enkelt armband jag vävt baserat på turtlarnas masker.

DSC_0016

Hantverket och pappret

Written by Ida Gerdemark. Posted in Ida Gerdemark

Jag har ett extrajobb som golvläggare. Det är bra nu när mitt företag är så nytt. Golvföretaget dock, grundades för 40 år sedan, just idag av min far och hans kollega! Efter att ha spenderat dagen med att lägga matta i ett badrum, firades årsdagen med familjen. Jag har kommit på att jag, i båda mina yrken, använder kniv, lim, mina händer och ett material som kan bli estetiskt tilltalande när det är bearbetat. I mitt företag har pappret en särskilt stor roll då det utgör det huvudsakliga materialet i mina produkter. Jag har arbetat med papper sedan min dator förstördes i en fordonsbrand. Papper var då ett material som räddade mig lite. Jag började klippa i det och efter den stunden blev pappret min vän! På Instagram @designidagerdemark visar jag olika projekt som formats sedan dess! Imorgon kommer jag att skriva om att ha en studio på landet.

paper_collage

En ny början

Written by Ida Gerdemark. Posted in Ida Gerdemark

Måndag och en ny vecka! En alldeles speciell vecka är det ju, nu när jag har blivit inbjuden till att blogga här! Jag tänkte börja med att presentera mig, så kanske ni som läser vill presentera er i kommentarsfältet sedan? Mötet med andra kreativa kan ju vara så inspirerande och viktigt! Jag heter Ida Gerdemark och driver företaget Design Ida Gerdemark sedan oktober 2013. I juni samma år, tog jag kandidatexamen i Formgivning och gestaltning vid Linköpings Universitet, efter studier på programmet Slöjd, hantverk och formgivning. Jag inser att beslutet att starta eget företag var drömt inom mig sedan tidigare och att det är ett av de bästa besluten jag har tagit. Imorgon kommer jag att berätta varför papper har en särskilt stor roll i mitt företag. Ni som redan nu vill veta mer kan besöka min hemsida idagerdemark.com där jag vanligtvis bloggar.

3_collage_about_3

Kan man slöjda i godis?

Written by Slöjd Deluxe. Posted in Slöjd Deluxe

Ja självklart, skulle jag vilja säga nu när tanken väckts. Men jag återkommer mer om detta lite senare här längre ner.

Som designstudent måste man ibland redovisa sina projekt genom så kallade delgenomgångar, för att samtliga lärare, handledare och medstudenter ska få kunna komma med konstruktiv feedback. Idag har varit en sådan dag och trots att projekten rör alltifrån scenografi via grafisk hållbarhetskommunikation, kartografi och vad som gömmer sig under ytan i våra hav till tillgänglighet i samhället för folk med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så kände jag mig vid dagens slut väldigt inspirerad av de andras arbeten och ser nu många möjligheter till korsbefruktning.

För många hippa designers idag är också slöjden (både det som gjorts/görs och sättet det görs på) en sådan källa till korsbefruktning. Slöjd liksom design ska väl kan också användas för att kommunicera värden om hållbarhet och genus, för att ge några exempel, och för fungera som samhällskritik samt vara till för ren njutnings skull.

Så vad händer då om man korsbefruktar slöjd med något samhällsproblem såsom överkonsumtionen av godis, kan man då säga något effektivt om det genom att t.ex. använda sig av godis som slöjdmaterial för att belysa det? Mycket smågodis är väldigt formfast och kommer i starka (självklart högst artificiella) kulörer och det är lätt att föreställa sig dess dekorativa aspekter om man tar det ur sitt sammanhang för att bygga roliga ljusstakar, skapa vackra smycken eller något helt annat. Generellt sett så uppfattas godis som något festligt, sött och gott om än inte så nyttigt, men vad skulle det väcka för associationer om man använde det som material i en produkt? Skulle det ge mersmak eller avsmak? Personligen tror jag att det handlar om hur produkten formges, vilket uttryck den får.

