Godmorgon den här veckan kommer jag att husera på denna sida. Jag är Anna-Lisa Persson, bloggar i vanliga fall om textil på Fröken textil. Jag arbetar med slöjd som projektledare för Slöjdkunskaper som säljer och även som vikarierande hemslöjdskonsulent i textil slöjd i Sörmland. Fast jag bor i Stockholm, och har så gjort mest till men också lite från sedan 1998. Fast jag är och förblir hälsing i själ och hjärta.

Här instruerar jag ett barn under en workshop i Hälsingland

Min slöjdvecka skulle börja med att jag i tjänsten åkte till Västanfors hembygdsgård. Nu på morgonkvisten visade det sig dock att hon jag skulle besöka fått förhinder. Och klockan är för mycket för att åka till Nyköping så jag får helt enkelt jobba hemifrån. Så idag blir det datorjobb, eldning, barnhämtning och säkert någon slöjd.

/Anna-Lisa

För exakt ett år sedan var jag mitt uppe i mitt masterexamensarbete i Textil konst på Högskolan för Design och Konsthantverk. I examensarbetet arbetade jag på två skilda verk, ”Hon skriker inte så mycket längre, men ibland längtar hon så innerligt” och ”Gränsland”.

Då skrev jag: ”Hon skriker inte så mycket längre, men ibland längtar hon så innerligt” är en gestaltning av en människas känslovärld. Där skulpturen kan vara en lämning, en kvarleva, ett inre organ, en rest eller något som ska vidare någon annanstans. Min berättelse är inte sammanhängande, den består av punkter, som alla är i rörelse, där det inte finns någon sanning, samtidigt som allt är sant. Skrivbordet som står stadigt. Hon som är närvarande. Sorterat och uppradat, lådor, askar och burkar. Hon som är så skör och samtidigt den starkaste person jag mött.

Lådorna har konkreta former, helt olika varandra, men alla lådor har en tydlig avgränsning gentemot omgivningen. Några av lådorna har nästan fått ett gjutet uttryck. Men det är viktigt att de inte är gjutna, det är viktigt för verket att det är riktiga lådor, lådor med ett tomrum i, som man kan förvara saker i. Det är viktigt att de har ett lock att stänga och det är oerhört viktigt att de är övermålade med alla dessa lager och skikt av vit färg. Många av lådorna är övermålade i så många lager färg så att de inte går att öppna.

I verket ”Gränsland” arbetade jag kring gränser och spår. Jag försökte gestalta mina tankar kring döden i tre abstrakta svarta former. För mig handlade verket om döden, livet och sorgen. Om spåren, minnena, om kropp, och om det som blir kvar. Varje skulptur gestaltar ett skede eller ett specifikt stadie kopplat till min tanke på döden.

Om man är mer intresserad av att läsa om min process med examensarbetet så finns min examensrapport att läsa på min hemsida.

Så här års kan jag fortfarande glädjas åt ätbart och njutbart från trädgården utanför. Trots att jag ägnar minimalt med tid till den envisas den med att prunka, växa, svämma över av blommor och grön ätbar skönhet. En får tacke å ta emot.

Detta sätter igång en massa tankar om huruvida jag skulle kunna ägna lite mer tid åt jorden utanför. Odla lite mer fokuserat. Göra det självklara– inte fortsätta vara konsument när det gäller min basföda, som ju är grönsaker. Lära mig tekniker för att bevara och lagra inför vintern. Drömmen om ett liv på landet har varit verklighet under många år. Det har dock inte funnits ett helgjutet tänk kring boende, jorden och arbetet. Ibland har det bara varit stress och alltför stora ytor att ta hand om. Jag har inte sett alla möjligheter. Nu är det dags att fördjupa kunskaperna och rikta energin rätt. Back to basic. Självhushållning på en nivå som känns ok. Inga andra alternativ verkar vettiga. Allt handlar ju om att det konsumtionssamhälle vi lever i är ohållbart i längden. För mig handlar det nog också om att återta kontrollen –att inte vara beroende – att kunna klara mig själv. Ialla fall när det gäller de områden man har möjlighet att klara själv och det man kan påverka själv. Ett litet steg i taget. I det lilla och slutligen i det stora.

I spåren av dessa tankar kommer naturligtvis fokus på återbruk, re-design och smarta vägar att ta tillvara på det överflöd som finns. När mellansonen var hemma sist var det full rulle i i min verkstad. Han gjorde kanonfina lampor av gamla medicinflaskor, som fanns kvarglömda i det gamla förrådet. Han tog en ohyvlad massiv björkskiva och ett par tegelstenar – vips, ett tv-bord.

Medicinflasklampa med kork!

Björkbräda på tegelsten tv-bord!

Själv har jag snöat in på alla dessa underbara mönster och material som finns i gamla slipsar. Det finns en skatt i dessa lite bortglömda klädesplagg. Slipsen ropar från ett övergivet hörn i second handbutiken: se mig, gör något med mig! Use me and abuse me! Jag kostar bara några kronor- ibland bara en!

Så det blev ett fint möte mellan innanmätet i det bortglömda reflexbandet och en vacker slips. Lätta att ta av och på. Jag gillar ljudet när jag kastar mitt armband över handleden och den rullar sig fast med ett klick. Armbanden blir fler och fler. Det finns tusentals slipsar därute som vill bli sedda och få nytt liv.

Slips får nytt liv.

Under min första bloggdag här på Kravallslöjd hörde min första professor från HDK på Textil Konst Elsa Agelii av sig. Hon delade med sig av ett boktips ; Björn Forsberg, Omställningens tid, Tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid.

Att Elsa hörde av sig var fantastiskt roligt och tack vare Kravallslöjdsbloggandet har vi nu utbytt mailadresser. Elsa är om ni inte vet det redan, en förgrundsfigur inom feminismen och har på olika sätt visat att det går att påverka samhället i stort och smått, politiskt och innerligt med nål och tråd. Här är Elsas egna ord från hennes hemsida:
Genom alla år har jag arbetat pedagogiskt med kurser för barn och vuxna, och med fortbildning för lärare i fritt broderi. Täcklebo Broderiakademi startade i samma anda 1993.
I denna tid av oro, utbrändhet, krig och girighet är det fria broderiet, skapandet, för många en källa till glädje, lugn och kraft – En Motkraft.
Mitt projekt sedan 2006 ”Bilder kring vatten och öken”, är dels en egen utställning, dels ett broderisamarbete med bykvinnor och flickor i Rajasthans öken om deras vatten- och vardags -verklighet. Broderierna köper vi av dem och säljer vid utställningar och andra tillfällen här i Sverige. Behållningen går direkt till att utveckla arbetet i byn.
”Med nål och tråd mot en bättre värld”!

Så sant som det är sagt! Kolla in hennes beundransvärda arbete.

Jag minns att Elsa kom in till oss i början på utbildningen iklädd en fantastisk fjäderskrud och dräkt och på detta vis inledde första uppgiften som handlade om riter. Just nu i mitt eget konstnärliga arbete 11 år senare handlar det återigen om riter och talismaner i projektet och utställningen ”Take Cover”. Cirklarna sluts. Jag återkommer till detta i morgondagens blogg. Här en bild ur filmloopen ”In Control out of Control” från projektet.