Sött,syrligt eller kanske rent av salt? Oavsett det och oavsett dessa teoretiskt filosofiska reflektioner, så är iallafall jag sugen på att testa nu!

Ha det sött så ses vi snart!

/Sofie

Ta i trä

Written by Slöjd Deluxe. Posted in Slöjd Deluxe

 Hej!

Dagen har bestått av deadlines på designprogrammet och utställningsbyggande i en galet härlig mix, precis sådär som det blir ibland när ens fritid blir en aning väl slöjdintensiv. Stärkta av den näst intill euforiska känsla som vi landade i efter gårdagens workshop ”Ta i trä”, så har vi ändå lyckats ta oss igenom dagen. Vi känner oss nu som stolta utställare tack vare alla de härliga slöjdare som deltog igår. Verken finns utställda på stadsbiblioteket i Växjö.

IMG_1220

Uppropet inför workshopen var att reclaima möblemanget. Inspirationen kommer ifrån graffitislöjd och att förändra rummet. Sofie som ledde workshopen (Malin var kvällens fotograf) instruerade deltagarna att ”ni får helt fria händer att ta er an stolarna, så länge som åtminstone en av stolarna fortfarande känns igen som stol efteråt och ni är rädda om er”. Vi hade tankar om att dekonstruera, lägga till och dra i från med mer eller mindre traditionella metoder och material.Stolarna som var köpta på Second Hand kläddes med virkade delar, fick ben utbytta och sitsen målad, bland annat! Tanken var att bara göra vad man kände för, utan någon speciell tanke. Med olika slöjdtekniker och material var det helt fritt skapande.

3

I början var vissa av deltagarna lite avvaktande men tills slut stod alla deltagarna runt stolarna och borrade och målade. Ingenting var heligt.  Vi var särskilt nöjda med att det var deltagare i alla åldrar samt att alla arbetade mot och med ett gemensamt mål. Vi hade olika knivar,spikar och sågar till hands men eftersom hammare saknades tog vi till olika ljuslyktor att banka med, med ett lyckat resultat. Stämningen var härlig och den känslan lyckas stolarna förmedla även på sin nuvarande plats på utställningen. Förhoppningen är att stolarna/verken ska representera det som Slöjd Deluxe står för i form av slöjdande under avslappnade former, hållbarhetsengagemang och personliga uttryck.

Kolla gärna in vår Facebooksida för mer bilder!

Sofie & Malin

5

Konstruktören

Written by Lopplisa Lopplisa. Posted in Lopplisa

Konstruktören

Rubriken till detta andra inlägg fick bli konstruktören. Fast jag vet inte om konstruktör egentligen är rätt benämning, men när jag sysslar med hantverk känner jag mej många gånger närmast som en sådan. Detta oavsett om det handlar om att matchmejka grunkor och/eller skräp (eller kanske bara delar av dem) eller när jag t ex lyckas jobba fram något dugligt virkalster från scratch, utan förutsagt mönster och till synes från egen idébank. Då konstruerar jag, är min uppfattning.

De mesta börjar som en bild i huvudet. Inget ont om skissande och om att göra ritningar etc . Det kan vara bra om man själv inte ska göra jobbet med att färdigställa idén, eller är flera stycken inblandade i projektet, eller sysslar med mer komplicerade saker, men det är inte min kopp te direkt! På den punkten sätts nog någon adhdliknande gen i sändning.. är bilden klar i huvudet, då är det bättre att bara att dra igång! Knappt jag orkar sätta tid till att ta före-bilder vid någon make over till exempel! Eller egentligen… innan jag hunnit tänka tanken, är det ofta redan försent!! Genen är i alla fall bra att ha som katalysator, annars skulle jag väl aldrig få arslet ur vagnen!! Men som tur är stannar det inte vid att jag bara startar en massa projekt, utan att komma vidare.  Visst en del så kallade unfinished objects, UFO’s, vilar förstås också på mitt samvete, det kan jag villigt erkänna,.. men knappast så många fler än hos medelpysslaren, skulle jag nog vilja påstå.

Nåväl, i denna konstruktionsprocess gäller det att inte bara följa ursprungsbilden i huvudet (kanske är det därför jag aldrig skissar på papper?). Nä, här gäller det att också kunna följa nya ingivelser och bättre lösningar under resans gång, göra nya mentala skisser och inte minst att också kunna uppfatta och ta vara på slumpmässiga händelser, om de uppstår och verkar bra. Ett förfaringssätt som passar mitt kynne väl.

Äsch! Det blir mycket pladder, märker jag.. För att inte bli lika långrandig som sist så.. dags för ett pyssel till, det skulle väl inte skada!?

 

kamel m ljus2

Beskrivning

Bladmetall är materialet för dagen! Fantastiskt att jobba med, eftersom det är lättarbetat och resultaten ofta blir bättre än förväntade. Ställen att hitta prylar som gör sig bra att pimpa på detta vis, kan var i barnens avlagda leksakssamlingar eller på loppis. Plastkamelen är uppåt 11 cm hög utan ljushållare. Jag spikade ett litet hål i varje puckel, klämde i lite lim och skruvade sedan dit de små ljushållarna. Ljusen är av julgransljustyp.

Bladmetall finns i hobbyaffärer. Detta guldfärgade kommer härifrån. Enligt förpackningen går det att limma med decoupagelim, men då får man vänta på resultatet till dagen efter, om jag har förstått det hela rätt. Själv använder jag detta lim i stället, vilket används på ett lite annat vis och så torkar det snabbare. Hur man gör står på förpackningen.

För att detaljer ska synas bättre avslutar jag arbetet med att pensla på svart akrylfärg, som omgående torkas av och endast lämnas kvar i ytskiktets fördjupningar.

 

Här är några bilder till på annat som också fått sig en omgång av bladmetall.

 

bladmetallNästa inlägg planerar jag till på fredag! På återseende då!!

Kreationer

Written by Sandra Talving. Posted in Sandra Talving

Under dagens inlägg vill jag uppmärksamma mina mest kära kreationer.

Först upp är pärlpixelplantan som har fått stor uppmärksamhet. Den är ständigt under utveckling och i framtiden kommer jag försöka hitta ännu fler variationer på den. Det hela började med midi-pärlorna och utvecklades sedan till miniplantor á la mini-pärlor. De blir så himla detaljerade som små – en färgchock på hyllan eller i fönstret. Jag bifogar några bilder på hur mina plantor ser ut.

Här nedan kommer ett gäng bilder på smycken och nyckelringar jag gjort. Det mesta är gjort i mini-pärlor men använder även midi-pärlorna för smycken. Ringar, örhängen, hårspännen och nyckelringar.

Som sagt innan, är jag ständigt ute efter nya ideer och kreationer och testar mig gärna fram tills det blir bra. Jag kommer att fortsätta pyssla och sätter inga gränser. Kreativiteten går alltid upp och ner – men det tror jag bara är bra på ett sätt. Så man inte tröttnar på det man gör.

Jag vill gärna inspirera andra till att pyssla och delar gärna med mig av tips. Ni kan lätt hitta mig på facebook eller skriva via mailen.

Hemsida
Facebook
Mail: Sandrymeow@gmail.com

 

Vad är en slöjdsynd?

Written by Slojdlustar12. Posted in Slöjdlustar

Vad är en slöjdsynd då? Det är en fråga som har grillat människans hjärna enda sen människan uppfann grillen.

Typ så fast kanske inte riktigt. Det är en fråga som grillat våra hjärnor ett tag iallafall.

Vi har kommit fram till att det handlar om normer. Vad är det som gäller inom ett visst område i slöjd?

I skolslöjden sandpapprar man för glatta livet men inom hemslöjden anses sandpapper fulare än bajs.

En gång gick jag på en ”ullnördskväll” med min stickning och har aldrig känt mig så malplacerad. De andra höll på med historiskt hantverk och i det sammanhanget är stickning minst sagt förbjudet! Skulle såklart tagit med en nålbindning istället men det tänkte ju inte jag på…

Handlar det om finkultur och fulkultur?

Kungliga operan eller dansbandsveckan i Malung? Akrylgarn eller tussah-silke?

Vem har rätt att säga till någon annan vad som är bra och vad som är dåligt? Vad är egentligen rätt och vad är egentligen fel?

Det är det här vi funderat över när vi satt ihop vår väggkalender. Resultatet blev… skruvat och roligt! Kul kontrast till förra årets kalender på temat Slöjdlustar. Den vara snarare vacker och drömsk.

Här kommer en bild på den. Extra roligt idag eftersom vi vänder blad! Augusti – rävbilden!

augisti

 

 

Intuition och Metod

Written by Ulrika Roslund Svensson. Posted in Ulrika Roslund Svensson

Jag fascineras av handens arbete. Föremål som är ägnade mycket tid och tankar. Det är svårt att sätta ord på handens kunskap men en nödvändighet för att människor skall känna vördnad och respekt inför hantverk.
Jag fascineras av skogen och trä som material, av föremål som eftersträvar enkelhet i både form och materialval. Jag arbetar med färg för att betona en konstruktion, framhäva ett särdrag eller skapa en helhet.

På Ledarskapsutbildningen i slöjd och kulturhantverk har vi just nu en egenformulerad kurs i praktiskt hantverk. Jag har djupdykt i skapandeprocesser inom träslöjd och jämfört det med mer rationellt möbelsnickeri. Jag är nu inne i slutskedet och försöker ta itu med klurigheten att sätta ord på det som var och det som blev i mitt träslöjdande.
Johannes Itten undervisade i kompositionslära på Bauhausskolan. Han formulerade sina lektioner kring ord som bildade motsatspar ex. intuition och metod. Jag fascineras över motsatser. Att arbeta i växelverkan mellan två metoder är människan till fördel framför maskinella framställningsmetoder. Att kunna arbeta intuitivt kräver en nära kännedom till sitt material. Det blir en sammansmältning av idé och genomförande, fascinerande!

itten-johannes-farbkugel-bandraeumlich-1919-20-3900123

Itten-Bauhaus-Class

 

 

 

 

Besök i Hallsberg

Written by Emma Gerdien. Posted in Emma Gerdien

Idag har jag besökt Kulturrummet aniAra i Hallsberg. De är en ekonomisk förening som driver ett så kallat socialt företag med deltagare som hamnat utanför den ”vanliga” arbetsmarknaden. Till kulturrummet kan unga med funktionsnedsättningar komma och skapa konst, slöjd och hantverk. En del av alstrena säljs, men inte allt. Det går bra att göra bara för sin egen skull med, att prova på och utvecklas i sin egen takt, tills man är redo att ta nästa kliv i livet.

När allting hela tiden ska handla om konkurrens, varumärken och marknadsföring är det lätt att glömma bort människan bakom det hela. Att nästan ingen är fullt så perfekt och framåt som konkurrensen framställer det och att en del människor glöms bort på vägen.  Därför var det väldigt uppfriskande att få hälsa på hos aniAra och se att det finns fler sätt att tänka på om individer och utveckling.

Kanske är det också lätt att glömma bort hur viktigt det är att kunna hitta sitt eget uttryckssätt när man redan har det. Oavsett om det handlar om musik, dans eller hantverk kan det helt vända upp och ner på livet att hitta rätt. Det låter pretentiöst oavsett om jag försöker säga det eller skriva det i text. Just därför är det så kul att möta någon annan som förstår. Någon som också minns hur det var att finna det, som erkänner eller ser hur viktigt det kan vara.